Vidrigt oväder redan när jag hämtade Basse i morse. Dimma och nu hade nån tjuv stulit det mesta av luften också, finns tydligen ingen hejd på alla stölder just nu.

Var hemma hos mej ett tag, funderade en hel del på vad den där utlovade överraskningen skulle vara.

Hamnade i bilen, nä inget stopp för att hämta Jenna alltså kommer hennes semester att vara i tusen år till.

Hm detta är vägen i Engelska skogen, ska det verkligen finnas nån överraskning här? Visst det var ett tag sen vi kollade huset men............. Kanske skulle vi kolla det och sen åka och ägna oss åt obegränsad shopping eller nåt.

Hm jag tror jag vet vad överraskningen är. Bara Basse kommer ur bilen så ska det kollas. Kan bli väldigt bra detta.

Skit i den långsamma människan. Vi har bråttom för nu vet vi vad som väntar.

Hej Reidun!! Tänk våra engelska kompisar har kommit! Tydligen har de varit här i nån vecka redan utan att matte sagt nåt till oss. Det där viruset ställde till det, men nu kunde de resa och ska vara här ett tag. Vi har inte träffats på nästan ett år och Basse han har bara träffat dom en gång när han var liten. Så roligt att de äntligen kunde komma även om det bara blir ett kort tag.

Matte gav bort olika salter med svampsmak som Chris noga smakade på. Tryffelsaltet blev väldigt uppskattat.

Vi hälsade självklart ordentligt och pratade en massa. Har man inte setts på många evigheter så har vi mycket att berätta om vårt huspassande och en massa annat viktigt.

Matte fick present som tack för husvaknatndet. En fin mugg, en bricka och underlägg med engelska sjöbodar på.

Väldigt vad människorna pratar tråk då.

Fast vi såg till att bjuda oss på goda kakor medan människorna fikade.

Där nere i skogen har jag väldigt bra spanställen. Funderade men kom fram till att det var alldeles för ovädershett för såna trevliga sysselsättningar. När jag inte orkar spana Ekorre då är det rejält oväder.

Basse gick och försökte gräva fram nån sork. Men han lyckades aldrig, de håller sej nog också undan i ovädret.

Matte och Reidun drog upp alla morötterna. De hade blivit riktigt stora.

Äsch! Jag och Basse hade tänkt visa hur skoj vi brukar ha medan matte gör tråk vid huset. Men det gick inte att leka, vi blev alldeles flåsiga bara av att försöka.

Pratade mer med Chris istället. Bäst att passa på, vem vet när vi ses igen?

Jaha tiden har gått alldeles för fort, nu är det dags att gå till bilen och åka hem igen.

Bara det att vid bilen så pratade människorna ännu mer tråk i evigheter. Vi hörde nåt om att vi ska ses igen innan de måste åka hem till det där England. Men medan de pratade så tog vi en sväng och kollade viktiga hundsaker.

Sen tog det ännu mer tid innan vi kom iväg för Basse hade halva skogen med sej i pälsen. Ja, jo det kanske var en massa torra kvistar där vi var och så anföll de Basses päls.

Åkte en bit sen var det stopp igen. Nu hade matte fått syn på en massa såna där Mandelriskor. De växer tydligen hur torrt det än är. De fick följa med hem för att bo i torken och sen ska de flytta till nån bättre behövande.

Hemma så somnade vi och matte bevakade moln.

Var ute på en vidrigt het eftermiddagsrunda, kolsvarta moln överallt och till mattes enorma glädje började Åskar ha åsikter. Han hade massor att berätta men höll sej på avstånd och inte en endast droppe välbehövligt svampvatten behagade han lämna heller.