Blev en alldeles perfekt dag det här.

När det var dags för långrundan så hamnade jag i bilen och sen hämtade jag Sigrid och hennes matte. Nu skulle det kollas om en väg var framkomlig, matte trodde nämligen att den skulle fungera.

Turen var med oss. Det gick att köra in på vägen och inga problem att parkera bilen heller. Här har vi faktiskt inte varit sen stenåldern eller om det var förra våren. Alltså massor att göra med att kolla allt.

Hälge modell jättelik vandrar runt i den skogen. Han hade lämnat såna här spår på många ställen.

Sigrid hade premiär utan täcke och inte nog med det. Hon fick minsann prova att vara på fria tassar.

Gissa om hon njöt av att slippa täcket och inte var det en massa nosen i backen och försök att dra på otillåtna saker.

Vi sprang massor tillsammans. Hormon häxan har försvunnit och Sigrid är sitt gamla vanliga jag igen. Alltså hade vi massor att ta igen plus att kolla allt spännande i skogen.

Här var det spännande. Nån hade lämnat väldigt intressanta dofter. Matte tittade efter spår, men några såna fanns inte tyvärr.

Sigrid hon sprang och sprang. Men kom klockrent varje gång nån av människorna kallade, alltså precis som det ska vara.

Där framme är Murkelsjön. Då när vi var här på stenåldern så var det minsann badsäsong, men knappast idag.

Vi sprang på isen istället. Murkelsjön har perfekt is att springa runt på.

Sigrid hon var så lycklig,så lycklig. Fria tassar och av med täcket, det blev en ny hund av henne.

Äsch, Sigrid hon kan minsann springa obehindrat på skaren, men jag trampar igenom hela tiden. Hade alltså rejäla problem att hinna ifatt henne.

Besökte en liten ö, den har jag bara sett från land tidigare. Passade på att gödsla den. Tror små öar mår bra av gödsel, kanske växer de och blir större då.

Sigrid hon rullade i snön och verkligen njöt av att inte ha täcket som är i vägen. Hon är egentligen fullkomligt obekymrad om det, men det märks en otrolig skillnad när hon slipper det.

Fortsatte en bit efter vägen, fanns hur mycket som helst att undersöka. I den här skogen kan man gå riktigt långa rundor men det får bli när snöeländet är borta och det ä dags för skogsfika.

Sigrid hon fortsatte att ta igen allt hon missar under Hormonhäxperioden. Leka Bergsget var en av sysselsättningarna.

Jag spanade av skogen ordentligt på många ställen. Det gäller att ha stenkoll på allt.

Sigrid återupptog hobbyn gräva också. Fast jag begriper inte vad som är så viktigt med de där groparna.

Vi är på väg tillbaka mot bilen, men det gäller att passa på att leka innan vi blir fångar. Sigrid har varit totalt ointresserad av sånt, men nu var hon sitt gamla vanliga jag igen.

Äsch! Eländiga snö, nu höll jag på att fastna igen. Må den försvinna snabbt så jag kommer fram överallt. Har massor att göra i skogarna.

Slut på det roliga, dags att bli koppelfångar då vi är nära både stora vägen och bilen.

Skjutsade hem Sigrid och åkte hem till mej. Jag somnade gott efter den superbra rundan. Tar bra på skallen att kolla allt och på kroppen av allt onödigt snöpulsande.

Matte fick nåt mail med kompletterande frågor för den där forskningen som vi deltar i. Tydligen har de kommit fram till en del nytt om oss hundar och våra människor. Senare i vår då får vi veta vad Per Jensen och hans team kommit fram till. Jag och matte får våra personliga och hundliga resultat också.

Ingen onödig snö eller nåt regn idag. Men däremot snorhalt enligt den tvåbensdrivna matte. Människor är så känsliga.

Så Sigrid är hämtad och vi ska nånstans. Jag vet att där bakom häcken kan det vara väldigt bra. Kan du glömma påstod skitmatte.

Men vi vet att det faktiskt finns en väldigt bra godisservering här. Vi kan väl i alla fall få hälsa på en snabbis? Fick vi inte för matte.

