Det lyser en stjärna så stark

Den som tittar mot den mörka himlen kommer att se en stjärna som lyser extra klart och starkt.

Det är så sorgligt men den stjärnan är Ossy. Min allra bästa kompis har i dag vandrat över Regnbågsbron till en tillvaro utan smärta.

Livet är så orättvist Ossy var bara 7 år och borde ha haft många år kvar. Men den otäcka cancern spred sina tumörer överallt i hans kropp.

Vi som visste vad som hände har kastats mellan hopp och förtvivlan. Kanske var det inte så illa som veterinären trodde. Kanske var det bara en kraftig infektion eller något annat som var lätt att bota.

I dag kom beskedet det fanns inget att göra för Ossy

Jag sörjer min allra bästa vän och minns allt roligt vi haft.

Hade inte bott här speciellt länge innan jag träffade Ossy första gången. Matte säjer att det var som om vi kände varandra fast vi aldrig hade setts innan. Där och då nedanför skidbacken blev vi kompisar.

Faktiskt så blev Ossy min allra bästa vän. Jag har massor med underbara hundvänner men mellan mej och Ossy fanns det ett speciellt band.

Som vi har lekt tillsammans. Ofta så mycket brottning med morr och skall att en del människor har trott att vi slagits. Aldrig att vi skulle slåss vi har bara haft så fantastiskt roligt.

Alla roliga spår som vi gått tillsammans Ossy han älskade detta med blodspåren så mycket att han ofta gick samma spår flera gånger efter varandra.

Ossy lärde mej att det inte var farligt att åka båt och att det var helt okej att åka Mule med hans husse också. Jag lärde Ossy lite om svampsökets hemligheter. Vi skaffade oss massor med erfarenheter tillsammans och alltid hade vi skoj.

De vita benen som han alltid skulle ha när vi hade lekt klart. Tänk den där gången när matte försökte ge honom en ring i stället. Det passade inte alls, Ossy skulle ha sitt raka vita ben och inget annat.

Så de fantastiska hundträffarna hemma hos Ossy. Så många nya vänner vi skaffat oss och varje lördag har varit en fest. Jag vet att Ossy kommer att vara med och vaka över oss från andra sidan bron.

Nu är allt bara sorg här, Ossy är så oändligt saknad av både människor och hundar.

Men där på andra sidan Regnbågsbron slipper han ha ont och kan må bra igen. Matte har bett Sigge Svamphund att ta emot honom och ta hand om honom. De kände varandra här på jorden.

Alla vi som är kvar sörjer och är med Ossys husse i både tanke och handling. Han har mist sin allra bästa och trognaste vän.

En dag möts vi igen där på andra sidan Regnbågsbron men innan den tiden är inne så kommer vi alla att vårda minnena över den underbara fantastiska Ossy.

Nedan en del bilder på mej och Ossy, lite minnen från vår fantastiska vänskap.