I dag var det jobbardags igen. Bäst att passa på innan ovädret slår till igen.

Jag hämtade Sigrid och Micco med vidhängande matte och sen åkte vi.

Usch, nu gäller det att smyga. Jag ska göra jobb på min korta Sörmlandsledsetapp bakom Sagostigen men jag är tvungen att passera de hundätande hästmonstren.

De syns långt där borta, Micco och Sigrid har inte förstått hur farliga de är utan var mer nyfikna. Rena turen att det inte slutade som monstermat.

Micco har inte upplevt så mycket innan han blev sambo med Sigrid och började hänga med oss på dagarna. Nu såg han nåt väldigt spännande som han aldrig sett förut.

Ett helt gäng med såna där levande grisöron. Men de är bakom ett staket som slår oskyldiga hundar så det var bäst att hålla avstånd.

Gick till skogen för nu skulle det jobbas. Arbetsfördelningen var att jag som fyrbent etappledare med mina assistenter håller reda på allt som är viktigt för vandrande hundar. Matte ägnade sej åt att motionera grensaxen för det skulle klippas en massa sly.

Micco har inte varit med på den här etappen så han hade hur mycket som helst att utforska. Märks hur han gillar alla nya skogar vi visar honom.

Jag hade också massor att kolla, var ett tag sen sist och allt ska vara perfekt för alla vandrande hundar.

Detta är ett extremt viktigt uppdrag. Kolla bäcken så den är i bästa skick för vandrande hundar. Tyvärr härjar Vattentjuven för fullt i den så det saknas mängder med vatten.

Micco lyckades hamna på fel sida bäcken. Han hade lite bekymmer att komma tillbaka eftersom han inte riktigt gillar att hoppa. Men han löste det.

Gnaga på Vilda grisens tappade skalle det är grejer det. Enligt matte är det flera år sen den tappade huvudet här. Väldigt bra att den inte har saknat sitt huvud utan att jag kan tugga på det när jag passerar.

Micco kollade på den när jag var klar, men tugga Vilda grisskalle avstod han.

Där emot så vaknade Pitbull Sigrid en stund. Hon ska sköta sitt jobb som min assistent och inte försöka döda Micco.

Sigridmatte var riktigt duktig och kom ihåg det där med gästboken till och med före matte. Fanns inga hälsningar till oss och dåligt med vandrare hade det också varit.

Kollade bäcken på ett annat ställe. Måste vara ordning på den. Jag vet att Sigge var extremt noga med att sköta denna bäck som han älskade så jag gör mitt bästa för att förvalta arvet efter honom.

Provade en stock som låg i bäcken. Fick stå här länge innan jag fick mitt godis. Matte hade vissa bekymmer med att nå mej.

Gissa vad Sigrid har gjort? En massa viktiga grävjobb i dyn. Hon ansåg att hon var väldigt snygg med allt det svarta runt nosen.

Här ska det vara fullt med vatten. Var Sigges favoritspa i den här skogen. Nu hade Vatttentjuven hittat hut så det fanns bara en liten pöl kvar. Illa, det ska vara fullt med vatten som vandrande hundar kan använda.

Ja du Micco, du vet hur det är med de där långsamma människorna, det är bara att vänta och vänta. Tittas på saker och klippas grenar och en massa annat tråk.

Micco gör framsteg, Nu har han kommit på att det lönar sej att hoppa upp på stenar. Han tittar på hur jag och Sigrid gör och tar efter oss.

Men vi var inte ensamma i skogen. Satt en gubbe och kollade noga på vad vi gjorde i hans skog.

Micco han har utsett mej till sin stora idol. Helt vill han var nära mej hela tiden. Får han vara för jag gillar honom.

Tillbaka på Sagostigen så träffade jag några kaniner. Trevliga typer var det.

Måste ta ett allvarligt samtal med Micco om det där med hästmonster. Han har inte förstått att de har hundar som favoritföda.

Åkte hem efter flera timmar i skogen. Sov gott ett tag.

Gick på eftermiddagsrunda. Hade tur och träffade Ossy som var ute och åkte bil med sin husse. Tyvärr ingen lek eftersom det var på fel ställe. Men vi träffas säkert snart igen.

När jag sagt hej då till honom så mötte jag Sigrid och Micco som blev överlyckliga, det var faktiskt flera timmar sen vi sågs sist.

Hörde talas om att i morgon då ska vi få göra nåt vi älskar och som det var många evigheter sen vi gjorde sist.