Med tur så skulle det gå att ta en runda som vi inte har gått på ganska länge. Det är svårt att variera rundorna nu och gå samma varje dag är inte att tänka på. Dötrist och ger ingen stimulans heller.

Sist vi gick här så fanns det vatten i bäcken. Gör det säkert nu också, men det är begravt under en massa korkad is.

Jo det går att gå här. I bland förvandlas den här vägen till skridskobana men idag var den framkomlig.

Sigrid hon rullar och rullar överallt. Märklig hobby det där. Jo jag runllade mej på ett ställe men det var i noga utvalt rådjursbajs.

Det gäller att gå där det är upptrampat. Matte råkade sätta foten utanför en gång. Snön är djup.

Här doftar det väldigt, väldigt spännande. Vi luktade länge och matte såg spåren av vem som passerat.

Jag som var på fria tassar kollade spåren mer, inte ofta man hittar dom så nära bebyggelse.

Helt plötsligt fanns det en massa blodpudding på snön. Men nu finns inte minsta lilla smula kvar längre.

Jag tog en avstickare och kollade skogen. Lite mindre snö här, men det fanns inget spännande. Såg att koppelfången ville följa med men det kunde hon glömma.

Det är nosen i backen mest hela tiden i jakt p nåt att spåra. Tänk om det kunde bli barmark. Matte har lovat att då ska hon göra såna där trevliga blodspår till oss.

Här blev även jag koppelfånge för vägen var skridskobana.

Med tur så skulle vi kunna gå genom skogen här. Bara att hoppas för det är dötrist att gå samma väg fram och tillbaka.

Jodå, det gick, fast det gällde att hålla sej i det upptrampade spåret. Tänk om det gick att springa överallt igen.

Kom ut på den andra vägen. Där fanns det hjulspår som gick att gå i. Jag gjorde misstaget att lämna dom och det var ingen bra idé.

Att gå den här vägen och komma till min Sörmlandsledsetapp det är bara att glömma fortfarande. Jag vet att jag har en massa att göra i skogen, undrar om snön försvinner innan det blir vinter igen?

Sigrid hon kunde minsann gå på skaren.

Jaha håller den för Sigrid så borde väl jag också klara det. Nähä, vi har visst inte samma vikt. Viss skillnad på 4,5 kilo och 20 kilo.

Inte var detta bättre, Isiga hjulspår och för djup snö på sidorna. Den här vägen har varit väldigt mycket bättre. Hörde att matte pratade om att nu blir det inte den förrens det blivit barmark.

Var faktiskt skönt att komma till de asfalterade gatorna och barmarken. Här var det inga problem att ta sej fram.

Hemma hos Sigrid och hennes katt Nisse talade om att han minsann varit ute i flera veckor och behövde in. Han tror alltid att det är jag som ser till att han får komma in. Jodå han blev självklart insläppt.

Gick hem till mej och somnade.

Var på eftermiddagsrunda. Höjdpunkten var att jag lyckades ta mej in i Susannes affär och få välbehövligt godis.

I morgon ska vi visst få åka nånstans. Matte har kommit på ett ställe där det borde vara plogad väg och vi har inte varit där på massor med evigheter.

Tråååååååååkdag detta. När jag var ute för morgontoaletten så regnade det. Perfekt enligt matte för då borde snön sjunka ihop. Jag ville mest hem för att undvika skador, har nästan glömt hur regn känns.

Detta är Sigrid surare än surast. Hon tänkte minsann inte röra sej en millimeter med den avskydda regnjackan på sej.

Men det gick att få med henne ut. Fast precis när vi kom ut så hade det slutat regna och börjat falla en massa onödig snö istället.

Sigrid var fortsatt irriterad på den hatade regnjackan och försökte bli av med den genom att ihärdigt rulla sej. Hjälpte inte.

Passerade vid sjön. Jag ansåg att vi skulle passa på och leka lite. Tänkte att Sigrid skulle komma på bättre tankar. Jo faktiskt så sprang hon flera meter.

Nä Hormonhäxan tröttnade lika snabbt igen. Leka är absolut inget som hon ägnar sej åt. Matte pstår att före jul var vi lika tråkiga båda två, har jag inget minne av. Matte minns säkert fel.

