Vanliga bra morgonrutinen.

Sen skulle vi hitta på nåt. Matte sa att vi skulle till ett ställe där vi aldrig har varit.

Hamnade i bilen och åkte.

Vadå nytt ställe? Vi har hamnat i Hälleforsnäs och här har vi minsann varit flera gånger.

Driver hon med oss?

Vi tänkte ta den vanliga vägen runt sjön, den är helt okej att gå, men det skulle vi inte alls idag.

Här har vi aldrig gått, mycket trevligt med nya vägar.

Hann bara en bit så var det dags för svamphundsjobb. Vi hittade några blodriskor.

Tyvärr var de för gamla så de är kvar i skogen.

Kom till Sörmlandsleden och skulle gå en bit på den. Här har vi inte heller varit men matte gick visst mycket här när hon och Sigge bodde i Hälleforsnäs.

Perfekt enligt Basse som hittade vatten. Sånt ska man bada i.

Så mycket spännade dofter överallt. Tänk vad det är bra att vara två och verkligen kunna diskutera dom ordentligt.

Det där vita mitt i bilden är inte vad som helst. När Sigge gick den här rundan så hittade han alltid dunkar. Dessa bar han runt på och gmde för kommande behov. Det som ligger nästan begravt är en av hans gamla dunkar som finns kvar efter alla år.

Han skogvaktarn han hade stenkoll på den nya skogen, ingenting undgår Basse inte.

Fortfarande finns det kantareller, fast de mår inte så bra just nu börjar vara blöta och eländiga.

Fin skog är det att gå i och så alla spännade dofter överallt. Vi gillar nya ställen.

Nån han badade i allt vatten han hittade. Blev många bad. Jag drack lite, alldeles för kallt för bad.

Så mitt bland alla Sörmlandsledens orange markeringar stod det en pinne med blå färg. Blå markeing visar att det finns en avstickare till nåt sevärt.

Hit skulle vi, till nåt som kallas vaggande stenen.

Mycket märkligt finns det i skogarna.

Detta är den märkliga stenen. Matte har hört tala om den, förre regionansvarige berättade om den, men då var den inte utmärkt och matte lyckades aldrig hitta den. Men nu är det markerat och inga problem att hitta.

Ge den en knuff och den vaggar. Jag och Basse såg hur den vaggade när matte knuffade på den. Skulle ha filmats, men matte kunde inte filma samtidigt som hon knuffade på stenen. Det får bli nån gång när vi har nån mer människa med oss som kan hjälpa till och filma.

Nån gång för länge, läne sen har det legat ett hus här, nu syns bara rester av en gammal grund.

Vaggande stenen var väldigt bra för det blommade ost på den. Helt perfekt för vi behövde extra energi. Fanns inga spår av ost kvar när vi var klara.

Basse lekte skogvaktare igen, ingen aning om vad han hade span på.

Matte satt vid stenen och pratade om att människor som påstår att november är grått och tråkigt inte vet vad de pratar om. Det var hur fint som helst i skogen och alldeles tyst och stilla precis som det ska vara,

Alltså spänger är väldigt bra då slipper man bli blöt om tassarna. Enligt Basse ett onödigt mänskligt påfund, mycket bättre att gå genom vattnet.

På väg tillbaka så badade han i vanlig ordning i allt vatten han hittade.

Nästan vid bilen och Basse ansåg att vi kunde ta rundan runt sjön också, Han fick inte alls gå den. Vi hade varit borta länge så det var dags att åka hem.

Hemma så käkade vi lite och somnade. Tog på krafterna med alla nya intryck, men vi gillar nya ställen.

Gick på eftermiddagsrunda. Mötte en människa som tyckte att jag var en väldigt fin Berner sennen, nej hon är en Border collie sa matte. Nä sa människan jag ser att det är en Berner sennen, men hon är en renrasig Border collie!!!! Mycket har folk trott om mej men först gången jag blir kallad för Berner sennen.

Nu har Basse åkt hem och i morgon väntar en överraskning enligt matte. Hon vägrar berätta vad men säjer att vi kommer att uppskatta den mycket.