Lördag och dags för hundträff, den allra första utan Ossy. Dessutom för första gången på alla lördagar sen starten så regnade det.

Mötte Sigrid och Micco hemma hos mej och sen åkte vi i väg till hundträffen. Micco han inspekterade några slangar och Ossys husse Tommy höll på och blåste upp. Har gjort än ännu större och längre backe där det går att åka med såna. En av de där slangarna exploderade, blev en rejäl smäll. Människorna hoppade högt men vi brydde oss inte alls.

Titta trots vädret och alla tråkigheter så kommer det hundar. Trevligt några stycken blir vi i alla fall.

Var en samling runt ett träd där vi kollade vilka som pinkat och hade en diskussion oss hundar emellan om vår så saknade och sörjda vän Ossy.

Men hörru Golden Mikko ska vi leka lite? Jo han var med på det så det blev skoj en stund.

Tommy och Anne de tände en eld. Nåt om frusna människor. Tycker fortfarande att de kunde göra som vi hundar springa och leka så håller man värmen.

Sigrid försökte inte mörda nån och Micco ville mest hem. De var bara kvar en stund innan de gick hem.

Det är skoj att springa i snön och leka. Snön är blöt och tung men det är inget som hindrar.

Jo, jo en del här tur och lyckas fynda ben i en snödriva. Men eftersom vi alla är det bästa vänner så blev det ingen osämja om detta.

Som sagt människor är ett känsligt släkte de flesta hängde vid elden för att värma sej medan regnet föll.

Vi fortsatte att leka i snön. Vet att Ossy vill att vi leker och har skoj, precis som det var medan han var med och hade roligt.

Fast vet jag inte riktigt vad som hände och varför jag helt plötsligt var mer eller mindre nergrävd i en snödriva av de andra. Jag var självklart uppe lika snabbt igen.

Detta är snygga Hasse som är bror till Jenna. Han är lika trevlig och rolig som hon är.

Jag hängde med honom och Jenna en stund. Gäller att försöka umgås med alla.

Var en hel del såna här gruppsamtal också. Vi pratade mycket om allra bästa och finaste Ossy, alla minnen vi har av honom.

Jag blir deppig ibland saknar min bästa vän så mycket. Här pratar jag med Dvärgschanuzer Åkes matte och får lite tröst.

Många hundar pratade med Ossys husse Tommy också. Han har mist sin bästa vän och ständiga följeslagare, men vi hundar gör vad vi kan för att trösta och visa medkänsla.

Kelpie Ella och Dalmatinern (som matte kommer att lära sej namnet på om några år) har blivit riktigt kompisar och har massor med skoj tillsammans.

Aha, perfekt det är minsann godisutdelning på gång. Bäst att hålla sej framme då det ständigt behövs energipåfyllning.

Nä nu är jag trött och blöt, tror jag längtar hem. Inga problem matte ville också hem och bli torr och varm.

Tänk att det blev en så bra hundträff trots allt. Jag vet att Ossy hade stenkoll på oss från andra sidan Regnbågsbron. Kändes säkert bra för honom att se att vi lekte och hade skoj trots all sorg och vi blev runt 20 hundar idag. Fantastiskt med tanke på regn och kyla.

Ossys fantastiska husse Tommy kommer att fortsätta ha våra hundträffar varje helg. Honom ska vi verkligen visa tacksamhet och uppskattning för att vi får vara där och ha så roligt med alla gamla och nya vänner varje helg. Det är så otroligt mycket värt för oss alla både hundar och människor.