Nä det är inte dimma det är vidrig snöstorm över sjön. Äckligt.

Fast vi hittade faktiskt en gunga full med blodpudding. Kändes som dagens absoluta höjdpunkt.

Badsäsongen är säkert långt bort men Sigrid såg ut som om hon tänkte slänga sej i bäcken och simma.

Länge sen vi gick på spårvägen, men sen sist har nån stulit den. Den var försvunnen under all eländig snö.

Sigrid hon bara planerade för en massa otillåtna äventyr men som den koppelfånge hon är så kommer hon ingenstans. Matte trodde att vi skulle kunna gå i Hasselskogen men det var bara att glömma. Alldeles för djup snö.

Jag hade planer på att gå och kolla om Räv var hemma, var evigheter sen jag var där, Bara att glömma snön nådde mej till magen, och Sigrid skulle troligen ha drunknat.

Sigrid hittade spår efter Hälge, Honom hade hon minsann tänk sej att leta reda på, men det kunde hon också glömma.

Hörru våran Sörmlandsledsetapp har vi inte kollat på evigheter. Vi anser att det är dags nu. Jo matte höll med men upplyste om att det kan vi glömma. Den är inte framkomlig, måste töa massor först.

Vad pysslar den där storviltjagande Hormonhäxan med nu då?

Jaha nytt försök att ge sej i väg på förbjudna saker vilket självklart misslyckades.

Gick hemåt via diverse tråkgator. Fördelen var att de är befriad från snö. Lämnade hem Sigrid och gick hem och hade tråkigt.

Fast jag hittade nåt i datorn. Ett brev som Sigge skrev till Kung Bore för en massa år sen. Tydligen lika eländigt då som nu.

Jag träffade aldrig Siggm han varndrade över regnbågsbron innan jag flyttade hit men en klok hund var han. Här är hans brev

Till Kung Bore

Jag hoppas att jag en enkel svamphund inte stör dig i ditt hårda arbete.

Saknar tyvärr en adress att sända detta till så jag hoppas att du har tid att läsa min blogg.

Du har slitit så hårt hela vintern så du måste vara alldeles utmattad nu.

Jag börjar bli orolig för din hälsa.

Så hårt som du jobbar så är risken stor att du drabbas av det där som människorna kallar för utbrändhet.

Ibland funderar jag på om det kanske rent av är så att du lider av dålig självkänsla. Vissa vintrar har ju människorna tvivlat på att du ens existerar längre.

Det är jobbigt och förnedrande om ens existens blir ifrågasatt.

Men nu har du verkligen bevisat för alla levande varelser att du fortfarande finns och är vid god hälsa.

När du lät den första snön falla så var det skoj.

Faktiskt så var det flera gånger som jag njöt av en massa nyfallen snö att busa i.

Men snälla Kung Bore det räcker nu!

Jag har ju flera viktiga uppgifter att sköta i mitt enkla hundliv.

Bland annat så städar jag i alla skogar efter slarviga människor.

Men eftersom du jobbat så hårt så länge så kommer jag inte fram i skogarna.

Det blir väldigt trist i längden att bara kunna gå på plogade vägar.

Så är ju jag väldigt diskret när jag ska uträtta naturbehov. Ibland tror jag att jag ska drabbas av kronisk förstoppning eftersom det knappt går att vara i avskildhet.

Tänk också på alla hundar som är småvuxna, de riskerar att drunkna i all snö.

Jag har hundkompisar som har ganska tråkigt nu för att deras människor brutit armar och ben när de röjt snö.

Vi hundar börjar vara ganska desperata.

Har du haft tid att lyssna på vår kampsång som min kompis Elliot skrev?

Taxarna Malte och Snoken skrev ytterligare en vers och så fick vi hjälp från Paris av collien Edith.

Om du stannar upp och lyssnar så hör du säkert hur desperata hundar i hela landet sjunger kampsången.

Vi vill bara kunna ägna oss åt våra vanliga hundgöromål och inte hindras av all snö.

I norr finns ju lagotton Torsten som gillar att dansa.

