Vanliga bra rutinen med att hämta Basse i morse.

Hem och käkade frukost medan matte pratade om att vi hade skaer att göra idag. Sånt är alltid trevlig. Vi gillar att ha tassarna fulla.

Men vad sjutton pysslar den förvirrade med? Här brukar vi åka bil när vi ska till min Sörmlandsledsetapp. Nu ställde hon bilen utanför grindarna och påstod att vi skulle gå. Nåt om att vägen genom skogen skulle kunna vara skridskobana och lägga bilen i diket flera kilometer in i skogen bakom låsta grindar är en usel idé.

 Lagom läskigt att passer här eftersom det finns en massa hästmonster, fast just då syntes inga.

Massor att titta och lukta på. Jag har inte gått hela vägen på flera år och Basse har aldrig gjort det så han hade tassarna fulla.

Detta var enligt Basse mindre bra. En massa is där det enligt honom borde ha funnits trevligt vatten.

Finns det inte vatten går det att kolla tillgången på sork. Den var usel, eller i alla fall så fick inte Basse tag på några.

Nu så efter en lång vandring efter vägen så har vi kommit till Sörmlandsleden. Nu ska vi kolla nyheter. För övrigt fanns det inga skridskobanor på vägen den har hur fin som helst. Stora riksvägen var mycket halare.

Jaha där kom Basse tillbaka. Han hade nåt viktigt att kolla påstod han och försvann en stund.

Detta är mycket viktigt. Bordet vid skärmskyddet brukar ge ost och det kan vi verkligen inte missa.

Vi fick ost. Minsta vi kan begära efter vårt hårda slit som fyrbenta etappansvariga.

Dagens uppdrag. Hämta papperna i gästboken. Detta brukar vi göra när det är jul, men de pratas om snö i kommande vecka och blir det mycket så kommer vi inte dit. Alltså var det lika bra att ta det idag.

Jodå matte lyckades ta bort alla papper. Sen ska hon räkna vandrare och skicka alla uppgifter till Sörmlandsledens kansli. Märklig mänsklig sysselsättning.

Den vackra hårisen är tillbaka igen. Matte hann ta ett par bilder sen snodde jag pinnen.

Kan meddela alla hundar att hittar ni pinnar med håris så ta dom. Supergott som värsta bästa isglassen. Jag letade upp ett par till och käkade upp isen. Basse fattade inte vad han gick miste om.

Men..........inga pannkakor idag heller. Undrar om vi ska fixa lappar i skärmskyddet om att vandrare bör lämna pannkakor till de fyrbenta etappansvariga som uppskattning för vårt hårda slit.

En gång hade jag Ekorrkontakt här. Men idag var det ingen närvarande, hade tänkt vara en artig hund och önska God jul.

Vad pratar du om? Ska vi inte gå här? Vi har viktiga saker att kolla och Basse säjer att han behöver bada i ån mellan sjöarna. Nä sa den oförstående tvåbenta, den vägen får vi ta en annan gång. Dumheter, vi missade säkert massor med viktigt.

Bara att följa med henne då för utan oss skulle hon troligen virra bort sej så mycket att hon kanske aldrig skulle återfinnas.

Körde en Pinnkamp med Basse, mycket roligt.

Eller det var roligt tills jag förlorade och han började retas. Jagade honom en bra stund men han gömde pinnen. Den ska jag minsann leta reda på nästa gång, jag glömmer aldrig.

Is är besvärligt när man är törstig hund. Med möda lyckades Basse döda så mycket att han hittade några slickar med vatten.

Gick tillbaka, koppelfångar ifall det skulle komma nån bil. Kom ingen bil.

Basse fortsatte att leta vatten men det fanns inget här heller.

Så skulle vi passera de läskiga hagarna. Nu var det minsann ett hästmonster där. Ruskitgt var det säkert på jakt efter hundar till lunch. Jag förvandlade mej till tax och smög, Basse fattade inte hur farliga de är utan var mer intressad. Inte lyssnade han på mina varningar heller.

Vi överlevde och där står bilen.

Vi är trötta, så många nya intryck. Kan du skjutsa hem oss så vi får sova? Vi somande gott redan medan vi åkte hem.

Fortsatte att sova när vi kom hem igen.

Trist eftermiddagsrunda som vanligt. Inga vi känner ute.

Så när Basse belv hämtade hörde jag otrevliga saker. Nu väntar en ensam och övergiven helg. Ingen hundträff på grund av den sjuka hunden. Ses på måndag. Det är många år till det blir måndag, jag kommer att ha dötrist.