Tråkdag.

Ingen Basse, ensam och övergiven.

Gick på gator som jag sällan går. Var trevligt att kolla vilka som rör sej där,  hittade spår av både kända och okända hundar.

Där framme håller en massa bilveterinärer till. Min sjuka bil som tydligen trivs med livet som sjukskriven står där.

Matte pratade med en bilveterinär som sa att den som skulle kolla den hade vårdat sjuk människovalp och inte hunnit.kolla, men skulle göra det under dagen.

På den här gatan bor Mezzo, eftersom jag var väldigt ensam så planerade jag att gå och hälsa på honom. Fick inte för matte.

Hon hade idéer om att vi skulle gå genom den lilla skogsdungen. Sist totalvägrade jag och gången innan så märkte jag och Basse av varg.

Jag tänker inte alls gå längre. Detta är numer Läskiga skogen. Totalvägrade, matte lyssnade på mej så vi vände.

Så bra att jag fick vända, för jag såg Mezzo med matte.

Mezzo trodde att jag fortfarande satt i Hormonhäxefängelset och försökte smöra. Typ slicka mej i öronen och vara extra gullig. Hade han inget för, jag gillar honom, men ragga är jag inte intresserad av, den tiden är förbi. Lyssnade på människornas tråkprat medan jag och Mezzo diskuterade viktiga hundsaker.

Skildes från honom. Passerade bordet vid spårvägen. Lika bra som alltid för det gav godis.

Fortsatte hemåt. Träffade ingajag  känner.

Somnade i brist på bättre.

Ut på eftermiddagsrunda, trist sån fortfarande inga jag känner ute och inte fic jag gå till Magiska fönstret heller.

Gick hem, blev erbjuden fredagsmys. Nej tack, jagska bara ha sånt ihop med Basse.

I morgonär det lördag och då ska jag mingla, leka och snacka med hundkompisar, Hoppas det kommer många.