Alla de där minusgraderna håller på och försvinner. Redan när jag var ute för morgonrunda var det  varmare.

Sen  var det dags att åka hem till  Basse för mingel.

Jaha där står han och  glor istället för att komma och umgås.

Om vi diskuterar vem som egentligen äger MIN boll? Kanske det ler också hade vi andra viktiga saker att prata om.

Men så kom det  många kompisar på en gång så vi var tvugna att ta emot dom. Alla måste känna sej välkomna.

Lille Fido hade Inez med sej. Trevligt för det var länge sen sist då hennes matte varit sjuk igen. Sjuka människor är ett elände.

Det går åt mycket energi under vår samvaro så det gäller att hålla sej framme när det är utdelning på gång. Fidomatte hade gott godis att bjuda på.

Det går minsann människor på vägen och de ska inte tro att de passerar obemärkt förbi.  Vi har stenkoll, för tänk om det skulle  vara  en hund som vill vara med i vår stora härliga gemenskap.

Som vanligt  var det  en massa lek och trevligt mingel blandat med viktiga hundsamtal. Människorna ägnade sej åt sitt vanliga tråkprat.

Dafs att sluta för idag, som vanligt hade tiden gått alldeles för fort. Basse försökte få tröstgodis eftersom han nu skulle bli alldeles ensam och  övergiven igen. Eller hans husse var hemma, men  livet utan kompisarär ganska trist.  Tillyhusse, gavhonom så han blev belåten.

Den här bilden har matte stulit från Bassehusse.Visst är de fina tillsammans Basse och lille Bosse. Fast  Bosse är inte  så liten längre han börjar bli en stor kisse. Bästisar är de.

Äkte hem, somnade.

Skulle ut på eftermiddagsrunda. Då hade det börjat regna,  äckligt var  det. gjorde vad jag skulle och gick hem igen.  Tänkte minsann inte ådra mej en massa hemska regnskaodor.

I morgon är det vanlig Bassedag, får se vad vi ska hitta på för något.