Men snälla Kung Bore han tränar bara inför det där dansprogrammet på TV och det är inte alls snödanser han utför längre.

Blunda om du ser honom i rörelse för i ungdomligt oförstånd kanske han tar något felsteg ibland.

Var rädd om din hälsa Kung Bore och ta en välförtjänt semester nu.

Låt de som styr över våren få jobba nu.

Jag fyller år om 10 dagar.

Högst av allt önskar jag mig att du då sover din skönhetssömn och att det finns några spagropar i mina skogar.

Du är så välkommen tillbaka i slutet av året.

Jag lovar att jag ska ta av mina grisöronpengar och köpa en rulle silvertejp.

Sen ska jag tejpa igen munnen på min matte så du slipper höra alla hemska ord hon säjer om dig.

För efter en vår, sommar och höst så kommer jag att välkomna lite snö igen.

Som sagt mattes mun kommer att vara ordentligt ihoptejpad.

Hoppas att du tog dig tid att läsa detta och att du förstår att det inte är skrivet av illvilja utan jag är bara orolig för din hälsa.

Med vänlig hälsning

Sigge Svamphund

Var inte tal om att åka nånstans idag I morse försökte det regna och det varnades för sånt där underkylt regn som gör att det blir halt. Förresten så är ju fortfarande alla våra bra skogar oåtkomliga.

Nånstans ska vi men först skulle matte kolla nåt som hon såg igår när kameran var hemma.

Detta en buske alldeles full med istappar. Har droppat från ett tak och sen frusit.

Enligt matte kommer det att bli vår i september eller nåt, då kanske den här stackars knoppen har tinat fram.

Gick vidare mot var vi nu skulle ta vägen idag. Fick syn på Inez som rastade sin matte.

Så dök Rick upp också. Sigrid hade det jobbigt eftersom Inez inte låter henne vara ifred. Dags att Sigrid tar fram sin Pitbullsida.

Titta Frasse! Han och Sigrid gillar verkligen varandra och de kan umgås eftersom han inte kan nånting.

Vi hade sällskap mot skidbacken. Sigrid som är koppelfånge på heltid numer var mest intresserad av att försöka avvika. Jag tyckte att Frasse kunde leka med mej. Jo han gillar mej också eftersom varken jag eller Sigrid är speciellt påflugna.

Vid skidbacken så visade jag mina pedagogiska sidor. Frasse fick för sej att svarta sopsäckar kanske käkade hundar. Jag vet att såna är ofarliga så jag följde med honom till en. Faktiskt så vågade han till och med kissa på en. Ska nog bli lärare tror jag.

Va? Har jag skitig mage? Absolut inte, det är faktiskt senaste hundmode att ha en snygg gulbrun smutsfärg där.

Umgicks mer med Frasse medan människorna pratade en massa tråk och Sigrid försökte ge sej på äventyr.

Hann bara skiljas från honom så dök Rick upp igen. Lekte en del med honom.

Inez hon var på Sigrid hela tiden och till slut sa Sigrid en ramsa välbehövliga fula ord till henne. Inez behöver lära sej hundspråk.

Gick vidare, jag spanade efter Ossy men det verkade alldeles övergivet.

Men titta långt där borta. Ossy här hemma! Nu kommer det att bli hur bra som helst.

Sigrid fick springa fram till honom på fria tassar. Hon älskar också Ossy, men efter att ha pussat honom så tänkte hon försvinna. Hon misslyckades för matte såg vad som var på gång.

Du och jag Ossy nu ska vi ha skoj.

Hoppsan! Trillade du? Ja, ja sånt som händer, res på dej så fortsätter vi ha skoj.

Vi lekte massor och hade så skoj och var så högljudda att Ossyhusse kom åkande och kollade vad som hände. Han hade inte sett att jag och Sigrid var där.

Nu ska vi hem till Ossy en stund också. Bäst att passa på att umgås ordentligt.

Tänk Ossy har ett kylskåp och i det finns det falukorv. Det var alldeles utsökt god sån som vi fick.

Människorna pratade tråk och sen skulle vi gå. Men eftersom vi är väldigt artiga hundar så tackade vi Ossyhusse ordentligt för den goda korven.

