Drabbades av en sån där hemsk ensam dag. Basse skulle till veterinären för sin onda tass.

Inte en enda varken människa eller hund var synliga, jag längtade efter sällskap.

Passerade campingen, fanns inga där heller och Moha och Troy är fortfarande Stockholmsfångar. Tar säkert många hundliv innan de återkommer.

Gick över en äng som jag sällan passerar. Inte ens hare hade lämnat nåt godis till mej.

Hittade en bro som gör att man slipper gå i vattenfyllt dike.

Kom till spårvägen. Blev kallad för drama queen när jag la mej på spårvägen. Vad då jag var trött på mitt ensamma liv. Fick höra att jag överdrev och det tar lång tid innan spårvagnarna kör igen.

Matte hade plan på en väg, men jag hade andra planer. Skulle uppför den här backen för då kommer jag till nåt bra.

Den fungerade, jag tog till Vikarierande frysstädaren, krafsade på altandörren, perfekt för den öppnades.

Jag käkade upp katten Luddes mat. Väldigt gott käk.

Ludde han satt på köksbordet och blängde på  mej. Tror han har käk så han klarar sej i alla fall.

Människorna fikade och pratade en massa tråk, fast jag bjöd mej på lite fikabröd gott det också.

Gick hem till ensamhet och elände.

Ut på eftermiddagsrunda.

Behövde tröst så jag gick förbi Magiska fönstret, Fick gott godis där.

Matte har pratat med Bassehusse. Basse har artros i tassen så han ska käka medicin och ska undvika en del saker. Men i morgon får han hänga med mej i skogen. Vi ska visa trattkantareller för en människa vi känner. Blir säkret en bra dag.