Basse anlände som vanligt i morse frukost var onödigt han skulle snarka vidare.

Sen skulle vi ut, matte sa att hon hade en plan, en runda som vi inte gått på minst ett par hundliv. Såna är alltid trevliga.

Gick iväg, såg inga vi känner nånstans, alldeles öde ute. Kan ha berott på att det nyss hade regnat.

Här har vi inte gått på väldigt, väldigt länge. Fast det var nåt jag inte uppskattade.

Basse hade fullt upp med dofter, men titta på hans svans, den hänger. Tecken på att det inte var de valiga dofterna han hittade.

Så började han också spana och vädra, nu anade matte oråd.

Vi tvärvände tänkte inte gå en meter till efter den där vägen.

Matte stod och tittade medan vi bara ville tillbaka samma väg som vi kommit. Syntes ingenting, egentligen skulle vi ha gått genom skogen som syns långt bort och tagit en annan väg tillbaka. Men så blev det inte, varg i närheten och då tar vi inga risker. Tur att matte lyssnar på oss i allafall ibland, för varg vill vi inte träffa.

Basse hade stenkoll på gärdena, men det syntes ingenting. Jag kämpade för att få med matte, ville bara bort fast  Basse ansåg att han skulle ha koll.

Äntligen nästan inne bland villorna, då åkte Basses svans upp igen. Kändes just då tryggare.

Ännu bättre blev det när han hittade vatten att plaska runt i, enligt honom ett mycket bra val av väg.

Gick hemåt, ibland regnade det och andra gånger sken solen, konstigt väder, men vi klarade oss från skador av regnet.

Dötrist eftermiddagsrunda, matte skulle kasta tråksopor. Nästan hemma passade han på att spana av omgivningarna. Fanns absolut inget spännande.