Ossy han hängde på oss. Tydligen skulle ha gå till sitt dagis.

Väl där så började han gräva i snön efter nåt.

Ossy han kan minsann fynda han. För han grävde fram ett rådjursben. Kanske ska börja gräv i snö jag också och se om det går att fynda såna.

Passerade skidbacken igen och hittade ingen rådjursben men en bra pinne som jag hade mycket skoj med. Hormonhäxan Sigrid är ju inte intresserad av att leka, hennes huvud är fullt av att försöka dra på egna förbjudna äventyr.

Gick hem med henne.

Hemma så fick jag fullt upp. Matte satte igång svamptorken och det doftar alldeles ljuvligt här. Blodpuddingen är extra billig den här veckan så nu torkas det en massa sån. Jag håller noga koll, tänkte att det kanske kan trilla ut en del bitar. Har tyvärr inte hänt ännu. Fick bara ett par småbitar av matte när hon gjorde i ordning den.

En mycket bra dag fast det är söndag. Jag slapp ensamheten!! När det var dags för min skogsrunda så hamnade jag i bilen. Ännu bättre vi skulle hämta Sigrid och hennes matte.

Så nu är vi framme. Här har vi inte varit sen stenåldern eller nåt. Matte tror att det kanske var i somras eller möjligen förra våren. Den här skogen heter visst Gröna männenskogen för det finns en massa gröna hus i den som militären har.

Sigrid hon fick vara koppelfånge för hon visade omgående att hon minsann planerade för en massa förbjudna äventyr. Det är så skoj att reta henne och visa hur skoj det är att vara på fria tassar.

Den här stenen var väldigt intressant. Mycket spännande dofter på den.

Jag lämnade en hälsning till den som lämnat dofterna. Lika bra att den vet att jag besökt skogen.

Men Sigrid hon anser att det är hon som ska lämna hälsningar, alltså dolde hon snabbt min markering. Hormonhäxa är hon just nu.

Service i skogen. Vägen var inte plogad men vi hade inte hunnit gå så väldigt långt innan det kom en och plogade. Perfekt blev mycket lättare att ta sej fram.

Så nådde vi de gröna husen. Garanterat befriade från gröna män idag. Jag har läst en massa i Sigges blogg om vad gröna männens vakter kunde ställa till med. En gång blev han anklagad för att kanske ha spionkamera i halsbandet och en massa annat korkat.

Den här vägen brukar vi gå i den skogen. Kan gå bra rundor då. Men den var bara att glömma idag. Så djup snö att Sigrid höll på att försvinna och människorna vägrade pulsa.

På de här betonggrejorna har det varit ett hus. Det använde alltid Sigge som sitt vinterdass, han gjorde bara nummer två under granar och när snön var för djup så gick han under huset.

Finns massor med vägar i den skogen och vi hade tur för det var bra hjulspår på en av dom. Här var det inga problem att gå. Jag och Sigrid har bara gått här en enda gång och det var över ett år sen. Alltså var det fullt upp med att kolla en massa. Eller jag kollade och Sigrid var fånge fast hon hela tiden ville dra på äventyr.

Det syns hur djup snön är. Utan hjulspåren så hade inte Sigrid tagit sej fram här. Dags att fulvintern dör nu.

Ganska långt bort i skogen så går en etapp av Sörmlandsleden. Jag vill faktiskt kolla den. Men det var bara att glömma idag, Alldeles för djup snö, fast jag och Sigrid hörde ett löfte om att när och om det blir barmark så ska vi få gå där.

Vi är på väg tillbaka men jag var tvungen att kolla skogen. Kanske att det skulle finnas nån trevlig Ekorre som ville umgås med mej. Fanns inga.

Äsch, det var korkat att ge sej in i skogen för snön var rejält djup. Tur att jag är vältränad så jag tog mej fram i alla fall.

Finns det inget vatten så går det lika bra att käka snö. Det är mer utmaning att ta den packade snön istället för den lösa.

Kollade av ett sånt där grön hus. Har förstått att de egentligen är väldigt hemliga, men jag hittade inget spännande alls.

