Ännu en dag utan att ha hamnat i fängelset.

Dessutom en massa plusgrader och varmt.

Skulle gå hem till Basse och matte hade den goda smaken att ta vägen förbi skidbacken.

Underbart! Nypistad konstsnö. Jag rullade massor, gick ett par steg  och rullade ännu mer, var så skönt att jag tappade huvudet. Höre mutter om att det var  tur att vi inte hade bråttom.Hon kunde prova att rulla så kanske hon skulle förstå  hur skönt det är.

Nära Basse såg jag något intressant.

Basses rådjur var alldeles nära. Fortfarande har de klarat sej från vargarna.

Bråttom, tänk om det redan kommit kompisar? Hade tur ingen hade kommit och misat att  jag välkomnar dom.

Sen började de komma.

Emmas människor hade med sej en mycket intressant kasse.

Den var full med alldeles utsökta ben med supergott kött på. Vi fick allihopa.

Ligga i solen och tugga på ben det är livet. Så här skulle det alltid vara.

Basse tog ett la sej och tuggade. Överallt låg det hundar och bara njöt. Människorna pratade om att en så här tystoch stillsam hundträff  har  nog aldrig inträffat förr. De skulle prova att gnaga på råa benm så kanske deras tråkprat skulle tystna. Vivarken lekte eller minglade. Alla hade fullt upp med benen. Ibland bytte ett par ben med varnadra.

Behov av nytt ben? Hoppa upp på bordet och hämta ett nytt i kassen. Sånt kallas service. Den där svarta klumpen till höger om däcket är Basse som njuter av  sitt.

Inget tjafs eller bråk, alla bara tuggade, vi håller alltid sams.

Dags att avsluta, men jag, Hera och Emma var bara tvugna att tugga mer. Vem vet när det blir sån här fest igen? Kan dröja många hundliv.

Dags att  åka hem. Fick lift med Emma idag igen.

Tror att Basse har ägnat en stor del av dagen åt alla ben som ligger kvar. Typ gömma eller gräva ner till kommande behov.

Jag  somnade gott hemma.

Blev väckt när matte påstod att jag skulle på eftermiddagsrunda. Tråkig sån, träffade varken hundar eller människor.

I morgonär det  vanlig Basse dag, får se vad vi  hittar på.