I dag väntade ensamheten igen. Ingen Jenna som skulle hänga med mej.

Var alltså inställd på en tråkdag. Eftersom det blåst massor och hårt så skulle jag inte åka till nån bra skog heller.

Gick ut för att försöka hitta på nåt.

Jag kan stanna här, utkanten av Ekorrskogen och tänk för första gången på massor med evigheter var det en Ekorre där. Planerade att sitta kvar och spana på den länge, men det fick jag inte.

Gick till sjön, matte hade med en av mina bollar. Jo det är skoj att leka med boll igen.

Kollade av sjön. Mycket gott vatten i den fortfarande. Faktiskt har vattnet sjunkit lite också.

Kom på att jag inte har inpekterat bryggor på alldeles för länge. Alltså kollade jag alla och de var i utmärkt skick.

Fortfarande är sjön väldigt stor och delar av stigen är sjö. Där framme vid det lilla huset där jag är går enligt matte Bassegränsen. Alltså skulle jag inte gå längre för träffa Basse det var inte aktuellt idag.

Gick till skidbacken. Denna underbara konstsnö, rulla i den är alldeles perfekt. Skulle kunna tillbringa timmar med detta.

Så går det bra att leka att jag är en säl också. Ligga på sidan och sakta glida fram i snön, kräver att det är backe, men inga problem eftersom snön fortfarande ligger i högar.

Planerade att gå och prova de andra högarna också, kändes som en mycket lämplig sysselsättning.

Men då..................

Jag tvärvände, ser jag verkligen rätt? Kan det vara sant?

Livet är alldeles underbart för det var minsann Basse. Vi blev överlyckliga båda två vi har inte setts på alldeles för många evigheter. Matte funderade mest på om Basse skulle anse att jag doftar oemotståndligt fortfarande.

Äsch, vem bryr sej om dofter, inte Basse i alla fall.

Du och jag Basse så här ska det minsann alltid vara. Vi hörde att matte pratade i telefonen med det hade vi verkligen inte tid att bry oss om. Vi måste umgås, prata och leka en massa.

Matte ringde minsann och skvallrade för Bassehusse. Hörde nåt om att gå tillbaka med Basse. Tror inte det är bra att människor släpar runt på telefoner.  I alla fall inte när det rings och skvallras eller Skvallermaskiner ska kollas. Vi lämnade inte varandras sida, nu gäller det att hålla ihop.

Vi klättrade runt på de gamla stockarna och fick ost för besväret. Precis så här ska det vara alltid.

Fortsatte mot Basses hemma. Här har inte jag fått gå för matte för att inte sprida dofter så Basse skulle få för sej att leta efter mej under den där korkade förbudstiden.

Tillbaka hos Basse. Lkete en del och jag kollade av en massa spår efter alla kompisar som varit där medan jag var i Hormonhäxefängelset.

Gick in till Basse en stund för människorna skulle fika och prata tråk. Basse hade rymt och hans Skvallermaskin hade visat ett rakt streck mot skidbacken. Jag gillar när mina kompisar lyckas hitta mej.

Basse fyller 9 månader idag så han fick lite extra godis av matte.

Jag hittade en pipmus. Den var min, bara min så jag låg och vaktade den. Alltid skoj att ta andras leksaker och sen göra dom till mina.

Sen skulle jag gå hem och Basse vara kvar hos sin husse. Så här såg det ut flera gånger Basse kastade sej ut genom dörren och tänkte hänga med mej. Förstår honom för vem vet när vi får umgås igen, människor är opålitliga varelser.

Men efter en massa lockande så blev Basse fånge inne hos sin husse.

Titta! Astor, Asta och VadHonNuHeter (Dementa matte kommer att minnas det vilket år som helst) var minsann ute och rastade sin husse.

Trevligt jag får alltså sällskap med er. Kan aldrig ha för mycket sällskap och så mycket som jag missat under fängelsetiden. 

Strax innan vi skulle åt olika håll så träffade vi Beagel Mimmi också. Mycket trevligt för henne var det länge sen jag träffade.

Jag som trodde att det skulle bli en ensam tråkdag, tänk vad det blev bra.

Mycket nöjd gick jag hem och somnade gott.

På eftermiddagsrundan så hade jag sån tur att Susannes affär var öppen, alltså kunde jag gå in där och få godis och umgänge.

I morgon är det dags för Jenna igen och vi ska få göra nåt skoj säjer matte. Hoppas jag vi behöver roa oss.