Som ni vet så blev det en akututryckning för mej igår kväll efter att Sigrid, Mikko och en människovalp attackerats av en rottis som ägaren inte kan hantera.

Fysiskt så gick det bra, inga skador på någon. Men både Sigrid och Mikko var chockade och mådde inte bra.

Alltså gick jag och matte dit för jag är bra på att vara en snäll kompis. Så klart jag ställer upp när mina kompisar inte mår bra. Vi började med att käka varsitt ben. Sigrid och Mikko hade inte alls haft lust att äta nånting men när jag kom gick det bra.

Människorna det pratade och pratade om det som hade hänt. Är man gammal, har svårt att gå så ska man inte skaffa hund och definitivt inte en Rottis som kräver väldigt mycket. Det gick bra i går. Men nästa gång hunden sliter sej vad händer då? Tänk om den dödar en hund eller biter en människovalp?

 Sigrid ville ha tröst av mej

De här tre bilderna säjer en hel del. Sigrid tryckte sej mot mej, ville hålla tass och vara riktigt nära. Människorna satt bara och tittade. Fick höra att jag har ett stort hjärta av renaste guld och är så fantastisk på att ta hand om min kompis som var rädd och olycklig.

Gick ut en sväng tillsammans också. Men både Sigrid och Mikko visade hur obehagligt de tyckte att det var att passera där rottisen bor.

Så blev det idag. Hade träff med Sigrid, Mikko och Sigridmatte. Mikko som är hos Sigrid för att socialiseras och bli av med en massa stressgrejer har tyvärr börjat visa stress igen. Men det är bara att jobba vidare på det.

Passerade vid skidbacken och Sigrid hittade en ljuvlig lerpöl som hon badade mycket i. Jag drack vatten i den. Lervatten är allra godaste vattnet.

Inget ont som inte har nåt gott med sej brukar människorna säja. Sigrid och Mikko behöver verkligen få träffa snälla hundar nu. Alltså hade matte ordnat så vi skulle till Ossy.

Jag kollade vad Anne gjorde. Funderade på om hon behövde ha nån hjälpande tass, men insåg att sätta potatis inte är min grej.

Vi skulle till sjön för där skulle Ossy vara. Alltså var det bara att dra dit.

Inte nog med Ossy vi hittade minsann Labrador Alice där också. Perfekt ännu en väldigt snäll hund som Sigrid och Mikko känner.

Sigrid kunde tänka sej att hälsa på Alice men var väldigt avvaktande. Kan faktiskt räcka med att vara nära snälla hundar.

Jag passade på att bada eftersom det fortfarande är oväder. Ossy han har det bra med egen strand.

Ossy han simmade och simmade.

Mikko umgicks mycket med Alice. Fast han var lite avvaktande så blev det nästan lek mellan dom.

Sen pratade han en massa med Ossyhusse också. Det gjorde Sigrid med som annars mest höll sej väldigt nära sin matte.

Ossy är en riktig balanskonstnär ibland. Som här, ett under att han inte trillade i vattnet.

Jag studerade noga när han simmade. Personligen så föredrar jag att gå ut i vattnet så det räcker till magen, simma är inte riktigt min grej.

Efter att ha haft massor med skoj länge vid sjön så skulle vi tillbaka upp till Ossys hemma. Alla hundar utom Mikko använde benen. Han liftade minsann med Ossyhusse som skjutsade Alice husse och matte.

Nybadad Alice fixar pälsen. Rulla i jord när man är blöt det är perfekt pälsvård det. Hörde att människorna hade en massa åsikter, Äsch, de begriper inte hur man bäst vårdar hundpälsen.

Så kom jag och Alice på att vi var godissugna. Alltså spände vi ögonen i matte. Lönade sej för vi fik godis.

Visst är Alice fin? Förstår inte varför hennes människor hotade med duschen, hon hade ju badat.

Sen var det dags att gå hem. Ossy fick sitt ben och vi sa hej då till Alice. Kändes bar detta att Sigrid och Mikko fått umgås med Ossy och Alice som är snälla hundar, precis vad de behöver.

Nog för att det är ovädershetta men skidbacken har snö. Här rullar Sigrid och njuter av svalkan.

Jodå jag passade på jag också. Borde alltid vara snö där när det är sånt här oväder. Perfekt ställe att svalka sej på.

Sa hej då till Sigrid och Mikko och gick hem till mej. Sov ett par timmar.

Trist eftermiddagsrunda, träffade inga jag känner.

I morgon ska vi hitta på nånting vad det nu kan bli eftersom det ska var äckelhett då också.