Hämtade Sigrid och Micco. Sen hade matte planer på hur vi skulle gå. Det är fortfarande extremt begränsat med ställen där det går att ta sej fram.

Som här på väg mot planerade rundan, skridskobana.

Men i kanten av Heden var det riktigt trevligt en bit, gräs under tassarna för första gången på länge.

Bara det att Sigrid ansåg att hon skulle hålla till i snön och rulla och rulla ännu mer. Matte försökte få henne att använda sina fyra ben i stället.

Undrar om Sigrid har rätt, det kanske är skönt att tillbringa en del av livet på rygg i snön? När matte såg detta hotade hon med att lämna mej och Sigrid och gå med Micco som i alla fall uppförde sej.

Planen var att vi skulle ha gått förbi skidbacken och haft en del skoj där. Ja alltså jag och Micco, Den förskräckliga har fortfarande koppeltvång. Men där var det upptaget, massor med människovalpar som åkte skidor. Då går det inte att passera.

Skulle bli vägen förbi sjön istället. Matte svär över att det är så eländigt begränsat med ställen att gå på just nu. Men där hittade vi Rick och Inez. Trevligt tyckte jag och Micco.

Sigrid fick syn på Inez och insåg att hon glömde att döda henne i går så nu skulle hon dö idag istället. Ingen framgång, Inez överlevde.

Rick behövde inte heller leva, han fick höra hur många sätt hon kan döda på.

Tur att jag och Micco är trevliga för Micco umgicks med Rick.

Vi lekte en del med dom. Men Sigrid den förskräckliga la sej på rygg och var sur över att hon inte lyckades genomföra sina mordplaner.

De skulle åt ett annat håll. Men vi hade sån tur att vi hittade en blommande ostgunga. Gäller att förgylla dessa tråkdagar på bästa sätt.

Den förskräckliga kom på att hon skulle gräva sina livsviktiga gropar i snön. Stackars Micco höll på att mista livet eftersom han var alldeles för nära gropen som är Sigrids och enbart hennes.

Micco han drömmer fortfarande om isrejs. Men nu går det inte det är alldeles för halt och slaskigt på den för att vi ska kunna vara där.

Jag som aldrig får nåt att äta hittade i alla fall en pinne med god bark. Skönt att jag kan få bort den värsta hungern med sån.

Under snön var det nåt. Micco lyssnade, grävde och utförde rena rävhoppen. Kanske bor det nån sork eller nåt där. Den klarade sej i alla fall från hans försök att fånga den.

Storviltjägaren hon skulle minsann dra på gamla harspår, den där Haren är nog långt bort men det har ingen betydelse i Sigrids värld. Hon skulle minsann följa spåren och ha tag på den.

Jag kopplade av med lite mer rullande på snö och is. Sigrid har faktiskt rätt i bland, detta är skönt.

På väg hemåt så träffade vi Teddy och Freya. Mycket trevligt tyckte alla utom gissa vem.

Lämnade hem Sigrid och Micco. Hörde nåt om att nu träffar jag dom i morgon eftermiddag.

Var ute på eftermiddagsrunda

Träffade Susanne som glömt både Dixie och sin affär nån annanstans. Blev faktiskt besviken.

Kom en bil med en människa som vinkade, ingen av människorna kände personen.

Bilen stannade och ur kommer det en människa som bara var tvungen att hälsa på mej, För en vackrare hund med en så otroligt fin själ var hon bara tvungen att få hälsa på. Jag som är extrem ensam sög självklart åt mej berömmet. När jag blivit ordentligt kelad med försvann personen lika snabbt igen. Matte och Susanne fattade knappt vad som hände.

I morgon ska jag ha Jenna med mej, hoppas vi hittar nåt bra isfritt ställe att ha skoj på.

Bra dag för jag skulle ha hela min flock med mej. Gillar såna dagar.

Nå långsamma människa tänker du komma innan det är dags att gå hem eller??? Du har sagt att vi ska kolla viktiga saker och det vore trevligt om vi fick gå och göra det.

