Livet är pest. Ensam tråkrunda i morse och ingen hundträff idag heller.

Gick hem och funderade på hur jag skulle fördriva ännu en eländig ensam dag.

Så påstod matte att vi skulle ut och åka, hon hade kommit på ett jägarbefriat ställe.

Den här vägen var länge sen jag gick till en bra lekplats. Kollade men inga snygga hanar hade gått den.

Bäver hade varit väldigt aktiv vid ån mellan ett par stora sjöar. Massor med träd hade han fällt, men han visade sej inte.

Här brukar det vara väldigt skoj. Ja alltså om man är två, tre eller flera hundar. Som ensam var det inte alls lika roligt.

Kollade men inte ens Hare hade behagat lämna några godishögar till mej och inte en endaste hund hade rört sej här heller. Livet var bedrövligt.

Men det gick utmärkt att jobba som svamphund. Tur att jag kunde sysselsätta mej med nåt i alla fall.

Fanns ganska mycket såna här Ostronmusslingar. Små ännu men de kan växa hela vintern så det kanske finns chans att de hinner bli stora.

Tack det var vänligt att jag fick tröstost eftersom jag hittade svamparna.

Fortsatte, fanns ingenting av värde och dessutom blåste det massor och kallt.

Kollade sjön, där låg isen. Inte för att jag planerade att bada, men kunde ha varit gott att dricka en del sjövatten.

Men längre bort där var det öppet vatten. Det brakade och klirrade när vinden bröt sönder isen bakom de stora fåglarna som matte tror är Havsörnar. Bor visst såna där.

Provade att leka med en pinne. Nä det är inget skoj när jag inte har nån kompis att ha pinnkamp med.

Matte hälsade på de där Trollhänderna som mådde utmärkt.

Eftersom jag till skillnad från Basse inte klättrar i träd så hittade jag några Vinterskivlingar på marken. Fick självklart beröm och ost för dom.

Undrar om hon är klar snart. Nu har jag legat här och väntat i flera veckor.

Människor har som bekant märkliga intressen. Kolla på islossning i december är tydligen väldigt spännande. Om ni bara visste vilket liv det var på sjön när isen bröts sönder. I bland var det stora flak som nästa stod rakt upp också.

Fort gick det så matte har nog rätt i det där att vi ska hålla oss långt från isarna.

Till slut fick jag med mej matte. Passerade vid den märkliga stenen.

Tillbaka ute på vägen och jag är fånge. Här måste det ha varit kallare för det fanns små, små snöklumpar kvar på en del ställen. Inte hade det rört sej några hanar här heller.

På väg hem och matte tog vägen på andra sidan sjön, där fanns det ingen is alls, bara en massa vågor av blåsten.

Åkte hem till tråkhemma, käkade lite och somnade.

Gick på eftermiddagsrunda. Tänkte att med tur så skulle jag träffa nån jag känner. Gjorde jag inte var alldeles övergivet ute.

Men i morgon är det måndag och då är vi Flocken ÄNTLIGEN!!! Då ska vi minsann leka, hitta på en massa skoj och umgås. Matte påstår att hon har en plan som vi kommer att gilla.