Äntligen måndag igen.

Som vanligt så hade jag stenkoll och skulle ner till porten när Basse och Nisse var på gång.

In till mej, Både Nisse och Cooper var överlyckliga att ses efter hela helgens ofrivilliga skilsmässa.

Vi käkade god frukost, mycket bättre när man är fler som äter

Det där nya kattkäket från vår bästa shoppingbutik gillar Nisse så mycket att han åt det före blötmaten.

Sen gick jag och Basse på en trevlig morgonrunda tillsammans.

Hemma igen pågick värsta kattvalapsrejset. Matte hörde en märklig smäll.

Nä. nä både Cooper och Nisse var alldeles oskyldiga till att den här krukan åkt i golvet. Nisse han ruskade på huvudet åt anklagelserna sså han blev alldeles suddig. Matte var syselsatt ganska länge med att fylla två soppåsar efter deras framfart. Sånt där händer tydligen när kattvalpar roar sej.

Så skulle jag och Basse hitta på nåt,

Vi har som bekant flera längesen skogar att besöka. Men det hade varit minusgarder i natt och var halt på flera ställen.

Detta är vägen till vår vanliga lekplats med isiga spår. De andra längesen skogarna får vänta några dagar till.

Springa mycket och fort det är livet det.

Ännu bättre bollen vi fick av Fido var med. Jag hade massor med skoj med den. Himla bra boll detta.

Basse var upptagen med nån av sina tröstlösa sorkjakter, Blev som vanligt ingen sån till honom.

Ha, ha du hittade ingen sork och jag har bollen. Ibland är det himla skoj att retas.

Lät Basse kämpa länge medan jag hade ett stadigt tag om bollen. Tro inte att jag glömt hur han drämde mej i backen igår inte.

Jag kan vara snäll om jag vill. Alltså fick Basse låna bollen, han hade också en massa skoj med den.

Skulle in i skogen för matte skulle titta efter når som det troligen var för tidigt för.

Den där stormen i förra veckan hade kastat träd omkring sej,. Som tur var så hindrade de inte vägen vi skulle gå.

Hamnade i koppel för vi var nära ena sjön med opålitliga isen och matte litar inte på att inte Basse för för sej att kolla badsäsong eller annat korkat.

Några såna där scharlakansröda vårskålar hade inte vaknat. Såna lärde vi oss förra våren, men ännu får vi vänta på dom.

Jag vet att det bor ekorrar i den skogen. Asociala typer som sällan visar sej, Men matte hittade minsann en del av deras matförråd på en hängande gren. Alltså bor de kvar, men inte ville de komma och hälsa på oss inte.

Sen fick vi passa träd.Jag fick gå först, men jag gjorde en Basse. Vaddå följa spåret jag ska hittat slutet så jag drog.

Basse däremot han spårade länge och noga.

Bra val av mej att fuska för jag hittade spårslutet först och det bestod av en massa bitar av utsökta kycklingköttbullar.

När Basse kom så fanns det kvar så det räckte till honom också. Vi la massor med tid och energi på att hitta alla bitar. Är helt rent numer.

Detta är en bra godissten. Bara det att idag gav den varken godis eller ost. Vi fick bara höra av snålmatte att vi minsann käkat så mycket kyckling köttbullar att vi klarade oss. Dumheter vi hade lätt kunnat äta mera.

Nu håller det på att bli vår. För de där videkissarna vaknar. Vore trevligt med vår så vi kan ut i alla våra bra skogar. Har massor att greja med.

Eller det kanske inte alls var vår för Basses dike var fruset och isen gick inte att döda fast han verkligen försökte.

Hem, vi somnade efter våra trevliga timmar ute.

Så skulle vi på eftermiddagsrunda. Fick passa biblioteket. Brukar gå fort, men idag var vi övertygade om att matte gått vilse där inne. Hon var borta i flera dagar.

Dessutom såg vi att Vivica var hemma och rörde sej bakom magiska fönstret. Inte en chans att vi kunde ta oss dit på egna tassar.

Till slut behagade matte komma. Hon hade hittat Fidomatte och dessutom hade de fikat på det där biblioteket. Tydligen firade det nånting.

Men sen så fick vi äntligen gå till fönstret och få vårt välbehövliga godis. Ren hundmisshandel att behöva sitta som fångar i flera veckor, tur att vi fick tröst.