Gick en bit och så träffade vi Inez som var ute och rastade sin matte. Vi som kan uppföra oss umgicks en del med henne och Den förskräckliga uttalade en massa mordhot.

Började vid sjön för snön har sjunkit så mycket att det går att ta sej fram där nu. Vi tre som sköter oss fick vara på fria tassar och lekte en massa.

Blev mycket skoj led för mej, Micco och Jenna. Den förskräckliga ökade sin vikt från 4,5 kilo till ca 45-50 kilo och försökte dra på alla möjliga förbjudna saker. Blängde på oss som hade skoj och såg ut som om vi var de löjligaste hundar hon nånsin hade sett.

Blåste iskalla vindar men vi fick i alla fall leta ost inne i den där omklädningshyten. Mycket trevligt att det växer ost där ibland.

Matte försökte få ordning på ett väldigt koppeltrassel. Alltså vi är världsmästare i att fläta koppel. Desto fler desto bättre blir det enligt oss. Matte har helt andra åsikter och sa underliga ord medan hon redde ut vår flätning. Dög tydligen inte om hon skulle behöva koppla oss som var på fria tassar.

Fortsatte och Jenna hon tror att jag är väldigt ouppmärksam eller lättlurad. Hon planerar saker.

Ha! Jag brukar köra med samma sak så jag överlistade henne, men det blev en del skoj bus.

Så bra Jenna! I dag slutförde hon kursen lära sej hoppa upp på bord. MVG i betyg och belöning blev det självklart. Nu ska jag nöta vidare på kursen Njuta av att rulla i konstsnö, där är hon betydligt trögare.

Sigrid hon brydde sej inte om nånting. Det var bara leta spår och försöka rymma som gällde. Men hon hade ingen framgång med nånting.

Micco var sugen på att isrejsa. Tyvärr går inte det nu för det är fullt med vatten på isen. Såg hur han hade jobbigt att gå den lilla bit han tog sej ut.

Jo vi tänkte att vi skulle ta den här vägen. Skulle vi inte alls enligt matte, för mycket snö och en massa andra märkliga undanflykter.

Lekte en massa i stället. Skoj har vi. Tänk om Sigrid kunde bli normal igen och vara med och ha skoj.

Nähä, blev inte som planerat. Enligt mattes plan skulle vi ha gått åt det här hållet och letat efter barmark. Finns nån plan om att det kanske kan bli nåt trevligt spår om snön försvinner. Men det var sån isgata att vi inte alls skulle gå där idag.

Tog spårvägen istället. Den var också både hal och blöt.

Struntade i den och tog vägen förbi Kakfabriken. Jenna hon kände minsann kakdoften och försökte nästan ta sej in genom väggarna. Blev inga kakor.

Passerade där Inez bor. Hon var ute på sin tomt alldeles ensam och blev så lycklig när hon fick syn på oss.

Matte hade den goda smaken att släppa in oss till henne. Trevligt då kunde vi leka en stund med henne.

Den förskräckliga upplyste Inez om hennes nära förestående död och sen övergick hon till att kolla om det möjligen passerat nåt Storvilt över tomten.

Så öppnade Inezmatte altandörren. Vi rusade självklart in. Jenna hittade omgående Inez välfyllda matskål och länsade den. Påstod att hon svälter och aldrig får mat hemma. Kan tala om att Jennamatte fick nåt meddelande av matte sen om att Jenna inte alls behöver mer mat idag. Korkat mänskligt påhitt vi behöver alltid mat!!

Sigrid kom på att hon också svälter och lyckades med möda hitta några smulor som Jenna missat.

Gick ut på tomten igen. Skulle leka lite mer fast Sigrid som borde ha uppskattat att få vara på fria tassar försökte bara döda Inez.

Vi struntade fullkomligt i den där mordmaskinen och lekte utan hennes inblandning. Roligt hade vi och Sigrid gick runt och uttalade fler hemska hot.

Sen var det dags att gå hem igen. Lämnade Jenna i hennes hemma och hörde att vi ses på onsdag.

