Matte höll sitt löfte så vi blev skjutsade till en skog vi inte besökt på väldigt länge. Sånt är alltid trevligt.

Tänk vad det är skoj att springa mycket och fort i skogen. Som vi saknat detta under alla månader med oväder.

Nån gång så vet jag att jag träffade Ekorre här. Kan vara ett eller två år sen, men kanske att han skulle vara där nu. Bäst att ha koll.

Men vänta!! Varför går ni jag ska ju med!! Hörde nåt om att de tröttnat på att vänta på mej och mitt stirrande efter Ekorre.

Efter att ha kollat massor med viktiga hundsaker så kom vi till sjön. Självklart härjar Vattentjuven där men det fanns vatten kvar som var både gott och svalkande.

Sigrid slängde sej i och kylde ner hela sej medan hon drack.

Micco tog det lite försiktigt och doppade bara tassarna.

Det var alldeles vindstilla, knapp så man vet vad som är upp eller ner.

Gick vidare och Micco trodde att han gjort dagens fynd. I sjön flöt ett Vithajshuvud som han ville ha. Han fick inte alls ta det som för övrigt enligt matte bara var skendött.

Men Micco gav inte upp, han hittade minsann en del till. Så klart de var flera, Vithajen tänkte självklart montera ihop sej och kasta sej över matte. Behöver väl knappats tala om att Micco missade att ta den här delen också.

Jag provade en av båtarna. Det är bra att prova båtar för då får jag minsann ost.

Sigrid hon hittade en saltsten som Hälge använder. Nu vaknade storviltjägaren för detta var det mest spännande hon hade sett på länge. Såg hur hon spanade och vädrade. Antagligen planerade hon för att ge sej iväg och nedlägga Hälge.

Hm, undrar om jag ska vara tvungen att hämta den där storviltjägaren ?? Vi ska vidare och hon verkar väldigt upptagen.

Nä jag slapp hon kom frivillig. Tydligen insåg hon att det inte var nån idé att fortsätta leta Hälge.

Här och nu gapar matte en massa som jag inte tänker upprepa, Både jag och Sigrid var så billiga att hon skulle betala för att bli av med oss. Korkade människa, det fanns en bit Vithaj där. Jag käkade upp det jag hittade och Sigrid rullade på en del. Vilket liv det var på den där människan.

Jag hade väldigt bråttom nästan sprang medan jag tuggade. Var rädd för att matte skulle försöka sno det jag hade i munnen. Nu var väl den risken tämligen obefintlig eftersom det var Vithaj.

Slutade så här, vi blev beordrade att ut i sjön. Jag skulle skölja munnen tiotusen gånger och Sigrid simma lika mycket annars skulle vi få gå hem.

Ovädret har ställt till det förskräckligt i alla skogar. Så här ser blåbärsriset ut, alldeles sönderbränt.

Men varför kastar nån korkad människa en kartong som det står rotvattnare på i skogen? Knappast nån som vattnat där.

På väg tillbaka så kollade vi efter svamp. Växte en Kantkremla i gruset på vägen.

Var en sväng inne i skogen och där fanns det en Karl johan. Men den var så fin att den fick följa med hem.

Sigrid visade återigen framtassarna och markerade den. Tänk om det kunde fala ordentligt med svampvatten så vi kan jobba i alla skogar.

Jag hittade faktiskt en kantarell. Fick självklart beröm för bar jobb. Men denna skog var en skitskog så få svampar. Vet att jag har jobbat massor här förra hösten t ex.

När jag lämnade hem Sigrid och Micco så var det hundfika där. Perfekt med smarriga kycklingpinnar. Sen somnade vi ett tag.

Har hört korkade idéer om att i morgon ska det bli en lugn dag för i helgen ska jag jobba med en massa svamphundslever.