Började enligt rutin med att åka och hämta Basse i morse. Vanliga morgonleken och lite annat. Basses halsband med Skvallermaskinen var försvunnet just då, men det skulle enligt matte ordna sej.

Hem till mej, käkade frukost och slappade ett tag. Hörde att matte pratade i telefonen, men lyssnade inte för det var säkert tråk som vanligt.

Jaha dags för en längre runda, ingen skjuts eftersom det både var massor med minus och så var det detaljen med alla skogar som vi inte kan åka till. Typ ingenstans att ställa min bil, hala vägar och för mycket snö i skogen.

Den Store sorkjägaren trodde att det skulle grävas fram såna i diverse häckar. Han misslyckades fast han försökte många gånger.

Vägen hem till Basse. Du har väl inte hittat på nåt om att Basse ska hem eller? Kom på att vi kanske borde ha lyssnat på det där telefonsamtalet.

Detta gillar jag, det är spår efter Ekorre nära ett av mina bra spanställen. Minns inte när jag såg en Ekorre senast men de finns alltså kvar.

Jag borde faktiskt få ägna en eller två timmar åt span. Tänk om det är en social Ekorre där inne nånstans. Fick inte för matte som påstod att det var för kallt för sånt och vi skulle annat.

Det var inte alls så att Basse skulle hem. Matte hade fått veta var halsbandet med Skvallermaskinen befann sej så vi skulle bara hämta det.

Basse han firade med en massa snörull. Vi kollade om det hade hänt nåt av värde sen morgonen vilket det inte hade gjort.

Kanske skulle köra lite Hunden på täppan, jag känner för att vinna några omgångar. Men var är Basse, behöver honom så jag kan knuffa ner och vinna. Såg honom inte så till slut tröttnade jag.

Han hade hållit sej gömd på andra sidan och kom då när jag gett upp.

Detta kallas för fusk. Basse påstod att han minsann var Hunden på täppan, var han inte alls eftersom han inte knuffat ner mej. Måste köra några rejäla omgångar framöver inser jag.

När solen kommer upp så blir det lite varmare typ ensiffriga minusgrader bara. Fast det är bara i solen i skuggan råder permafrosten fortfarande.

Kollade av våra plogade vägar. Snön har sjunkit så mycket att det syns inte mycket av vägarna. Fördelen är att då behöver vi inte ha lika mycket koll på människorna i helgen. Risken för att de ska gå helt vilse minskar alltså. Innebär att vi kan ägna mer tid åt alla våra viktiga hundsaker.

Hej Tilly! Hon var ute och rastade sin husse och passerade, blev väldigt glad när hon hitta oss. Vi blev lika glad eftersom vi aldrig säjer nej till mer sällskap. Lekte en del hemma hos Basse.

Människorna bestämde att vi kunde gå en sväng tillsammans, som sagt sällskap är alltid trevligt.

Hamnade vid skidbacken, det är en bra lekplats när det inte är människor där.

Vi lekte en hel del och kollade annat viktigt. Hade inte hänt nåt av värde sen vi passerade i går.

Förklarade för Tillyhusse att vi behövde energi för mat är sällsynt. Fick faktiskt godis så vi kunde fortsätta ha skoj.

Äsch, slut på det roliga, fångar eftersom vi var vid de hala gatorna. Sa hej då till Tilly, lär träffa henne i helgen igen.

Gick en annan väg hemåt. Trevligt med gator som vi sällan går på. Fanns en hel del intressanta dofter och annat att undersöka.

Hem, käkade lite och sov middag.

Skulle på eftermiddagsrunda, matte tänkte gå åt ett håll men det tänkte inte jag och Basse. Vi hade upptäckt att en liten bit bort kom Jenna och hennes mormor Valdis ur sin bil. Alltså var vi tvunga att gå och prata med dom. Har inte träffats på evigheter så det var en del att avhandla.

Gick på en tråkrunda, fast vi träffade faktiskt ett par människor vi känner och kunde umgås lite. Skönt att människor förstår hur ensamma vi är.