Lämnade Sigrid och Micco som jag träffar igen i morgon.

Hem och slappade. Trist eftermiddagsrunda, inga jag känner ute och mina affärer stängda.

Tänk de där hemska tråksöndagarna utan kompisar verkar vara slut. Må de aldrig återkomma.

I dag så blev det alldeles rätt. Hamnade där Ossy bodde och efter bara ett par minuter så kom minsann Kelpie Ella, Golden Mikko och Labrador Alice. Alltså underbar hundträff idag också, vi blev lika glada alla fyra över att ses igen.

Strax efter så kom det fler hundar som vi hälsade välkomna.

Och ännu flera. Underbart det skulle bli många kompisar idag.

Blev självklart en massa skoj lek. De flesta var som kom idag var inte med i går och missade förra söndagen när det var snöoväder. Gäller att ta igen allt.

Självklart så minglade vi runt och pratade också. Har alltid så mycket att diskutera och nu blir det mycket prat om vår så saknade Ossy också.

Jag lekte en del med Ella. Hon är en skoj kompis och sen när svampen kommer då ska hon gå kurs för mej och lära sej allt om svampsökets hemligheter. Det ser jag fram emot.

Kom fler hundar och det bildades diskussionsgrupper medan andra lekte. Vi har en otrolig förmåga att variera oss och har lika skoj vad vi än gör.

Jag Labrador Alice och Golden Mikko hade en del att prata om plus att vi självklart lekte också.

Vissa hundar har väldigt bråttom i bland mot vad det nu var som var så spännande.

Jag lekte en del med Jack, han är en skoj kompis fast på bilden syns mest bara min svans. Behöver inte prata så mycket om att jag åkte i backen.

Alice och Ella lärde känna varandra bättre och hade tydligen en massa att prata om på tu man tass.

Chess och VadDenNuHeter hade viktiga saker at prata om. (ska skicka den dementa människan på kurs i hur man minns mina kompisars namnI. Matte försökte räkna oss och tror att vi var ungefär 18 hundar idag. Vi hundar bryr oss aldrig om hur många vi är, vi har bara skoj hela tiden.

Den här Pudeln fick smaka ost. Det var minsann supergott, fast det tycker alla hundar.

För övrigt går det alldeles utmärkt att vara tre som slickar ost samtidigt. Jag, Alice och Rick delade på en del. Aldrig att vi blir osams om godis, vi vet att det räcker till alla.

Var människovalpar med idag också, så vi passade på och hade skoj med dom också. Såna är ofta väldigt bra på att roa oss hundar.

Hörru Rick ta bort tassen!! Vad är det du anser att jag inte ska se?? Jag är faktiskt hundträffarnas polis och behöver ha stenkoll på allt.

Det var bara Chess som ville umgås en stund, begriper inte varför inte jag skulle få se att hon närmade sej.

Äsch! Som vanligt så försvann tiden alldeles för snabbt. Tog bara några minuter så var det dags att sluta för idag. Fast människorna utan tidsuppfattning påstod att vi hade skoj i nästan två timmar.

Sov gott ett par timmar.

Gick på eftermiddagsrunda och då hade jag sån tur att jag träffade Sigrid och Micco. Berättade om allt skoj som hänt i dag, de var inte med.

Hörde att i morgon då har jag minsann hela min flock samlad, alltså precis som det ska vara och vi ska kolla nånting.

Nu när snön töar så har matte en plan som kanske funkar senare i veckan.

Lördag och dags för hundträff, den allra första utan Ossy. Dessutom för första gången på alla lördagar sen starten så regnade det.

Mötte Sigrid och Micco hemma hos mej och sen åkte vi i väg till hundträffen. Micco han inspekterade några slangar och Ossys husse Tommy höll på och blåste upp. Har gjort än ännu större och längre backe där det går att åka med såna. En av de där slangarna exploderade, blev en rejäl smäll. Människorna hoppade högt men vi brydde oss inte alls.