På väg mot bilen så träffade vi en hund. Trevligt med nya bekanta och han gillade oss.

Fast från Sigrids sida var det absolut inte ömsesidigt. Hon förvandlades till en huggande Piraya som ansåg att han skulle dö.

Stackarna han kände att det luktade gott och vågade inte närma sej den rabiata Sigrid utan försökte med mej i stället och jag luktar inte gott. Erkänner jag svor faktiskt, okända hanar får inte ta sej vilka friheter som helst.

Jaha slut på det roliga, nu är även jag fånge för vi är alldeles nära bilen och en stor väg. Fast vi hade några bra timmar i skogen. Om det nu kunde bli barmark så kan vi åka tillbaka och inspektera att som vi missade idag.

Skjutsade hem Sigrid och hennes matte, hörde att vi ses i morgon.

Hemma så somnade jag, tar på krafterna att inspektera en massa nytt.

Äntligen blev det lördag igen. Går alldeles för lång tid mellan varje sån.

Så är det det långsamma slöa matte. Jag fick vänta i alldeles för många evigheter innan det var dags att gå. För att vara säker på att hon inte tänkte glömma bort mej så låg jag precis vid dörren och väntade.

Nu är det bråttom. Jag har släpat på bromsklossen matte länge medan jag tvingades vara koppelfånge. Kunde ha missat massor med skoj saker.

Ossy vad jag har längtat efter dej. Vi hade inte setts sen i går och det är alldeles för lång tid.

Vi flyger, vi svävar fram i ren lycka över att få umgås och leka igen. Massor med skoj hade vi så där på tu man tass innan alla våra kompisar skulle komma.

Var inne hos Ossy och fikade. Provade livet som knähund hos Ossyhusse. Jo det var faktiskt helt okej. Såg att det kom andra hundar, Ossy gick ut och mötte dom. Jag stannade inne. Vem vet det kanske finns dolda slukhål hemma hos Ossy så matte försvinner.

Jodå massor med kompisar hade det kommit när jag kom ut. Både kända och ett par nya.

Alltså vi blir en enda stor gemenskap varje gång. Vi minglar runt och alla leker med alla, detta är verkligen underbart.

Primo han bestämde sej för att prova om nån tik ville göra valpar. Han hade ingen framgång alls, lukta gottbrudarna Inez och Sigrid var inte där idag.

Jag ägnade mej åt den skoj leken att drämma Rick i backen några gånger. Men det händer faktiskt att han lyckas få omkull nån annan ibland så inte bara han som råkar illa ut.

Nu kommer det fler hundar. Självklart så möter vi och hälsar välkommen. Alla både nya som gamla bekanta ska känna sej välkomna.

Massor med spring och skoj bus blir det. Desto fler vi är desto roligare blir det.

Jag hade ett samtal med Schnauzervalpen. Han ska minsann vara svamphundselev hos mej och matte i sommar och jag har lovat att tills dess MÅSTE matte ha bankat in hans namn i sin förvirrade hjärna.

Kom en ny pudel också. Alltid trevligt med nya bekanta.

Undrar hur Anne gjorde när hon lyckades få Peggy, Rick och Ossy att stå så här fint tillsammans. Vi brukar aldrig ha tid att posera.

Någon har stoppat en hand i fickan. Alltså borde det finnas godis. Viktigt detta att alltid vara uppmärksam på vad människorna gör så man inte missar nåt gott.

Alice och Ossy de upptäckte att matte hade handen i fickan. Jo det blev energipåfyllning.

Och där åkte Rick i backen igen, fast den här gången var inte jag den skyldiga.

Vackra Sansa kan se ut som ett riktigt monster. Fast egentligen leker hon med Beagle Mimmi som var med för första gången.

Man måste faktiskt vara lite social med människor också. Jag kramades med Primo och Schnauzervalpens husse. Tänkte att han kanske kände sej lite ensam.

Mimmi hon hade så skoj så skoj. Här roar hon sej med mej och Rick.

Hon och Peggy fann varandra, fast Mimmi ser ju helt galen ut på bilden. Men hon hade bara så otroligt skoj med alla sina nya kompisar.

