Blev en rörig morgon.

Enligt mina rutiner så ska jag först hämta Basse, sen ska Alice hämtas och därefter hem till mej för frukost.

Nu blev det tvärt om, först åkte jag och hämtade Alice. Hon funderade på varför inte Basse befann sej i Hundtaxi. Inget ska rubba våra väl inarbetade rutiner inte.

Men sen åkte vi till Basse. Blev hur bra som helst, hans husse var hemma så vi blev bjudna på korvfrukost. Sån borde vi få varje dag.

Men sen skulle Basse hänga med oss, hörde nåt onödigt prat om att lämna tillbaka Basse efter skogen. Här lämnas minsann ingenting om jag får bestämma.

Var hemma hos mej en stund och såg att matte grejade med trevliga saker.

Den där lekplatsen kom vi inte till idag heller för det var snorhalt med snö ovanpå isen. Matte vägrar att utmana ödet och försöka lägga Hundtaxi i diket.

Eftersom halkan förhindrade den bra planen så blev det en av våra vanliga lekplatser. Fast det brukar vara okej här också.

Ja, ja som vanligt, bara att vänta på att Alice får ordning på sina ben igen.

Tack snälla Hare för att du lämnar en massa smarriga pluttar till oss. den där korvfrukosten hade jag alldeles förträngt. Dessutom hade de nadra två inte sett vad jag hittade så jag hade skatten alldeles för mej själv.

Basse försökte förkalara för Alice att det går mycket bättre att leka om man använder benen och inte ligger på rygg hela tiden.

Alice upptäckte vad jag hittat så det var bara att dela med sej.

Harpluttar ger en massa energi så vi orkade leka och ha en massa skoj.

Sprang massor och hade som vanligt väldigt skoj. Så här ska det alltid vara.

Drog in i skogen. Förklarade för Alice att om jag och Basse sett rätt hemma hos mej så skulle hon snart få uppleva nåt nytt.

Mycket riktigt, vi fick passa träd en en vecka eller nåt. Matte var försvunnen, självklart var vi oroliga för att hon skulle gå vilse och aldrig hitta tillbaka till oss. Fast hon påstår att hon aldrig går vilse och dessutom går det att hitta oss via våra Skvallermaskiner.

Spår, alldeles perfekt. Matte hade glömt att tina blod, men det går lika bra att leta efter små godisbitar överallt.

Vi jobbade hårt med detta.

Så hittade Alice först av alla spårslutet och begrep ingenting för där låg det minsann revben. Sånt spår har hon aldrig varit med om tidigare. Men hitta revben var superbra enligt henne.

Hittade ett jag också.

Basse hittade också sitt.

Sen såg det ut så här, Vi låg och tuggade på våra utsökta revben. Käka såna i skogen är alldeles extra gott det.

Alice var först klar så hon började leta efter flera. Fanns det nån hundlig rättvisa så borde det ligga revben överallt i skogarna till sugna hundar.

Förklarade för Alice att det tyvärr bara finns revben efter antalet hundar och att jag hörde nåt i morse om att de minskade i frysen. Fördelen är väl att det borde innebära shopping igen.

Hitta Basse den som kan. Han finns mitt i bilden och var inte riktigt klar med sitt ben. Jag och Alice kollade runt och hittade ett par godisbitar som vi missat.

Sen slutade det så här för Basse och Alice, de belv fångar eftersom de var överygade om att det skulle gå att hitta fler revben eller ett nytt spår. Alice sa att hon minsann vill gå spår som slutar med revben flera gånger varje dag.

Spår är perfekt eftersom vi får använda både nos och hjärna och blir väldigt skönt trötta av det.

Ut på ängen igen, lekte mer och så hittade mer harpluttar.

Slut på det roliga för idag. Matte pratade om att dela ut hundar. Här delas det inte ut nånting mer än godis!!

Ett telefonsamtal senare var det bestämt att Basse inte alls skulle delas ut till sin husse utan få hänga med hem till mej.

Skjutsade hem Alice, hörde att matte sa åt henne att gå in och väcka sin matte. Men det framkom senare att Alice lagt sej i sin soffa och snarkat.

Jag och Basse käkade våra Dentastix och sen sov vi gott. Blir så skönt trött av såna här sysselsättningar

Ut på eftermiddagsrunda.

Spännande på torget för där höll de på och satte en massa belysning i julgranen. Jag och Basse fick varken inspektera granen eller hjälpa till bara titta på avstånd. Korkat vi hade säkert kunnat ge en och annan hjälpande tass.

I morgon är det bara jag och Basse, men nåt ska vi hitta på vad det nu blir.