Titta trots vädret och alla tråkigheter så kommer det hundar. Trevligt några stycken blir vi i alla fall.

Var en samling runt ett träd där vi kollade vilka som pinkat och hade en diskussion oss hundar emellan om vår så saknade och sörjda vän Ossy.

Men hörru Golden Mikko ska vi leka lite? Jo han var med på det så det blev skoj en stund.

Tommy och Anne de tände en eld. Nåt om frusna människor. Tycker fortfarande att de kunde göra som vi hundar springa och leka så håller man värmen.

Sigrid försökte inte mörda nån och Micco ville mest hem. De var bara kvar en stund innan de gick hem.

Det är skoj att springa i snön och leka. Snön är blöt och tung men det är inget som hindrar.

Jo, jo en del här tur och lyckas fynda ben i en snödriva. Men eftersom vi alla är det bästa vänner så blev det ingen osämja om detta.

Som sagt människor är ett känsligt släkte de flesta hängde vid elden för att värma sej medan regnet föll.

Vi fortsatte att leka i snön. Vet att Ossy vill att vi leker och har skoj, precis som det var medan han var med och hade roligt.

Fast vet jag inte riktigt vad som hände och varför jag helt plötsligt var mer eller mindre nergrävd i en snödriva av de andra. Jag var självklart uppe lika snabbt igen.

Detta är snygga Hasse som är bror till Jenna. Han är lika trevlig och rolig som hon är.

Jag hängde med honom och Jenna en stund. Gäller att försöka umgås med alla.

Var en hel del såna här gruppsamtal också. Vi pratade mycket om allra bästa och finaste Ossy, alla minnen vi har av honom.

Jag blir deppig ibland saknar min bästa vän så mycket. Här pratar jag med Dvärgschanuzer Åkes matte och får lite tröst.

Många hundar pratade med Ossys husse Tommy också. Han har mist sin bästa vän och ständiga följeslagare, men vi hundar gör vad vi kan för att trösta och visa medkänsla.

Kelpie Ella och Dalmatinern (som matte kommer att lära sej namnet på om några år) har blivit riktigt kompisar och har massor med skoj tillsammans.

Aha, perfekt det är minsann godisutdelning på gång. Bäst att hålla sej framme då det ständigt behövs energipåfyllning.

Nä nu är jag trött och blöt, tror jag längtar hem. Inga problem matte ville också hem och bli torr och varm.

Tänk att det blev en så bra hundträff trots allt. Jag vet att Ossy hade stenkoll på oss från andra sidan Regnbågsbron. Kändes säkert bra för honom att se att vi lekte och hade skoj trots all sorg och vi blev runt 20 hundar idag. Fantastiskt med tanke på regn och kyla.

Ossys fantastiska husse Tommy kommer att fortsätta ha våra hundträffar varje helg. Honom ska vi verkligen visa tacksamhet och uppskattning för att vi får vara där och ha så roligt med alla gamla och nya vänner varje helg. Det är så otroligt mycket värt för oss alla både hundar och människor.

Äsch, det blir inte alltid som planerat. I dag skulle Jenna ha hängt med mej och fått göra nåt hon inte gjort. Men så blev hennes människovalp sjuk så hon var hemma och passade honom.

Ensam och övergiven så skulle jag fördriva dagen.

Har hamnat i Eskilstuna. Detta kommer att bli perfekt för det är minsann vägen till min privata Köttbullerestaurang. Det var det som jag skulle ha visat Jenna, men det får bli en annan gång.

Snälla kan jag få en köttbulle? Jag har inte ätit såna på flera år och är så hungrig.

Ge hit!! Gäller att passa på att äta nu när jag äntligen serveras nåt. Var alldeles utsökt gott.

Somnade en stund medan människorna pratade en massa tråk.

Skulle vidare, innebar att jag skulle vara stadshund idag. Var länge sen sist och enligt matte så kan det vara bra att röra sej i en stad nångång istället för bara i skogar.

