Ensam tråkrunda i morse men jag visst att bättre tider väntade. 

I går hade matte en plan om att vi skulle åka till ett ställe där vi inte har varit på evigheter. Men det ändrades i morse.

Det var tjock dimma och dessutom minusgrader så det var rejält halt, det bra stället blir i morgon eller nån annan dag med trevligare väder.

Så ordning i tillvaron jag har släppt ut Basse och nu ska vi fundera ut hur vi ska fördriva dagen.

Som sagt dimman var så tjock att det mesta av omgivningarna var stulet.

Jag inledde med lite välgörande hundyoga, detta är kanske inte den vackraste yogaställningen men väldigt bra.

När snön töar bort då kommer de bra sakerna fram. Jag har minsann gjort ett mycket bra fynd och det ska inte Basse bry sej om. Vi hade skilda åsikter.

Jag hade hittat vår superbra gröna boll, den där som vi tränade en massa fotboll med innan snön kom och gömde den.

Blev många skoj jaktlekar eftersom Basse var övertygad om att han skulle ha den.

Sen fick faktiskt Basse låna den en stund. Han satte genast igång och tränade, vi får köra med det på hundträffarna också. Kommer att bli ett strålande bra lag.

Kollade runt mer, allt som Bassehusse plogade upp där har gräset visat sej och snart kommer vi nog att hitta de leksaker som ligger dolda där.

Skulle inte vara kvar hemma hos Basse utan vi åkte en liten bit. Nu ska vi nåt annat och självklart hade vi en massa att kolla.

Detta var bra, för vi ska kolla lite på min Sörmlandsledsetapp. Enligt matte planera för en del jobb när det blir mer vår och kolla så det inte trillat en massa träd.

Hade gått några människor och Rådjur hade också passerat och lämnat godis till oss. Mycket snällt av Rådjur att tänka på den fyrbenta etappledaren och hennes assistent. Vi behöver energi för att kolla så allt är bra för vandrande hundar.

Min etapp var också stulen av den där dimman, fast vi hittade trots den.

Hade massor ett kolla. Nu verkade allt vara i sin ordning i alla fall här.

Bra med Basse som assistent för han kollade också en massa viktigt. Han har blivit riktigt varm i pälsen och vet vad som förväntas av honom.

Ja du Basse om vi tar i båda två så borde vi lyckas. Matte hade försökt få bort en stor gren från stigen. Hon pratade om hinder för vandrande människor. Vi tänkte på vandrande hundar. Tänkte att två starka vältränade hundar skulle fixa detta utan problem. Tyvärr vi fick ge upp, den var fastfrusen i marken och gick inte att rubba. Får ta den nästa gång.

Den här gamla ihåliga stubben kan i bland ha godis, bäst att kolla. Tänk det fanns godis där så vi tog hand om det, ska inte ligga i stubben och bli förstört.

Skulle ha fortsatt men här vägrade matte. Syns inte så bra men det är en kort väldigt brant backe och under snön döljer sej en skridskobana. Vadå hon hade de där kängorna med inbyggda klor och jag och Basse kom ner utan problem. Men tvåbensdrivna är tydligen känsligare.

Bara att vända och gå tillbaka, vi får kolla mer när mer is och snö smält bort. Är nog besvärligt att ha en människa med benbrott.

Basse han fortsatte att kolla en massa även sånt som inte var på Sörmlandsleden. Enligt honom var allt under kontroll.

Eftersom vi är optimister så kollade vi i håliga stubben igen. Men det hade inte växt upp nytt godis i den.

Men det blommade en osttall, det finns inga blommor där nu.

Jaha nu börjar han, det där kommer säkert att ta tid så jag kan lika bra lägga mej och vänta.

Gräva efter Sork. Basse påstod att det faktiskt vandrat måna Sorkar här och de skulle han ha tag på. Men slutade som det brukar blev ingen fångst för honom.

Jaha slut på det roliga, bara att gå till bilen och åka hem igen.

Käkade lite lunch och sov en stund.

Eftermiddagsrunda och vårt uppdrag var att passa biblioteket medan matte fixade med böcker. Men tänk vi hade sån tur att Vivecas magiska fönster öppnades. Matte missade att ta bild på vår träning som fasadklättrare, men det kom ut en massa smarrigt godis till oss. Det där fönstret är väldigt bra och borde öppnas varje gång vi passerar.

I morgon är vi Flocken, får se vad vi hittar på men skoj ska vi ha.