Vår firardag igår slutade alldeles utmärkt. Basse fick sova kvar hemma hos mej. Sånt uppskattar vi alltid.

Sov som vanligt väldigt gott tillsammans.

Blev idag, vaknade, var ute på morgonrunda, käkade frukost och funderade över dagen. Tydligen hade vi inget at fira idag. Korkat vi hundar kan alltid fira en massa saker. Men enligt tråkmatte dröjer det till min hemflyttningsdag nu och den är väldigt långt bort.

Hamnade i bilen.

Jaha du sa jobb. Varför ska vi stå här och glo??

Men titta Moha och Troys bil, nu blir det väldigt bra bara deras matte lyckas få ut som den här veckan eller så.

Så nu ska vi gå och jobba. Tydligen skulle det där göras som inte blev gjort sist när svampvattnet började falla.

Enligt Basse kan ett grässtrå vara det mest intressanta i hela världen. Gick åt massor med tid att undersöka det.

Fortsatte och vi spanade och vädrade. Precis som förra gången.

Jaha du Troy, vi lär få vara fångar för den har högen är ganska ny.

Nu inträffade en smärre katastrof! Det fanns inga ostblommor här!!  Visst det gick att leta annat godis, men det är inte alls samma sak.

Fortsatte vi spanade och luktade. Det rör sej minsann i våra skogar  

Så här ska det enligt människorna inte alls se ut. Hindrar tydligen vandrande människor. Vi hundar hade inga problem. Men de där sekatörerna fick jobba hårt flera gånger.

Trevligt den lilla sjön mitt i skogen. Gott vatten och skönt att svalka tassarna. Fast Basse och Troy trodde att de skulle ut och simma.

Faktiskt väldigt fint vid den lilla sjön.

Klippa, klippa och klippa ännu mer. Begriper inte varför människor är så känsliga.

Provade den lilla bäcken. Hekt okej att gå genom den. Begriper inte varför matte pratade om tumstock, mäta och bygga spänger framöver. Ja alltså hon ska inte bygga utan Chefen.

Ett gammalt hygge och här tog det tid. Klippa och klippa ännu mer och dessutom prata tråk. Tur att vi hundar har varandra.

Så där snyggt och framkomligt igen.

Nu blommar lingonriset och det ser ut att bli massor.

Här ser ni Kungen av Sörmlandsleden etapp 20. Ingenting undgår hans skarpa nos och syn.

Äntligen blev de klara så vi kunde fortsätta i skogen. Hade massor att kolla, länge sen vi gick här.

Ja Basse jag märker också att vi inte är ensamma. Det är något där borta.

Som sagt ingenting undgår Basse. Upp på en stor sten för att spana.

Han fick hjälp av Troy som alltid gör allt Basse gör. Men de såg tydligen ingenting.

Hoppsan här hade ett träd tröttnat på livet. Hörde hur matte pratade om Chefen och motorsåg.

Gamla mattar kan de också. Klipp, klipp och mera klipp med sekatörerna så blev det framkomligt igen Bara toppen som placerat sej över stigen. Bra för detta kunde ha hindrat vandrande hundar.

Kronprinsen av etapp 20. Troy ägnade sej åt stenklättring och spanade.

Hoppsan! Tur att vi är nära våra bilar. Himlen var kolsvart och mattes mobil pep hela tiden när nån åskapp varnade.

Basse hittade ett vattenfyllt dike och vara bara tvungen att prova fast människorna pratade om svampvatten nedfall om nog närmade sej.

Lervatten är gott, mycket godare än det rena hemma i vattenskålen.

Träd behöver minsann inte falla när det tröttnar på livet. Detta gick av och ställde sej vid sidan av sin stubbe. Fast egentligen så lutar det sej mot ett annat träd.

Kom till våra bilar. Då började svampvattnet att falla. Alltså alldeles perfekt planerarat.

Åkte hem, tänkte inte alls kliva ut bilen. Gå två meter i nedfall kändes inte okej. Men den oförstående släpade iväg oss.

Käkade lite och somnade. Matte hade de vanliga hörselhallucinationerna, påstod att vi både snarkade och pratade i sömnen.

Vadå, vi var faktiskt trötta efter många timmar i skogen.

Gick på eftermiddagsrunda. Trist sån försökte falla svampvatten . Höjdpunkten var att vi träffade Rottis Helgas matte en snabbis.

I morgon är det äntligen lördag med kompisar och mingel, ser verkligen fram emot det.