Klarade av den vanliga morgonrutinen med att ta emot Basse och Nisse. Den där Nisse han har skaffat sej vanor. När han kommer in rusar han iväg, kollar marsvinen, Tydligen tror han att de är hans privata ägodelar. Vidare ut i köket för att sätta sej på bordet och skrika om frukost.

Vi serverades allihopa och jag och Basse gick på morgonrunda. Hade tur och träffade Rocky. Trevligt för det var ett tag sen sist.

Så skulle vi hitta på nåt.

Tråkväder, mulet, blåst och försökte komma nåt blött från ovan.

Slutade med att matte bestämde att vi kunde kolla lite i slutet på vår Sörmlandsledsetapp. Typ att alla träd fortfarande står upp så vandrande hundar kommer fram.

Basse han drömde om bad men blev förbjuden av den hemska människan.

Ner i detta iskalla forsande vatten skulle han inte.

Sen fick vi bråttom, jag skymtar bakom ett träd. Nu ska vi kolla om vår skatt finns kvar.

Jodå de där delarna från Hälgeskallen fanns kvar. Alldeles utsökt gott att gnaga på. Hälge borde tappa huvudet mycket oftare i våra skogar.

Eftersom världen ibland är rättvis så finns det lämpligt nog två delar. Alltså kunde Basse också gnaga och njuta.

Sen gjorde jag FYNDET. Jag hittade retsen av Hälgesaklen. Stor och väldigt gnagvänlig. Helt perfekt.

Jag njöt så mycket av skallen att jag inte ens märkte att Basse kom smygande.

Sekunden senare hade han snott MIN Hälgeskalle. Som tur var hade jag en benbit kvar som lossnat. Vi gnagade vidre ett bra tag och matte med en ängels tålamod väntade tills vi var klara.

Nu ska vi göra nästa viktiga sak. På vår etapp har vi en massa viktiga saker som alltid behöver kollas.

Jodå visst blommade det ost till de fyrbenta etappansvariga. Vi städade väldigt noga.

Så vore det bra om matte tog med sej sågen och tog bort det lilla trädet. Enligt henne blir det till våren när det ska klippas sly och målas. Typ vänta på bättre väder att jobba i. Just nu måste vandrande hundar krypa under detta.

Så träffade vi ett par vandrare, de första för i år. Trevliga människor som förstod att vi behövde lite mänskligt umgånge.

Basse han visade att han minsann är expert på att ha kolla på allt vatten till vandrande hundar.. Påstod envist att det inte alls är kallt att bada i februari. Han blev inte trodd.

Lämnade leden och tog vägen över ängen. Tack Hare så oerhört vänligt att lämna pluttar till två hungriga hundar.

Detta kallas hitta Basse den som kan. Han finns mitt i bilden.

Han hade hittat en gammla gömd benbit. Lät honom ha dem, sist provade jag och den var inte så gnagvänlig.

Jaha bara att gå hem igen då. Kallt och så det där nedfallet.

Hemma käkade vi lite, somnade. Kattvalparna hade nåt av sina tokryck och flög över oss ett par vändor.

Gick på eftermiddagsrunda. Som vanligt en trist sådan, träffade inga vi känner och fick inte passera Vivecas magiska fönster idag heller

I morgon ska vi hitta på nåt annat vad det nu blir. Matte ska visst till nån människoveterinär på besiktning också