Vanliga morgonrutinerna och sen var det lite olika funderingar på vad vi skulle hitta på. Men så kom matte på att Basse skulle få prova nåt som han inte gjort.

Vi började med att försöka hitta gräs att äta. Mattillgången är som bekant usel, men det fanns bara gammalt visset. Grönt gräs är mycket godare, hoppas det kommer snart.

Gick in i skogen i jakt på några roliga sysselsättningar. Nåt borde vi väl kunna hitta på och frågan var vad Basse skulle få prova.

Basse han visste precis vad han ville. Här kan det blomma ost men det var alldeles tomt just då.

Men så vände vi svansarna till och tänk helt plötsligt så blommade trädstammarna. Städade självklart noga.

Var tvungen att hämta Basse som hade en väldig massa att göra och hade en svår hörselnedsättning. Eller han hörde men struntade helt i vad matte sa.

Matte sa att vi skulle leta. Lika bra att börja då, inte för att jag visste vad jag skulle leta efter men det var lika bra att kolla.

Nähä det hade inte börjat blomma ost på träden i alla fall. Kollade flera men tomt. Följde spåren av matte för att kanske kunna lösa vad vi skulle hitta.

Tänk här hade minsann Kanin passerat och tappat sitt skinn igen. Det är superskoj att hitta det.

Snuttade skinn en stund. Rekommenderar verkligen alla hundar att snutta på borttappade kaninskinn, så mysigt med pälsen.

Matte höll på med Basse för att få honom att hitta samma sak.

Äh, lika bra att göra en insats, alltså letade jag upp det som Basse skulle ha hittat. Är man långsam får man skylla sej sjäv. Snuttade på den biten också.

Fast Basse lärde sej. Han hittade utan problem på marken och tyckte det var superskoj. Men det där med snutta skinn var inte hans grej han käkade snabbt upp det istället.

Jaha och där springer den döve igen. Undrar om han tänker komma eller om jag ska behöva hämta honom?

Jagade tillbaka honom, då snodde han elefantpipisen från matte. Fick alltså jaga lite mer för att återta den också.

Behövde energi efter allt spring så vi hittade en del rådjurspluttar att stilla hungern med.

Tog en omgång med kursen hoppa upp på sten också. Basse ansåg att det räckte med att beundra mej.

Vet inte riktigt hur detta gick till. Jag skulle ha belöning för jag var på stenen men Basse lyckades sno åt sej ost han också.

Så hade den där Kanin passerat en gran och lyckats tappa sitt skinn där. Nu fattade Basse att såna där skinn kan finnas på de märkligaste ställen. Men så var det detaljen att få tag på det.

Jag är en mästare i kurser så jag visade hur man gör för att få tag på det. Men jag behöll minsann den här biten den var min.

  Duktig Basse, han hittade mer skinn i en annan gran och nu löste han alldeles själv hur man gör. Hörde att detta ska vi göra fler gånger och lära Jenna också. Det är så skoj att leta efter.

Så hade Basse nåt viktigt att utföra igen. Jag hittade ett blommande träd och då brukar han komma men inte det inte.

Bara att hämta den strängt upptagne Basse. Mej lyssnar han alltid på och följer med.

Bestämde oss för att ha dragkamp om en pinne. En lång och hård kamp belv det för vi hittade en pinne av ovanligt god kvalitet.

Kampen är över och jag vann! Nu ska jag fira genom att tugga bort den goda barken.

När jag var klar så fick Basse ta pinnen en stund, var ett väldigt tjat om att få låna den.

Tänkte ha en kurs i Ekorrspan också nu när jag höll på med en massa viktiga kurser. Men Basse är ointresserad av att spana Ekorre. Förstår inte, det är en mycket trevlig sysselsättning.

Gjorde en insats som svamphund. Här brukar det minsann finnas kantareller och jag visar att jag har hittat nåt.

Inte mycket till kantarell inte för det var bara foten kvar, men jag fick självklart en massa beröm och godis för väl utfört arbete. Det dröjer inte så länge innan det är dags för en ny jobbarsäsong.

Slut på friheten för Basse, alldeles för dålig hörsel och för många avvikelser och dessutom började det vara dags att åka hem igen.

Äsch! Det var ett par minusgrader i natt och vi var törstiga. Gick inte att komma åt nåt vatten i diket för helt plötsligt var isen odödlig. Vi kämpade hårt båda två men lyckades aldrig döda den.

På väg hem så stannade matte vid Susannes affär, vi fick inte följa med. Djup orättvisa.

Dixie har varit jättesjuk och matte var rädd för att hon hade vandrat över regnbågsbron. Men Dixie har kämpat och hon lever och ost ville hon ha. Nu är det bara att hålla tassar och tummar för att allt som veterinärerna gör hjälper så hon blir riktigt frisk igen.

I morgon så har jag äntligen hela flocken samlad och vi ska visst få åka till ett ställe där jag var för länge sen och som är nytt för Jenna och Basse. Låter som det kan bli en mycket bra dag.