Vaknade i morse och insåg att det väntade en ensam och eländig dag. Matte hade pratat om överraskning, men jag vet hur det brukar vara med hennes planer och Basse hängde med sin husse.

Skulle ut.

På Heden hittade jag tre fina snöbollschampinjoner. Fick beröm och godis.

Såna här uppskattar matte mycket.

Vid skidbacken träffade jag cavalier Torsten, trevligt vi har inte setts på väldigt länge. Hade mycket att snacka om. Dessutom hade vi sällskap en bit.

Hamnade hemma hos Basse, självklart var han inte hemma. En snöbollschampinjon till hemma hos honom.

Skulle detta vara överraskningen? Ligga hemma hos Basse och glo? Dötrist, kände mej grundlurad.

Titta! Nu kom minsann överraskningen Moha och Troys bil. Äntligen tillfälligt befriade från fångenskapen i Stockholm. Vi hade massor att prata om, har inte setts på flera hundliv. Ska inte alls vara så här långa skilsmässor.

Ännu bättre deras matte hade pannkakor med sej. Utsökt goda. Precis vad vi behövde.

Så tog matte med sej påsen och försvann.

Äntligen har jag och Moha sluppit fångenskapen hos Moha och Troymatte, nu är det bråttom för vi vet vad matte gjort.

Altså detta är livet, leta pannkaksbitar. Vi har städat extremt noga. Stackars Basse som kommer att känna doften av vad som hände hemma hos honom och han missade allt.

Gick hem, hörde att med tur kommer de tillbaka om ett par veckor. Hoppas det stämmer.

På eftermiddagsrundan besökte jag Magiska fönstret, som vanligt när  jag är ensam behöver jag tröstgodis. Fick sånt.

Hoppas Basse ska hänga med mej i morgon.