Blev väldigt bra igår. Hund och katthotellet öppnade. Basse och Nisse fick sova kvar, alldeles perfekt.

Käka middag tillsammans, kvällsmysa och gå på gemensam kvällsrunda, precis som det ska vara. Kattvalparna hade nåt skoj kvällsröj också.

Vi son gott hela natten, sover alltid bättre tillsammans.

Blev idag.

Klarade av våra morgonrutiner och sen skulle vi göra nåt.

Vi blev skjutsade till Råttskogen, där brukar jag vara ibland med mina elever. Nu har jag inte varit där sen i höstas vid en kurs. Skulle enligt matte kolla en del där.

Jaha, detta var minst sagt halkigt. Syns inte så bra på bilden men det är en rejäl backe, is med snö ovanpå. Den tvåbensdrivna var väldigt glad över de där kängorna med dubbar och tid tog det. Fick höra att det är en himla tur att vi inte drar i kopplen utan kan gå fint.

Ovanför den halkiga backen var det barmark i skogen. Matte visste att de hade avverkat en del och skulle kolla så kursdelen fanns kvar. Längre bort hade de tagit det mesta men kursdelen är kvar.

Basse han spanade över våra domäner från en sten. Enligt honom såg allt ut att vara i sin ordning trots vår långa frånvaro.

På fria tassar och vi hade massor att göra. Matte började fundera på varför jag kissade så ofta och ägnade mej åt höga benlyft. Vadå, det är ett bra sätt att hålla musklerna i trim så behöver inte det diskuteras mera.

Enligt Basse väldigt bra skog för det fanns massor med vatten i den. Visst is, men den var lättdödad. Han är inte klok, det är inte badsäsong!!

Så kom det eländiga papperet fram. Det var väl det jag visste! Ni skulle ha sett människans triumferande min medan hon viftade runt med papperet. Jag hörde den tunga dunsen när prten till Hormonhäxefängelset slog igen och de hundratusen låsen vreds om och jag är för all framtid inlåst i fängelseteländet.

Blä!! Jag tror jag ligger kvar här i solen och låtsas som om jag inte alls sitter i fängselset. Varför ska jag drabbas av en massa korkade begränsningar i mitt umgänge? Inte får jag gå på trevliga hundträffar och mingla med kompisar, diskutera viktiga hundsaker och annat treviigt. Mitt liv är bedrövligt. Enligt matte så går tre veckor fort och med tanke på att Basse inget kan så har jag faktiskt sällskap av honom på dagarna också.

Funderade på om jag skulle trösta mej med trevligt ekorrspan. Vet att jag hade kontakt här för länge sen. Men inte fanns det nån nu inte, jag som behövde tröst.

Är jag avslöjad så kan jag leta snygga hanar. Äsch, hade inte passerat en endast hund i den här skogen.

Trevligt det blommade ost på en gran. Städade noga.

Jag övertog Basses pedantjobb. Lika bra att städa bort allt, för tänk om jag ska ha elever här och de upptäcker blommande träd. Enligt korkade matte så överdrev jag, Det tar minst ett halvår innan det kanske eventuellt är dags för kurs här. Hörde nåt mutter om Hormomhäxehjärna.

Basse han hittade vatten överallt. Han ansåg att detta var en alldeles perfekt skog, var länge sen det fanns så mycket vatten i skogarna.

Enligt matte är februariskogar vackra när solen skiner det är alldeles tyst frånsett en massa fågelkvitter. Ointressant enligt oss.

Vilda grisarna hade varit här i alla fall. Hittade massor med spår efter dom.

Kan väl hända att jag inte brukar gå på is, men ingen är sämre än att man kan ändra på sej. För övrigt så höll den och jag slapp ofrivilliga tassbad. Hörde nåt om Hormonhäxehjärna. Det är inget fel på min hjärna inte.

På väg tillbaka till bilen. Nu var snorhala backen ännu halare enligt den tvåbensdrivna. Tydligen är nedför värre när det är halt. Jag såg en ekorre!!!!!! Tänkte att den skulle säkert vilja trösta mej. Asociala typ!! Den försvann.

Åkte hem, vi somnade väldigt gott efter timmarna i skogen och allt vi pysslat med.

Skulle gå på eftermiddagsrunda.

Hade planer på magiska fönstret, men fick inte alls passera. Korkat jag behövde tröstgodis!!

Inte träffade vi några vi känner heller.