Sån där eländig ensam dag igen. Gillar inte såna.

Började här, får matte vill veta status på bilen. Nu har den stått där i tre veckor, fortfarande status okänd. Tar den när vi hinner, Hörde att matte  hade många åsikter.

Skulle gå nån tråkrunda.

Hade tur och träffade Mezzo en stund, mycket trevligt. Tog vägen genom skogsbacken där jag inte haft lust att gå på grund av vargarna. Nu var det lugnt inga nyheter heller.

Fortsatte genom Ekorrskogen. Nu börjar det bli grönt där.

Sist jag var här så markerade Basse träbiten oavnför mitt huvud, alltså gjorde jag samma sak.

De där bleka grönskålarna som då var stora och fina håller på och torkar bort.. Det behöver falla massor med svampvatten om jag ska kunna jobba.

När jag kommit ut ur Ekorrskogen hände det. Upp i ett träd var det en ekorre äntligen!! Som jag tittade.

Titta det var säkert en social ekorre som vile umgås med ensamma jag. Men när den var på marken så sprang den bara undan utan att stanna och umgås med mej. Borde faktiskt gå hit varje dagoch snacka med den. Jag både pep och gnydde för att visa att jag bar ville umgås, men hade ingen framgång. Fast det var trevligt att få ett rejält ekorrspan.

Gick hem till ensamhet och elände.somnade av leda.

Ut på eftermiddagsrunda, hade tur för matte skulle prata med Magiska fönstret. Perfekt fick gott godis.

Matte har humöret under fotsulorna,trasig bil och så den där trasiga spisen som aldrig blir lagad.