Hämtade Sigrid och Micco. Sen hade matte planer på hur vi skulle gå. Det är fortfarande extremt begränsat med ställen där det går att ta sej fram.

Som här på väg mot planerade rundan, skridskobana.

Men i kanten av Heden var det riktigt trevligt en bit, gräs under tassarna för första gången på länge.

Bara det att Sigrid ansåg att hon skulle hålla till i snön och rulla och rulla ännu mer. Matte försökte få henne att använda sina fyra ben i stället.

Undrar om Sigrid har rätt, det kanske är skönt att tillbringa en del av livet på rygg i snön? När matte såg detta hotade hon med att lämna mej och Sigrid och gå med Micco som i alla fall uppförde sej.

Planen var att vi skulle ha gått förbi skidbacken och haft en del skoj där. Ja alltså jag och Micco, Den förskräckliga har fortfarande koppeltvång. Men där var det upptaget, massor med människovalpar som åkte skidor. Då går det inte att passera.

Skulle bli vägen förbi sjön istället. Matte svär över att det är så eländigt begränsat med ställen att gå på just nu. Men där hittade vi Rick och Inez. Trevligt tyckte jag och Micco.

Sigrid fick syn på Inez och insåg att hon glömde att döda henne i går så nu skulle hon dö idag istället. Ingen framgång, Inez överlevde.

Rick behövde inte heller leva, han fick höra hur många sätt hon kan döda på.

Tur att jag och Micco är trevliga för Micco umgicks med Rick.

Vi lekte en del med dom. Men Sigrid den förskräckliga la sej på rygg och var sur över att hon inte lyckades genomföra sina mordplaner.

De skulle åt ett annat håll. Men vi hade sån tur att vi hittade en blommande ostgunga. Gäller att förgylla dessa tråkdagar på bästa sätt.

Den förskräckliga kom på att hon skulle gräva sina livsviktiga gropar i snön. Stackars Micco höll på att mista livet eftersom han var alldeles för nära gropen som är Sigrids och enbart hennes.

Micco han drömmer fortfarande om isrejs. Men nu går det inte det är alldeles för halt och slaskigt på den för att vi ska kunna vara där.

Jag som aldrig får nåt att äta hittade i alla fall en pinne med god bark. Skönt att jag kan få bort den värsta hungern med sån.

Under snön var det nåt. Micco lyssnade, grävde och utförde rena rävhoppen. Kanske bor det nån sork eller nåt där. Den klarade sej i alla fall från hans försök att fånga den.

Storviltjägaren hon skulle minsann dra på gamla harspår, den där Haren är nog långt bort men det har ingen betydelse i Sigrids värld. Hon skulle minsann följa spåren och ha tag på den.

Jag kopplade av med lite mer rullande på snö och is. Sigrid har faktiskt rätt i bland, detta är skönt.

På väg hemåt så träffade vi Teddy och Freya. Mycket trevligt tyckte alla utom gissa vem.

Lämnade hem Sigrid och Micco. Hörde nåt om att nu träffar jag dom i morgon eftermiddag.

Var ute på eftermiddagsrunda

Träffade Susanne som glömt både Dixie och sin affär nån annanstans. Blev faktiskt besviken.

Kom en bil med en människa som vinkade, ingen av människorna kände personen.

Bilen stannade och ur kommer det en människa som bara var tvungen att hälsa på mej, För en vackrare hund med en så otroligt fin själ var hon bara tvungen att få hälsa på. Jag som är extrem ensam sög självklart åt mej berömmet. När jag blivit ordentligt kelad med försvann personen lika snabbt igen. Matte och Susanne fattade knappt vad som hände.

I morgon ska jag ha Jenna med mej, hoppas vi hittar nåt bra isfritt ställe att ha skoj på.