Men titta där! Jag ser minsann Ann Marie, henne var det länge sen jag träffade så nu tänker jag umgås.

Jo det blev umgänge och Ann Marie förstod att jag är extremt ensam och alltid saknar umgänge med både två och fyrbenta kompisar.

Halkade vidare i centrala Eskilstuna, var riktiga skridskobanor på en del ställen.

Där det inte var halt var det mindre sjöar. Regn och plusgrader smälter en massa av all snö så det var inte alldeles enkelt att gå där.

Fick passa en snödriva medan matte sladdade runt inne på biblioteket. Snabbt gick det

Hittade en bättre väg att gå tillbaka till bilen. I Eskilstuna har de minsann gator med värme på en del ställen. Ingen halka eller nya sjöar här inte. Fast det är märkligt i den där staden. Massor med affärer. Men inga såna där bra som jag har här där man kan hälsa på och få godis och umgänge.

Åkte hem, sov ett tag.

Eftermiddagsrunda och denna eländiga tråkdag tänker jag faktiskt förgylla med med besök i mina butiker.

Började hos Susanne. Där väntade minsann Dixie på att få sin dagliga dos av ost. Tror hon ser matte som en vandrande osttub.

Sen var tillfälliga Pryl 7an öppen så självklart hälsade jag på där också. Fick godis och gos av Elisabeth. Känns bara att det finns några som vill umgås med mej i alla fall.

Kollade av en del där. Tänke om det fanns nåt som passade mej, men hittade inget att handla.

På väg hem så träffade jag Anne och medan jag umgicks med henne så kom Freya och Teddy tillsammans med en kompis. Trevligt med lite mer hundumgänge en sån här ensam dag.

I morgon är det lördag och hundträff.

Kommer att bli konstigt med en hundträff utan allra bästa och finaste Ossy. Men han vill säkert att vi ska ha en massa skoj medan vi minns honom. Tror han kommer att ha stenkoll från andra sidan Regnbågsbron.

I går satte matte igång en insamling till Ossys minne och för att visa hur mycket alla uppskattar hundträffarna hans husse drog igång. Sen har det plingat och plingat i mobilen hela tiden. Så otroligt många som är med och matte bli alldeles tårögd av all välvilja och omtanke.

De pengarna kommer sen att skänkas till något välgörande ändamål för hundar. Vad det blir kommer Ossys husse att få bestämma.

I dag var min flock lite mindre, Jenna skulle inte hänga med. Men jag hämtade Sigrid och Micco för nåt skulle vi hitta på.

Sigrid den förskräckliga levde verkligen upp till sitt namn idag. Micco skulle dö och hon tänkte inte ge sej. Jag fick göra flera polisingripanden.

Suck, det fortsatte till och med bakom svansen på mej. Må hennes vidriga humör gå över och det i förra veckan helst.

Skulle försöka variera vägen lite. Tog vägen mot hundbadet, var en massa snö men det gick att ta sej fram. Jag och Micco kunde vara på fria tassar.

Tyvärr kom Micco för nära den mordiska Sigrid. Men han sökte skydd hos mej för att slippa henne.

Bara det att när Micco var i säkerhet så skulle hon slita strupen av mej. Men hon lyckade inte, jag vet hur jag kommer undan hennes anfall och eftersom hon är ständig koppelfånge så är det ännu enklare.

Varför ska man göra det enkelt när barken ska gnagas av en pinne? Jag gillar utmaningar och det gick alldeles utmärkt att göra så här. Förstår inte varför matte pratade om att jag krånglade till allt.

Ett sundhetstecken från Sigrid den förskräckliga. Hon kom ihåg att bord kan löna sej och hoppade upp alldeles själv. Blev naturligtvis godis.

Bryggkoll är viktigt, men nu är det svårt att kolla dom under all snö. Faktiskt svårt att veta om det är brygga eller is också.

Innan all snö föll så fanns det en väg på isen. Den är stulen numer och isrejs är bara att glömma alldeles för djup snö för att det ska funka.

