Vanliga tråkrutinerna i morse. Gillar vardagar mycket bättre när det är gemensam frukost och morgonrunda.

Passade dörren i de sedvanliga evigheterma.

Där står Liftaren och väntar troget.

Bortskämd? Nädå, väluppfostrad matte som faktiskt ser till Basses bästa, så klart han ska ha lift.

Började snöa, eller det försökte i alla fall. Kom inga mängder.

Alice kom och berner sennerna Sid och Hanna, De är trevliga.

Basse sprang runt och retades med bollen.

Jag hittade en annan gamnmal boll. Min, bara min.

Så kom Fido också. Lika bra att ta emot honom så han känner sej välkommen.

Hörru Basse jag SKA ha den där bollen!! Jädra kompis att retas.

Aha Sid och Hannas människor hade väldigt gott godis. Lika bra att hålla sej framme.

Den här bollen orsakade nåt vi aldrig sett tidigare. En flygande berner sennen och matte missade med kameran också. Kul att våra leksaker kan roa nån.

Lekte en massa med Sid och Hannas människor också. Hade väldigt mycket skoj, mer sånt till oss hundar.

Nu börjar det tyvärr dra mot slutet igen, men efter som ingen av oss får nåt att äta hemma .

Så lämande alla kompisar. Nu tar det en hel vecka till nästa gång enligt  människornas tideräkning. Enligt oss hundar som har koll på tiden så tar det flera månader.

Så skulle Cooper med hem. Han hade hållit sej undan i gårt och kommit fram sent i går kväll. Men när matte kom så kom han och ville med hem.

Så där ordningenåtersttälld. Jag fick lyssna på Coopeers sång medan vi åkte hem. Matte bad att eftersom han faktiskt heter Alice Cooper så borde han kunna sjunga några av sina bra gamla hits. Hörde hur matte rabblade en massa som hon ville höra. Men inte det inte, vara bara en massa mjau från honom.

Hemma så bad han om lunch. Nu vet både jag och matte att han knappats svält hemma hos Basse och Nisse. Men han fick käk.

Sen somnade han. Tydligen tog det rejält på krafterna att bo en natt hemma hos Basse och Nisse. För han har sovit och sovit. Var vaken en stund och umgicks med matte innan han somnade igen.

Inte bara Cooper som var trött. Den här bilden kom från Basse/Nissehusse. verkar som om de två också haft ett hårt liv.

Jag gick på eftermiddagsrunda. Kom på att jag var väldigt godissugen satte mej vid Vivecas magiska fönster, tittade bedjande på det, viftade mycket på svansen och lät ett par dräggeltrådar hänga. Tänk det hjälpte!! Fönstret öppnades och ut kom gott godis. Ha,ha jag har numer en egen kod för att få fönstret att öppna sej. Känner mej väldigt stolt.

I morgon är det äntligen måndag igen. Alltså kommer Basse och Nisse. Får se vad vi ska hitta på för nåt då.