Men Ossy vad gör du med Alice????? Har du alldeles glömt att du inget kan?? Alice har nyligen slutat lukta gott och Ossy fick nåt hjärnsläpp.

Tror Mimmi försöker härma Sigrids ”jag gör vad jag vill” min. Kolla hennes uppdragna överläpp. Fast hon var ute efter att tigga godis av matte.

Äsch, nu har tiden gått för snabbt igen. Nästan alla har gått hem och Ossy har bett om att få sitt ben.

Jaha bara att gå hem igen då. Typ börja nedräkningen till nästa lördag.

Hemma så somnade jag gott och drömde om allt roligt. När jag sov som bäst (matte påstår att jag snarkade, hon ljuger) så hörde jag hur Ossy skällde hemma hos mej. Alltså var jag klarvaken och uppe på en tusendels sekund. Bara för att upptäcka att det var ingen Ossy här, matte tittade på nån film på datorn där han hördes. Stor besvikelse så jag somnade om igen.

Blev en bra dag fast båda jag, Sigrid och matte känner oss ganska hemlösa just nu. Snöeländet vräkte ju ner igår och fortfarande är alla våra bra skogar oåtkomliga. De behöver vi faktiskt till omgående och ännu mer nu när Sigrid luktar gott igen. Då är de stora ödsliga skogarna perfekta.

Inledde med en planlös vandring, men så hamnade vi vid sjön. Som alltid väldigt skoj att reta koppelfången Sigrid. Jätteskoj att springa en massa och visa hur bra det är att få vara på fria tassar.

Fast ute på isen fick faktiskt Sigrid vara fri en stund. Där brukar det inte vara nån större risk att hon drar på otillåtna äventyr.

Titta på Sigrid. Hennes hobby att samla på snöbollar, helst flera kilo. Fattar inte att hon ens kan röra sej med allt detta på benen.

Vi lekte lite, men Sigrid är så upptagen av de där hormonerna att hon är inte så leksugen just nu.

Passerade en brygga och där var det rengöring av Sigrid. Matte befriade henne från ett par kilo snöbollar.

Medan det pågick så hade jag span på nåt. Sen fick jag bråttom, struntade helt i sjön för jag hade en plan.

Sigrid hon hittade en massa spår och hade garanterat dragit på äventyr om hon inte varit fånge.

Flera minuter sen matte rensade henne och nu är det lika mycket igen. Tur att jag inte har sån päls.

Titta bland buskarna. Det var där för jag fick så bråttom från bryggan, jag visste minsann vem som ville träffa oss.

Äntligen Ossy!!!!! Har inte träffats på många dagar.

Blev en massa skoj lek naturligtvis. Ossy är världens bästa kompis, fast här tänker jag drämma honom i backen.

Det ser ut som om Ossy skriker av skräck när jag anfaller. Men vi hade bara skoj och matte missade att ta bild när han slängde ner mej i diket. Lika bra det såna förnedringsbilder ska inte publiceras.

Dags att tanka energi, alltså kom osttuben fram.

Men res på dej!!! Tänk att Ossy alltid måste slänga sej framför mej varje gång vi har skoj.

Sigrid var tämligen ointresserad av att vara med och leka fast Ossy bjöd in henne flera gånger.

Hon ansåg att detta räckte. Ägna sej åt hobbyn rulla överllat.

Nu så jag och Ossy har lekt massor och haft superskoj som vanligt. Nu är det dags för benet, bara för matte att ta fram ett ur fickan.

Det kanske möjligen kan bli vår. Huset vid skidbacken har fått rejäla istappar.

Titta där kommer det minsann några vi känner.

Schnauzervalpen och Beagle Mimmi. Mycket trevligt att träffa dom. Umgicks med dom ett tag. I morgon ska visst Mimmi komma på hundträffen och få leka med alla oss hundar.

Så träffade vi en taxkille också. Honom gillade Sigrid men det har med hennes hormoner att göra. Gick hem till mej, trodde att det skulle bi så där bra med Sigrid hemma hos mej i flera timmar. Inte det. Vi hamnade i bilen och matte grävde fram den under all snö.

Sen åkte vi och hämtade Sigridmatte.

