I går läste matte i den där boken om vårt privatliv att forskare tror att vi nite alls har ett sjätte sinne. Typ nåt om att människor utsöndrar nåt som vi känner av.

De skulle se mej på morgonen, jag vet precis när Basse lämnar sitt hemma för att bli skjutsad till mej. Då är det bråttom, jag ska ut och ner till porten för att ta emot. Matte märker ingenting frånsett att jag ska ut och det på studs. Om hon hade den goda smaken att ha olåst dörr skulle jag fixa det på egen tass.

Basse och Nisse kom, vi serverades frukost.

Frukost ger kattvalparna en massa energi. Alltså skulle de brottas. Fast Coopers försök att ta nacksving på Nisse gick inget bra.

Jag och Basse gick på morgonrunda. Kom hem, jag la mej på köksgolvet för att ha koll på vad matte pysslade med, ointressant så jag somnade. Vaknade av att Nisse landade på mej och gjore en rivstart för att få tag på sin brorsa. Nån som tror att matte visade medlidande? Nä inte hon inte, hon gapskrattade. Jag kunde faktiskt ha blivit svårt skadad av kraschlandande kattvalp med efterföljande rivstart.

Så skulle vi ut och åka. Vägen mot Flen. Perfekt vi skulle säkert shoppa. Började genast planera våra inköp.

Ska du ha mat? Finns det ens några pengar kvar till oss? Du har varit borta väldigt länge.

Ordning igen. Vi får shoppa, tydligen gjorde hon inte av med alla pengar.

Vanliga rutinen, jag plockar ut två bitar lösgodis, en till mej och en till Basse. utsökt gott idag också.

Ja tack den här påsen ska vi ha. Det var supergott och fungerade så bra när det användes till spår åt oss.

Vi behövde ben till kommande fredagsmys. Mycket viktigt såna ska alltid finnas. Jag kollade, men Basse som är benexepert valde. Vet att han alltid väljer väldigt bra till oss.

Lika bra att dricka av det goda vattnet också. Inte säkert det finns nåt hemma.

Ja tack vi behöver det utsökta shoppinggodiset, höjdpunkten att avsluta med sånt.

Så skulle vi hem och ta en sväng i skogen.

Hamnade vid vägen till Basses hemma för vi skulle gå en runda vi inte gått på många evigheter.

Hann bara ur bilen så träffade vi Ricki och Tilly, de går den där rundan varje dag. Måste bli trist, vi varierar våra rundor.

Massor med spännade dofter fanns det. Vi hade tassarna överfulla med att kolla allt.

Basse skaffade sej ett nytt intresse. Det finns massor med granar som dött av den där barkborren. Nu höll de på och röjde bort sånt. Enligt Basse lika spännande som att titta på tåg.

Det är sånt där naturreservat där så den där som heter Länsstyrelsen fixar jobbet och har satt upp information till alla människor.

Fick med mej Basse så vi kunde kolla mera viktiga händelser.

Det har dött enorma mängder med granar. De flesta får ligga kvar för många andra insekter, fåglar och svampar har nytta av död ved.

Passerade hemma hos Basse. Såg hans fårskallar som glodde på oss. Vi brydde oss inte, hade fortfarande fullt upp med en massa annat viktigt.

Så var det dags att åka hem igen.

Matte vittjade postfacket. Hade kommit en jättebunt med såna här. I år fyller Sörmlandsleden  50 år och det ska minsann firas. Nu ska det delas ut såna här på en massa ställen här. Jag ska faktiskt på 50 års kalas i slutet på maj. Har aldrig varit på sånt men det blir nog bra.

Vi käkade lite, såg att matte gömde det vi shoppat! Alltså våra prylar ska INTE gömmas.

Gick på eftermiddagsrunda. Sikte på biblioteket. Trodde att matte var mer förvirrad än nånsin. Vi fick följa med!!

Först ställde hon en massa brochyrer i ett ställ med andra saker.

Sen öppnade hon dörren till det där märkliga biblioteket. Vi tittade in, ingenting för oss hundar. Bara en massa böcker och matte pratade med en människa och lämnade ännu mer brochyrer. Skulle tydligen vidare till biblioteket i Flen. Vi insåg att det är bättre att passa biblioteket utanför och ha koll på Vivecas magiska fönster.

Dit gick vi självklart och fick gott godis. Precis vad vi behövde.