Tänk det blev en riktigt bra söndag. Normalt brukar de vara dötrist och ensamma.

Nu har jag bråttom, väldigt bråttom för jag ska på långrunda och matte har gått åt rätt håll. Bäst att snabba på för jag vet aldrig när den förvirrade människan ändrar sej.

Så jag har minsann hittat Sigrid! Det var alltså sant det där som sas i går om att vi skulle träffas idag. Vi skulle ta en runda tillsammans med våra människor. Det var isande kallt men det bekommer inte mej och Sigrid.

Dimman var tät och knappt att solen orkade igenom den.

Vi fick gå som fångar ganska länge innan vi äntligen nådde stället där vi kunde befrias. Var inte så länge sen jag och Sigrid var här men nu skulle vi lära Sigridmatte en bra runda.

Om man springer mycket och fort så märks inte kylan. Alltså passade vi på att leka och springa.

Var inne i skogen och kollade läget ibland. Men varje gång våra människor ropade så kom vi. När det är så här kallt och en massa snö försvinner alla trevliga dofter.

Sigridmatte hade smaskigt godis som hon bjöd på när vi skötte oss.

Trevligt, här var det länge sen vi gick. Alltid spännande att se om det hänt nåt av värde.

Ute på åkrarna var det en massa spår efter Rådjur. De stackarna har inte lätt att hitta mat nu. Men det syntes hur de sparkat i snön för att hitta lite att äta.

Sigrid som stoppar huvudet i snön ungefär varannan meter skaffar sej en massa istappar runt ögonen och snöbollar i ansiktet. Hennes matte ansåg att hon skulle bli av med dom fast Sigrid trivs bra med sitt lite märkliga vintermode.

Gick genom en liten skog. Här hade mest de vilda djuren gått men vänligt nog trampat upp en stig till oss hundar.

Det har kommit så mycket snö att de små träden har svårt att orka med mängderna. Jag och Sigrid hade inte problem men vi hörde hur en av människorna lyckades få en massa snö i nacken. Känsliga varelser som inte tål sånt.

Kom ut på nästa väg. Var ett tag sen sist här också så massor att kolla.

Vi gjorde en del avvikelser in i skogen men kom snällt så fort nån människa kallade.

Dimman var kvar på en del ställen. Enligt människorna vackert med dimma och solsken.

Äsch, här var det intressanta spår men vi har blivit fångar. Vi hade faktiskt behövt kolla det här lite mer.

Trots att det var så isande kallt så är vattnet i bäcken fortfarande öppet. Men vi fick självklart inte prova det.

Äsch då, dags att skiljas åt igen. Förstår inte hur timmarna kan gå så snabbt.

Gick hem och gjorde ingenting.

Trist eftermiddagsrunda, inga öppna affärer och inte träffade jag några jag känner heller.

I morgon ska vi visst jobba som hundliga assistenter igen. Bra då är vår köttbulleranson säkrad.