I morse så skulle Basse levereras till mej. Han brukar koma på lite olika tider.

Så började jag vandra i hallen, försökte öppna dörren. Nu bestämde sej matte för att testa nåt. Hon kollade Basses Skvallermaskin. Jodå, när jag började försöka ta mej ut då åkte Basse hemifrån sej. Det är 1,5 kilometer, en ås och skog mellan oss och massor med andra ljud. Inte en chans att jag hör hans bil enda hit.

Matte hade den goda smaken att låsa upp så jag kunde möta Basse. Litar inte på att människor klarar så avancerade saker som att öppna dörr och släppa in honom.

Vi gick på gemensam morgonrunda, hem käkade frukost och funderade på vad vi skulle hitta på idag.

Hamnade i bilen.

Jaha dags för Sörmlandsleden och vräka getingar igen. Hade minsann varit nån hund här sen sist.

Basse han letade förtvivlat efter de där pannkakorna. Fanns fortfarande inge. Men hörde att matte pratade om att hon får nog ta med nån gång så slipper han bli så besviken varje gång.

Jag provade bordet och fick godis. Matte vräkte getingar i skärmskyddet igen och kollade gästbok. Inga hälsningar till oss inte.

Inte får de bo på dassen heller. De vräktes. Kriget lär fortsätta några veckor till, matte brukar vinna.

Men äntligen!! Här har vi inte gått sen i vintras. Det stora trädet har legat och blockerat men nu skulle vi prova. Bra för vi måste ha stenkoll på allt.

I ån mellan sjöarna har Bäver jobbat hårt med att bygga en fördämning. Dessutom håller han på med en till en bit bort.

Basse han spanade och spanade. Påstod att han visste att det var nåt nånstans. Det enda som hördes var den där tjatiga Göken och nånstans föll det ett träd.

Fanns ingenting att se nånstans. Alldeles ödsligt precis som det brukar vara.

  Men Basse spanade och spanade, glömde till och med att prova ån.

Bäver han kan han. Denna enorma asp fällde han i vintras och den blockerade hela stigen innan Chefen kom med motorsågen.  

Basses trädstam som han alltid måste balansera på.

Provade jag också. Vi gör allt tillsammans som de bästa vänner vi är. Helt okej att stå på. Fast nåt godis blev det inte, matte vägrade nämligen kliva ut i sjön, känsliga människa!!

Basse fortsatte att påstå att det var nåt i skogen.

Jag doppade tassarna och drack gott sjövatten. Basse hade inte ens tid att bada. Vet inte vad det var han trodde att han märkte för jag märkte ingenting.

Egentligen så blåste det mycket men sjön var nästan spegelblank.

Så var det dags igen. Här går det en stig som leder upp på fornborgen. Men en björk har tröttnat på livet och blockerar för både hundar och människor. Matte har informerat Chefen, tror han börjar tröttna på alla träd som matte hittar hela tiden. Detta hade fallit ganska nyligen så kanske var det detta vi hörde falla.

Blev samma väg tillbaka för på andra sidan ån är det så många döda granar att matte ville inte gå där. Varken hon eller vi mår bra av att få såna på oss. Fast Basse var fortfarande mest intresserad av sina hjärnspöken.

Matt fick ett mail ungefär nu. Omslaget till boken med baksidestext och den där texten som matte slet med i går är färdig . Blev så fint alltihopa.

Gick till bilen och åkte hem. Käkade och somnade.

Då kom nästa mail, nån som heter Kennelklubben har en stor tidning som minsann vill recensera boken när den kommer. Så klart de får. Förhoppningsvis ännu fler som sen vill läsa om hur man blir en duktig svamphund och se alla bilder på mej, Basse, Moha och Troy.

Gick ut på eftermiddagsrunda. Träffade en människa som frågade matte en massa om svamphundskurserna. Hörde hur hon skröt över mej och Basse. Hon skulle bara våga tiga om våra kunskaper!!