Hämtade som vanligt Basse i morse. Var riktigt skönt då så vi passade på att leka en del.

Sen var det hem tillmje och käka frukost och fundera på vad vi skulle göra. Enligt matte så skulle vi göra nåt idag som vi inte gjort på många evigheter.

Hamnade i bilen och funderade på om det var nån sån där bortglömd skog kanske.

Vi hamnade i Eskilstuna, där har vi inte varit på många, många år. Enligt matte fem månader, men alla hundar vet att människor saknar tidsuppfattning.

Nu är det bråttom, detta är vägen till vår privata Köttbullerestaurang. Vi har inte käkat köttbullar på flera hundliv.

Hm deta var märkligt. Där är mattes mamma, men vi ska inte alls in till restaurangen. Hörde nåt om det där korkade viruset och att både matte och hennes mamma är riskgrupper så de träffar bara andra utomhus med avstånd.

Bäst att kolla så inte köttbullarna är glömda, det vore katastrof. Men jag kände att det doftade alldeles underbart så de var med.

Basse han höll koll från andra sidan bordet så inte jag skulle sno alla. Nog för att jag var väldigt sugen, men jag delar faktiskt alltid med mej.

Äntligen. Snälla ge oss, vi svälter har inte ätit på många veckor. Den där köttbullen du har kan faktiskt rädda två hundliv. Vi fick alldels utsökt goda var de.

Basse hade stenkoll på matte som helst plötsligt hade påsen med VÅRA köttbullar. Nu är det helt riskfritt att låta henne ha påsen eftersom hon är sån där vegetarian. Men vi vet hur hon kan virra till allt så hon skulle säkert kunna glömma bort att ge oss.

Äsch tänk att allt som är gott tar slut alldeles för fort. Tänkte att om vi låg och såg utsvultna ut kanske det skulle komma fram en ny omgång.

Hjälpte inte. Då la jag mej  på bordet bara för att de inte skulle glömma vår existens och att vi fortfarande var hungriga. Hade effekt för vi fick dela på nåt som heter muffins. Var mycket gott.

Är det verkligen alldeles säkert att det inte finns mera till oss? Bara papper i påsen? Vi hade gärna ätit nåt mer, men det fanns inget.

Sen skulle vi åka och fixa en sak åt Bassehusse. Tog matte ett par minuter att fixa prylen, men under den tiden så hade de byggt om parkeringsplatsen vid det jättelika köpcentrumet så vi höll på att inte komma där ifrån. Matte sa saker, väldigt många otryckbara saker om försvunna utfarter och så var det några varv innan det helt plötsligt fanns en.

På väg hem så stannade matte vid en skog.

Bäst att kolla vad som hänt sen sist. Hade passerat en del hundar och några vi känner.

Hoppsan! Undrar om detta är Åskars verk för sist hade den gamla tallen all sin bark kvar och nu hade den trillat av.

Jaha där står Mandelriskorna och stinker. Jag markerade och fick godis och beröm. Matte plockade till de där bättre behövande som hon känner och som aldrig hittar dom.

De tänkte minsann föröka sej också, den här hade en liten valp.

Tittade efter några andra svampar som inte hade kommit, det måste falla massor med svampvatten för nu är det ruggigt torrt i skogarna igen.

I bland är Basse löjlig. Nu har han fått syn på något enligt honom livsfarligt.

Bara att ha kurs igen då. För klara att de här sopsäckarna som korkade människor dumpat här de har han sett flera gånger och inte käkar de hundar heller. Han förstod efter en stund att så var det och kunde passera.

Hem och sov, det tog på krafterna att vara i Eskilstuna.

Trist eftermiddagsrunda, träffade inte några vi känner. Dessutom var det nästan ovädersvarmt.

I morgon då ska vi jobba på Sörmlandsleden säjs det. Nåt om att kolla så det inte är en massa sopor och så en del andra viktiga saker.