Hit skulle människorna, nu skulle de prova nån ny restaurang.

Mattes vegetariska mat. Tydligen supergott och billigt. Ingen av människorna orkade med all sin mat. Alltså borde jag och Sigrid ha fått vara med och käka upp resterna.

Jaha där kommer ni. Är ni medvetna om att vi passat bilen i flera hundra evigheter? Tydligen inte eftersom de försvann in i affären.

Så där efter flera års bilpassande har de behagat komma tillbaka. Vi kunde faktiskt ha dött av svält, ensamhet eller nåt annat hemskt.

Skjutsade hem Sigrid och hennes matte. Hörde att jag och Sigrid nog får träffas på söndag. Bara för att hon luktar gott så kan hon inte vara med på hundträffen i morgon. Men jag tänker roa mej massor.

Helt plötsligt har Sigrid bestämt att det är dags att lukta gott igen. Ingen ordning alls på hennes hormoner tydligen.

Idag var det inte tal om att åka nånstans, snöeländet vräkte ner igen. Räcker med sånt sen länge.

Jaha nu ska vi hitta på nånting. Eländigt detta att vi inte når våra bra skogar. Hundlivet blir ganska trist just nu.

Men nu ser det ut att bli bra för vi har span på några vi känner.

Jodå Primo och hans valp träffade vi. Primo tyckte att Sigrid var väldigt intressant. Sigrid tyckte nåt annat.

Först hade matte tänkt att vi skulle besöka isen, men det snöade på tvären och blåste svinkallt så det får bli en annan dag. Gick mot skidbacken istället och Sigrid skulle få vara på fria tassar en liten stund under övervakning. När man luktar gott så är det mer koppelfångenskap än frihet allra helst där man kan träffa hanar. Korkade mänskliga idéer.

Så var det med förtroendet att vara på fria tassar. Sigrid drog snabbare än blixten och jag efter.

Jo jag kom tillbaka på en gång, men Sigrid hon var borta.

Tiden gick och ingen Sigrid. Jag fick uppgiften att spåra henne medan matte hade en väldig massa åsikter.

Där kommer hon rymlingen. Troligen har hon varit på egna äventyr på sjön och nu var det tvärslut på frihet.

Helt plötsligt kom Rick från ingenstans, men han kan inget så honom är det okej att träffa.

Självklart dök även Inez upp. Jag lekte en massa med dom men Sigrid fick vara fånge. Inez luktar också gott så egentligen borde hon vara fånge.

Kan inte låta bli roliga leken drämma Rick i backen. Fast det är inte så farligt som det ser ut, han gillar det och är uppe lika fort igen.

Hörru Inez vad gör du med Sigrid? Tror inte att jag gillar det där.

Det ska vara ordning så jag såg till att Sigrid blev befriad från Inez.

Skildes från Rick och Inez och gick vidare. Sigrid hon trodde fortfarande att hon skulle dra iväg. Men fångenskapen hindrade effektivt alla hennes planer.

Snön den bara vräkte ner hela tiden. Hade varit mycket bättre att det kommit som regn så alla skogar blir åtkomliga.

Ge dej Sigrid! Du sitter fast och kommer ingenstans. Hörde talas om att nu är det koppeltvång hela tiden för henne.

Alltså detta är inte kul. Jag blir översnöad på ingen tid alls. Skakade av mej och såg likadan ut direkt.

Provade en av våra säkra stenar, jo den gav godis. Kändes lite som dagens höjdpunkt.

Gick genom Tråkskogen, den var alldeles övergiven. Var nog inte många som ville vara ute i snöstormen.

När vi passerade torget så träffade vi Dixie, fast hon var mest ute efter att träffa osttuben. Självklart så bjöd vi.

Hemma hos Sigrid blev vi bjudna på nytt godis, Fyllda sköldpaddor. Väldigt gott godis.

Gick hem till mej och gjorde ingenting medan det snöade och snöade.

Eftermiddagsrundan då var det fortfarande snöstorm. Höjdpunkten var att jag lyckades ta mej in i Susannes affär och få välbehövligt godis.

Förhoppningsvis blir det en bättre dag i morgon.