Skulle till land och här syns snödjupet. Om det inte varit upptrampat här så skulle Sigrid ha drunknat i snön.

Skönt! Vi hittade en stig som var upptrampad. Blev i alla fall lite variation av väg. Vi som är van att alltid gå olika vägar varje dag har nästan inga att använda just nu.

Sigrid hon bestämde sej för att det fanns extremt viktiga saker under snön och grävde djupa gropar. Kanske är det ett tecken på att normala Sigrid är på väg tillbaka. När hon är som hon ska är ju gropgrävning ett stort intresse.

Men titta nu blir det säkert trevligt, vi ser minsann nåt.

Träffade Rick som rastade sin matte. Alltid trevligt med mer sällskap en stund. Fast så var det hon den förskräckliga som självklart ansåg att han skulle dö.

Ha ha detta var superskoj. Jag lyckades sno Rickmattes vante. Den var superrolig.

Bara det att han ansåg att hans mattes vante tillhörde honom så det blev dragkamp.

Blev en rejäl jakt i skidbacken eftersom jag ansåg att jag skulle ha tillbaka den där vanten som var min. Tog Micco till hjälp och tänkte att två mot en borde fungera.

Dragkamp igen och Micco fick agera domare.

Jag vann!! Sprang många ärevarv med vanten innan Rickmatte snodde tillbaka den.

Så var det dags att lämna hem Sigrid och Micco. Hörde att vi kommer inte att träffas i morgon, tydligen är deras matte ledig.

Eftermiddagsrunda och jag har upptäckt att tillfälliga Pryl 7an är öppen. Nu gäller det att ta sej in. Var mycket lönande för jag fick köttbullar. De tyckte att jag behövde det eftersom jag är ledsen och saknar Ossy så mycket.

Bestämde att jag skulle kolla om Susannes affär var öppen. Det var den för Dixie stod innanför dörren och väntade.

Fast det var inte mej hon väntade på, det var osttuben. Vi hade trevligt tillsammans medan vi käkade ost.

I morgon ska Jenna hänga med mej och då ska hon få göra nåt hon aldrig har gjort. Tror hon kommer att gilla det.

STORT TACK för alla fina kommentarer både här på bloggen och på Facebook.

I går var jag med och begravde Ossy. Hans husse ringde och frågade om jag och matte ville komma. Så klart vi åkte dit.

Det var så sorgligt men jag fick se att Ossy låg fint i sin grav och han fick sina älskade vita ben med sej. Enligt människorna var det bra för mej att få vara med och verkligen förstå att Ossy är på andra sidan bron.

Så blev det idag. Jag samlade ihop hela min flock och vi skulle göra något viktigt sa matte.

Nä du Jenna vi kan fortfarande inte gå där. Vi kommer att drunkna i snön tyvärr.

Passerade vid skidbacken. Jenna och Micco ansåg att vi skulle leka. Jag var inte alls säker på att jag hade lust med det. Är leden och saknar Ossy så leka kändes onödigt.

Men sen provade jag. Vi hade roligt och som matte sa, Ossy vill att vi har skoj. Han håller koll på oss från andra sidan bron och vill att vi ska leka och roa oss.

Sigrid den förskräckliga kan bara två saker, antingen försöka dra iväg eller ligga och rulla sej. Allt annat är ointressant i hennes värld.

Gick vidare för nu skulle vi gå och göra något viktigt.

Vi gick till Ossys grav. Matte hade ljus med sej som skulle tändas med en hälsning från oss fyra. Jag kollade att de brann ordentligt. Den stora fina lyktan ställdes dit i går vid begravningen.

Jo de brann och matte hade skrivit en hälsning på dom. Kändes bra detta.

Jag Micco och Jenna satt en stund vid graven och tänkte på vår fantastiska vän som vi alla saknar.

Sigrid hon hade helt andra intressen. Rådjur hade passerat så hon tänkte ge sej ut och jaga. Fick hon självklart inte göra.

Skulle gå tillbaka och Jenna var sugen på att ta vägen över sjön. Men det var inte att tänka på eftersom det var alldeles för djup snö.

