Blev mycket bättre än vad jag vågat hoppas på idag.

Söndag alltså risk för jägare i alla bra skogar och dessutom sån dimma att allt var stulet. Inget åka nånstans.

Tog vägen genom Tråkskogen. Dimman hade stulit en hel del av den. Dessutom var det alldeles övergivet. Inga hundar eller människor ute.

Insåg när jag var ovanför skidbacken att alla mina skogar jag brukar se därifrån var stulna inte ens sjön syntes.

Detta är säsongens första snörull. Jag gjorde ganska många i den konstgjorda snön. Var svalt och behagligt.

Sen när jag var klar med rullandet så kände jag en bekant doft från en tall. Alltså gick jag dit och hittade precis det jag hade känt doften av. Matte var övertygad om att hon hade hallucinationer eller nåt.

Inte alls. Detta är en fin Blomkålssvamp. Man kan se dom nu men då brukar de vara döda sen länge av kyla och sånt. Denna var hur fin som helst så den fick följa med. Rekordsent att hitta fin sån nu påstår matte.

Fortsatte och tog stigar som jag inte gått på ett tag. Fortfarande lika övergivet och inte verkade det ha hänt nåt spännande heller.

Passerade Ossys hemma. Till min oerhörda besvikelse så var det alldeles dött Jag hittade Ossys stora ben och tröstgnagde lite på det en stund.

Elände inte hade Terra kommit tillbaka till stugan heller. Matte påstår fortfarande att det tar massor med månader. Jag är övertygad om att alla de där månaderna borde ha passerat nu. Men ungefär nu fick jag span på nåt.

Jag stack för jag hade minsann sett att Anne var på väg till Ossy och hon brukar kunna trolla fram honom. Men tur skulle det ske nu också.

Jag gillar Anne för hon hade minsann hittat Ossy. Vi har inte setts sen i fredags vilket är alldeles för lång tid.

Vi pratade en del om gårdagen. Jag berättade om hur trist jag hade det när matte förbjöd mej att gå och ha skoj. Ossy berättade att han hade saknat mej alldeles väldigt mycket. Han hade minsann mest haft koll på vägen och ropat på mej flera gånger men blev bara ledsen när jag inte kom. Tänk om människorna kunde förstå hur mycket vi längtade efter varandra.

När vi pratat klart om lördagens elände så bestämde vi oss för att vi skulle leka. Idag var jag på humör för att röja loss ordentligt.

Alltså vi har så roligt. Så här ska det faktiskt vara varje dag.

Vi sprang en massa mellan alla brottningsmatcher och annat skoj vi pysslade med.

Behövde energi så vi försökte tigga godis av matte. Slutade med att vi fick leta efter det, ingen servering här inte utan vi får minsann jobba för vårt godis.

Ha, ha, ha försöker du skrämma mej?? Tro inte att jag blir rädd inte.

Suddig bild eftersom matte skrattade åt oss (vi ska inte bli utskrattade) men jag är minsann fortfarande en mästarinna på att skrämma Ossy. Mycket skoj lek eftersom han blir lika rädd varje gång.

När vi lekt en stund till så var Ossy bensugen, det var så akut att han klättrade på matte och försökte ta sej in i hennes ficka. Tyvärr inga bilder på det, men han fick självklart sitt ben.

Så skulle människorna fika. Ossyhusse han tränade trix med mej. Jag skulle ha godiset på nosen innan jag fick ta det. När jag klarade det så skulle det ligga på tassen innan jag fick det. Självklart klarade jag uppgifterna utan problem.

Alltså hanhundar de har en massa märkliga saker för sej. Syns inte på bilden men Ossy jagar nån röd prick. Märklig sysselsättning.

Jag var trött efter en massa lek och det där trixtränandet så jag la mej på soffan och somnade. Sov gott medan människorna pratade en massa tråk.

Blev väckt för det var dags att gå hem.

Hemma så käkade jag lite innan jag somnade igen. De där korkade hormonerna tar en massa energi, men snart ska det vara ordning på dom igen. Hoppas jag för jag vill kunna umgås med alla jag känner och få roa mej på lördagarna som vanligt.