Äsch, det blev en sån där eländig tråksöndag. Enligt matte så kunde jag faktiskt ha en lugn dag. Jag anser att det är en fullkomligt onödig uppfinning.

Titta här Malmköping är alldeles öde och övergivet. Inga människor och inga hundar nånstans, hade hoppats på att träffa i alla fall nån jag känner.

Gick upp i Tråkskogen. Några människovalpar har börjat bygga nån koja där sen jag passerade senast.

Vill du umgås med mej? Du förstår jag har inga kompisar och känner mej så övergiven. Snögubben var lika asocial som alla Ekorrar. Ingent umgänge där inte.

Passerade skidbacken och hade självklart tänkt avnjuta en massa trevligt snörull i bästa konstgjorda snön. Men nä, de där snökanonerna tillverkade mer snö till mej och jag gillade inte dom så jag avstod från att avnjuta snörull.

Fortsatte i skogen, fortfarande lika ödsligt. Hittade ett träd som tröttnat på livet. Självklart ett med Sörmlandsledsmarkering. Nu var jag inte på min etapp, men matte pratade om att vi behöver börja kolla hur det är på den, om alla träd står upp.

Den här bänken är pålitlig för den ger faktiskt alltid ost. Gillar såna här ställen.

Hörru Ekorre, jag har vandrat runt alldeles ensam och letat sällskap länge nu helt utan framgång. Du kan väl vara en snäll Ekorre och komma och umgås lite? Tråkekorre, den vägrade sa bara en massa otryckbara ord och försvann.

Inte hittade jag nån Ossy nånstans heller. Elände har inte träffat honom sen i går så lite umgånge och trevliga brottningsmatcher hade inte varit fel.

Eftersom snökanonerna förstörde mina planer på att rulla i konstsnön så fick jag använda natursnön istället. Jo det funkar men som sagt jag föredrar den konstgjorda, känns mycket bättre i pälsen.

Världen var alldeles grå i dag, inga färger nånstans.

Men ge mej osten!! Jag har hållit på med att gå slalom mellan mattes ben och det kräver faktiskt belöning och det omgående. Jag slog den långsamma människan på benet för att hon skulle snabba på med att gräva fram osttuben.

Jag fick till slut fast det tog en förskräckligt lång tid att få fram belöningen.

Gick hemåt träffade ett par människor jag känner som skulle gå en sväng på Sörmlandsleden. Inte min etapp denna gång utan grannetappen. Hörde en massa prat om att gå min igen i vår när Bombmurklorna och Rökpipsvamparna har vaknat där.

Så fick jag ÄNTLIGEN syn på en annan hund. Labrador Alice var ute och rastade sin husse.

Mycket trevligt med sällskap ett tag och jag såg till att matte gav den utsvultna Alice godis. Fast jag snodde åt mej en del jag också.

Hade sällskap med Alice en stund. Så trevligt med hundsällskap.

Hann bara säja hej då till henne så hittade jag Dixie på torget. Hon passade hela torget och blev överlycklig när hon såg mej eller om det var matte.

Hur som helst så var hon väldigt sugen på ost. Tror att det är osttuben hon helst vill träffa så vi delade systerligt på en del sån.

Gick hem till tråkhemma, käkade lite och somnade.

Var på trist eftermiddagsrunda, inga jag känner ute.

Men i morgon är det i alla fall dags för Sigrid och Micco. Hoppas att Sigrid tappat bort sitt tråkhumör igen så vi kan göra en massa skoj.