I morse så påstod matte att i dag skulle det minsann hända nåt skoj. Lät bra eftersom söndagar brukar

vara tråkiga.

Var är det roliga? Heden var som vanligt alldeles övergiven.

Tråkskogen, ska det vara skoj här? Spanade men såg inget skoj var alldeles dött där också.

Klättrade upp på de gamla stockarna. Tänkte att det där roliga kanske skulle finnas där. Nädå, fick lite ost

bara.

Kanske att Sigrid har gömt sej nånstans här och bara väntar på mej? Nä inte det heller fanns inga spår av

henne.

Aha jag ska nog gå och leka med Ossy för detta är ena vägen till honom.

Inte det heller skulle in i skogen nära hans hemma.

Helt plötsligt var det så här fin barmark och enligt matte var detta perfekt.

Ska detta vara perfekt? Sitta fängslad vid ett träd medan matte försvann med en påse hon släpat med sej.

Innehållet i den där påsen en flaska med blod och en rådjursklöv.

Sen rastades klöv och matte skvätte blod. Jag såg ingenting av det här eftersom jag var fånge vid trädet.

Jo hon kom tillbaka och räddade mej från fångenskapen.

Skulle gå åt ett annat håll. Balanserade på trädstammar några gånger.

Kollade om det hade passerat nån jag känner men det hade det inte. Men bakom mej gjorde matte fynd.

Detta låg i snön. Precis så här ser mattes utfällbara klor ut. Hon trodde att nån med likadana kängor tappat 

den. Tills hon tittade under sina egna och insåg att hon hade tappat en. Denna lär ha legat ett tag för det

var ett tag sen vi passerade här och matte har inget märkt. Nu sitter den under kängan igen.

Ägnade mej åt lite skogsagility en stund.

Skumt samma väg tillbaka och jag är koppelfånge. Men nu skulle det där roliga inträffa enligt matte.

  Här händer det, kolla på filmen. Jag får prova mitt allra första viltspår. Alltså spåra klöven och blodet matte hade stänkt på

alla möjliga ställen. Blev ett kort spår så här allra första gången men så skoj det var och klöven var världens 

bästa belöning.

Eftersom det roliga tog slut alldeles för snabbt så tänkte jag att Ekorre kanske skulle vilja umgås. Ville han

inte alls, Bara satt och glodde högt upp i granen.

Om jag har tur så kanske Ossy är i sitt andra hemma som ligger där borta. Hade inte sån tur dessvärre.

Så fick jag passa ett träd igen medan matte försvann.

Fördrev tid med att klättra runt på stockarna och tigga ost.

Matte hade lyckats droppa blod på klöven och det lämnade spår på min tass. Ser ju nästan ut som om jag

är skadad.

Dags igen, eftersom jag tyckte att det var så himla skoj med att spåra blod och hitta klöv så hade matte

gjort ytterligare ett spår. Ni ser nosen i backen på en gång.

Spåra, spåra, spåra. Gissa om det är roligt att få använda både nosen och hjärnan ordentligt.

Titta där låg klöven igen!!!! 

Åh vad jag gillar Rådjurs ständigt borttappade klöv. Belöningen frånsett allt beröm från matte var att få ligga och småtugga på den en stund. Alltså korvspår och borttappade kaninskinn kan slänga sej i väggen. Detta är superskoj.

Detta vill jag göra ofta och mycket. Självklart så ska Sigrid också få egna spår hon kommer säkert att tycka att

detta är minst lika skoj som jag.

Ska du ha MIN klöv?????? Nä skulle inte tro det va! Jag vill ha den och släpper möjligen om du gör ett nytt spår.

Skulle inte bli fler idag och tyvärr vann matte kampen.

Gick och kollade sjön. Tyvärr ingen islossning ännu.

Men jag kunde träna på svamphundsjobbet. Hittade djupfrysta Ostronmusslingar på ett gammalt träd och

markerade dom snyggt. Fick massor med beröm och ost.

Här är dom, mina senatse svampar och matte är så stolt över att jag markerade dom så fint.

Sen lekte jag med min boll en stund också. Kändes som detta blev en alldeles perfekt dag till slut.

Gick hem och matte släppte påsen med klöven och blodflaska i hallen och försvann in på toa. När hon kom

där ifrån så lät det mycket från köket. Katt på dåligt humör med avgrundsmorr.

Gissa vilken katt som lyckats sno klöven i påsen och dessutom få upp den på köksbordet? Hon svor åt de andra

katterna och mej (som skymtar i högra hörnet av bilden). Klöven tillhörde minsann Kleptoman Leya och

ingen fick närma sej. Matte tog klöven och förpassade den till frysen. Leya fick höra att hon är katt även om

Maine coon är kända för att vara hundlika så kanske inte viltspår är rätt sysselsättning.

Jag käkade lite och sen somnade jag och sov väldigt gott och länge. Detta med att få använda både hjärna och

nos det blir man skönt trött av.

Hoppas det är alldeles snart som jag får göra detta igen tillsammans med Sigrid.

 

Eva H

5 mars 2017 21:31

Grattis till den supersöndagen!
Vad Leya beträffar så hittar jag inte riktigt ord :D

http://fyrfotingar.blogspot.se

 

Ludde

6 mars 2017 09:18

Hm? När jag ser ett rådjur eller en hare får jag alltid en godis för att jag inte försöker jaga dom utan bara tittar snällt på dom. Av princip spårar jag bara godisar. Är man sällskapshund så är man... Kramis!

http://hundenluddesblogg.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dags för mingel igen och jag såg fram emot många  kompisar. Gick hem till Basse.   Jaha där borta ligger Basse och åmar sej i stället för att komma och möta mej.   Matte kollade till tråkväxthuset. Varit bortglömt hela veckan eftersom hon...

Äntligen lördag och dags för kompisar. Tog med mej den odrägliga och gick hem till Basse.   Jaha här var det stillsamt inte ens Basse synlig. Fördrev tiden med att vakta grisen.   Basse kom, han hade gjort nåt med sin husse. Trodde att ha...

Blev svårt skadad när jag var ute på morgonrundan.. Det öste ner svampvatten. Gick in och en stund senare hände det. Basse kom!! Så trevligt att få käka gemensam frukost hade mycket att prata om. Svampvattennedfallet upphörde så vi skulle ut....

Ännu en eländig ensam dag. Basse hänger med sin husse och ute är det kallt och det faller svampvatten.   Ut och först var  jag på ett ställe. Matte pratade tråk i flera år, nåt  om att kanske vara där då när hennes bok slöpps. Jag somande meda...

Sån där hemsk ensam tråkdag. Basse skulle hänga med sin husse idag så jag var ensam och  övergiven, dessutom försökte det falla svampvatten ute. Skulle hitta på nåt i min ensamhet.   Jaha den här vägen vet  jag precis var den leder.   Dag...