Oväder redan när jag gjorde morgontoaletten vid halv åtta.

Gick hem, la mej och passade dörren väl medveten om att i dag är det lördag och då ska jag träffa mina kompisar.

Efter många evigheter så ansåg matte att det var dags att åka.

Jag trodde, tänkte och hoppades att den förvirrade och dementa alldeles hade förträngt att jag är dömd till vistelse i Hormonhäxefängelset. Hade varit trevligt att få leka, mingla, bada och prata om viktiga hundsaker med alla vänner.

Men det kunde jag bara drömma om för matte upplyste om att Hormonhäxor får inte gå på hundträffar. I stället hamnade jag här, den långa bron till den där ön. Där borde det nämligen vara hundfritt så jag skulle kunna röra på mej.

Innan jag skulle åka så såg matte ett svart moln. Hemma kom ingenting, men några droppar svampvatten hade det fallit över ön.

Det var alldeles övergivet på ön, så jag kunde vara på fria tassar. Hade minsann passerat nån snygg hane så jag la mycket jobb på att berätta att jag doftar utsökt.

På en del ställen finns det bänkar. Bra såna för de ger faktiskt godis, spanade men inte en endaste Ekorre synlig. Jag som ville ha sällskap.

Har varit i väg en sväng och letat efter kohuvudet. Men det gömde Basse så bra sist att jag inte hittade det, måste be honom visa var det är nästa gång vi är här.

Det syntes massor med fina svarta moln. Tänk om det kunde komma med en massa svampvatten och matte längtade efter en rejäl och lång dejt med Åskar.

Pust det är bra hett. Inte är det så långt att gå på ön,men ovädret är jobbigt. Spanade för att se om det skulle synas nåt bättre väder, men molnen bara försvann.

Fast det lilla svampvatten som kommit har i alla fall väckt de här svamparna. Heter Vargmjölk och ser ut som som rosa kuddar. Inget att äta men fina att titta på.

Snälla rara Ekorre där uppe i eken. Jag är en så ensam hund för min sadistiska matte har förbjudet mej att träffa mina vänner och dömt mej till fängelse. Du kan väl komma och umgås? Ekorre vägrade och försvann bort balnd träden.

Gick till sjön och drack. Går åt mycket vatten i ovädret och ännu mer när jag behöver lämna spår efter mej mycket och ofta.

La mej på bryggan och deppade. Bryggan är helt okej, men jag hade mycket hellre legat på Basses brygga och tittat på badande kompisar.

Provade en bänk där och tröståt lite ost. Får vara glad för det lilla i dessa tider.

Badade lite. Skönt i vattnet och jag behövde svalka mej en del.

Gick vidare. Lämnade en massa hälsningar men hittade inget av värde nånstans. Gick till bilen och trodde att jag skulle åka hem.

Men matte stannade vid en annan skogsbacke för vi skulle kolla om det vaknat några kantareller där. Jag var mest intresserad av alla hanar som paserat. Tyvärr ingen där nu.

Stackars Vinbergssnäckorna, de behöver en massa fukt. Tror inte att de hittar det i trädet.

Inga kantareller, men jag jobbade minsann som svamphund. Hittade årets första sopp hur nu den har lyckats växa i ovädret.

Här är den en Tegelröd björksopp. Denna är för gammal och säkert full med larver plus att sniglarna har varit väldigt hungriga. Men jag fick massor med beröm och osttuben kom fram också.

Åkte hem för det var så hett och kvavt att det knappt fanns luft.

Somnade ovädret och hormonerna tar på krafterna.

Släpade mej ut på en äckligt het eftermiddagsrunda, blev en ganska kort sån och inte mötte jag några jag känner heller.