Vi passerade ett av Ossys favoritträd. Ett av de där som ofta hade ostblommor till honom. Det blommade nu och vi städade det noga. Tror Ossy kollade att vi var lika noga som han alltid var.

Jag hade ett snack med Jenna vid dagis. Berättade om alla gånger jag träffade Ossy där och allt skoj vi hade. Känns så konstigt att nu är han inte där.

Passerade skidbacken igen. Vi lekte lite mer, nu var jag faktiskt sugen på att göra det en stund. Lika bra att passa på när jag har kompisarna med mej.

Det är en Ekorre där uppe det vet jag. Men inte ville den asociala varelsen komma ner och prata med en deppig Border collie inte.

På väg hem så träffade vi Beagel Mimmi. Mycket trevligt. Bara synd att det var precis vid en gata så vi inte kunde leka.

Lämnade hem mina kompisar. Jenna träffar jag på fredag igen, men Sigrid och Micco ska med mej i morgon.

Var på tråkig eftermiddagsrunda, träffade inga jag känner och mina affärer var stängda.

Det lyser en stjärna så stark

Den som tittar mot den mörka himlen kommer att se en stjärna som lyser extra klart och starkt.

Det är så sorgligt men den stjärnan är Ossy. Min allra bästa kompis har i dag vandrat över Regnbågsbron till en tillvaro utan smärta.

Livet är så orättvist Ossy var bara 7 år och borde ha haft många år kvar. Men den otäcka cancern spred sina tumörer överallt i hans kropp.

Vi som visste vad som hände har kastats mellan hopp och förtvivlan. Kanske var det inte så illa som veterinären trodde. Kanske var det bara en kraftig infektion eller något annat som var lätt att bota.

I dag kom beskedet det fanns inget att göra för Ossy

Jag sörjer min allra bästa vän och minns allt roligt vi haft.

Hade inte bott här speciellt länge innan jag träffade Ossy första gången. Matte säjer att det var som om vi kände varandra fast vi aldrig hade setts innan. Där och då nedanför skidbacken blev vi kompisar.

Faktiskt så blev Ossy min allra bästa vän. Jag har massor med underbara hundvänner men mellan mej och Ossy fanns det ett speciellt band.

Som vi har lekt tillsammans. Ofta så mycket brottning med morr och skall att en del människor har trott att vi slagits. Aldrig att vi skulle slåss vi har bara haft så fantastiskt roligt.

Alla roliga spår som vi gått tillsammans Ossy han älskade detta med blodspåren så mycket att han ofta gick samma spår flera gånger efter varandra.

Ossy lärde mej att det inte var farligt att åka båt och att det var helt okej att åka Mule med hans husse också. Jag lärde Ossy lite om svampsökets hemligheter. Vi skaffade oss massor med erfarenheter tillsammans och alltid hade vi skoj.

De vita benen som han alltid skulle ha när vi hade lekt klart. Tänk den där gången när matte försökte ge honom en ring i stället. Det passade inte alls, Ossy skulle ha sitt raka vita ben och inget annat.

Så de fantastiska hundträffarna hemma hos Ossy. Så många nya vänner vi skaffat oss och varje lördag har varit en fest. Jag vet att Ossy kommer att vara med och vaka över oss från andra sidan bron.

Nu är allt bara sorg här, Ossy är så oändligt saknad av både människor och hundar.

Men där på andra sidan Regnbågsbron slipper han ha ont och kan må bra igen. Matte har bett Sigge Svamphund att ta emot honom och ta hand om honom. De kände varandra här på jorden.

Alla vi som är kvar sörjer och är med Ossys husse i både tanke och handling. Han har mist sin allra bästa och trognaste vän.

En dag möts vi igen där på andra sidan Regnbågsbron men innan den tiden är inne så kommer vi alla att vårda minnena över den underbara fantastiska Ossy.

Nedan en del bilder på mej och Ossy, lite minnen från vår fantastiska vänskap.