I går hotade matte med att jag skulle ha en lugn tråkdag i dag. Men det blev faktiskt en alldeles perfekt dag, helt i min smak.

När det var dags för dagens långrunda så användes min bil. Inte nog med det, jag fick hämta Sigrid och Micco med vidhängande matte också. Slapp alltså vara ensam idag.

ÄNTLIGEN!!!!!! Vi har hamnat på min Sörmlandsledsetapp, här har jag inte varit på flera månader. Vi hade hur mycket som helst att kolla.

Slut på den trevligt leriga vägen, det blev isgata och matte hade valt att ställa min bil längre bort för på vanliga stället hade det inte gått.

Sigrid skötte sej exemplariskt och kom varje gång någon kallade. Må Den Förskräckliga ha försvunnit för väldigt lång tid framöver. Fördrar min normala kompis.

Inne i skogen var det en blandning av vinter och vår. Både djup snö och barmark.

Ja, jag kommer. Medan matte tittade efter de där Rökpipsvamparna som inte vaknat så kollade jag ett par Ekorrträd. Tyvärr tomma.

Sigrid och Micco hade tassarna fulla hela tiden. Så otroligt mycket som måste kollas. Där det är barmark där kommer alla trevliga dofter fram.

Vi drog faktiskt en vända upp på fornborgen också. Var tvungna att kolla en massa viktigt där.

Tänk medan vi var upptagna så hade det slagit ut ostblommor på en gran. Vi städade noga. Går åt massor med energi när allt ska kollas.

Blev koppelfångar när vi närmade oss ena sjön. Människorna litade inte på isen. Fanns ingen is närmast land men utsökt gott sjövatten. Mycket bättre än tråkvattnet hemma i vattenskålen.

Hoppsan! Om vattnet stiger lite mer som kommer bron att bli oanvändbar. Matte säjer att en gång för ett antal år sedan så låg den under vatten.

Alltså så här mycket vatten har jag aldrig sett i ån som rinner mellan mina sjöar. Fast matte säjer att det ska se ut så här på våren.

Vi fortsatte att ha tassarna fulla. Kolla alla dofter, diverse koll så allt är bra för hundar som ska vandra på min etapp och en massa annat.

Sigrid funderade på om hon skulle bada. Men avstod, är nog lite för kallt för sånt fortfarande.

Hade trillat ner en massa grova grenar överallt. Matte städade bort dom, enligt henne för människors skull. Jag anser att det är för vandrande hundar.

Här brukar det minsann vara ett bra Ekorrställe. Men dött och övergivet. Undrar var alla såna håller till? Alldeles för ödsligt i skogarna.

Gick till skärmskyddet. Provade självklart bordet och det gav som vanligt ost.

Satte mej och filosoferade över hundlivet en stund. Tänk vad det är trevligt att äntligen kunna börja kolla alla mina skogar igen. Kommer att ha tassarna överfulla framöver både med jobb på Sörmlandsleden och alla andra skogar som ska kollas.

Gick tillbaka. Jag ansåg att vi skulle ta samma runda igen. Det tycker jag varje gång och aldrig får jag min vilja igenom.

Drack vatten i ån i stället. Mycket gott.

Jaha nu kommer tiden när det blir otroligt lätt att slarva bort Sigrid igen i det gamla torra gräset. Hennes pälsfärg och torrt gräs gör henne i bland nästan osynlig.

Sigrid var helt otrolig i dag. Hon kunde inkallning varje gång, må det fortsätta.

Jo, jag tycker att vi ska kolla hur den del av leden som passerar fornborgen ser ut. Fick inte igenom mitt förslag. Matte påstod att troligen skulle det vara en massa is och oframkomligt.

Jaha bara att gå till bilen då. Den står gömd lite längre fram bakom en kurva. Vägen är trevligt lerig.

Här var vägen inte trevligt lerig. Här var det snorhal skridskobana och en liten backe. Nästan uppe på barmark så tappade bilen fästet och gled. Gick inte att komma nånstans. Matte backade och bilen gled oroväckande nära dikena flera gånger. Till slut bytte de så Sigridmatte provade. Till slut så hade Pelle fäste och det gick att komma upp för den löjligt lilla backen. Hörde nåt om att nu ska vi inte åka där förrens all is är borta.

Det tog på mina hundliga krafter att kolla allt. Jag råkade somna innanför dörren. Hade käkat lite och planen var att sova i soffan men dit kom jag inte just då.

I morgon är det vanlig Sigrid och Miccodag, får se vad vi ska hitta på då.