I lördags så var ju matte ute och ägande sej år nån fullkomligt onödig kraschlandning på en trottoar orsakad av en liten isfläck och Rottis Helgas ryck i kopplet. Hörde en del gnäll i går men inte så farligt. Det var då det. I dag går det att tjäna en slant på att överta mattes vänstra axel, arm, höft och ben. Det gnälls och klagas, känsliga människa!

Hur som helst så skulle jag och Sigrid till skogen, skjutsade blev vi.

Jaha, korkade vägbommen, men det var ett tag sen vi gick den här vägen så det skulle säkert bli bra.

Massor med intressanta dofter fanns det. Sigrid ansåg att många var så extremt intressanta så hon var koppelfånge ett tag extra.

Men långsamma, gnälliga människa tänker du komma dag eller? Vi har faktiskt en massa viktigt att göra och kan inte vänta hur länge som helst på dej.

Jo vi tänkte att vi skulle ta vägen över fornborgen. Det kan ni glömma sa den halta och lytta matte. Hörde att visst ska vi gå där men det blir när matte skaffat en ny vänstersida på kroppen.

Jaha och där försvann Sigrid. Hörde hur matte muttrade om fångenskap i koppel om hon inte skötte sej.

Det syns en liten prick mitt i bilden och det är Sigrid som insåg att det var bäst att komma tillbaka.

Oj! Så här mycket vatten har jag aldrig sett i den här bäcken. Enligt matte brukar det vara ännu mer.

Jag var självklart tvungen att prova det. Gott var det och skönt uppfriskande.

Hittade en del Trattkantareller också, men de är kvar i skogen.

Sen fick vi vänta igen på den där halt och lytta långsamma människan. Fast vi hann kolla en massa trevliga dofter under tiden.

Ingen is på sjön, vi drack en del och jag svalkade tassarna.

Så här mycket vatten har jag aldrig sett i den lilla ån. Enligt matte är det normalvattenstånd i den nu för första gången på ett par år.

Och där försvann Sigrid igen. Visade sej och fortsatte med sina förbjudna äventyr. Matte som inte är terränggående just nu sa saker som inte ska upprepas.

Jag hittade ett av mina gamla ben som jag tuggade på medan jag väntade på att Sigrid skulle återkomma. Hon kom och matte sa att en gång till och du blir koppelfånge.

Kollade av mer och så ville vi gå till skärmskyddet. Nä sa matte, inte i dag, hon trodde inte att hon skulle klara det.

Som tröst fick vi ett ostträd, man ska vara glad för det lilla.

I de små bäckarna forsar det vatten nu, alltså är det precis som det ska vara.

Vi lekte en del, hade haft så mycket annat att pyssla med att vi nästan hade glömt det.

Så var det väntans tider igen. Tog förskräcklig tid för henne att komma.

Vi träffade en fågelskådare som vi känner efter vägen. Trevligt att umgås med nån som inte gnällde hela tiden. Matte påstod att det var skönt att stå still ett tag.

Ska åka hem och matte kör men titta på instrumentpanelen. Ingen hastighetsmätare, ingen varvräknare, ingen bensinmätare, klocka och div annat funkar. Matte sa saker.

Det är säkert så enkelt som en säkring som dött. Men säkringarna sitter på ett korkat ställe under ratten. Med den mer eller mindre obrukbara vänstersidan insåg matte att det är ingen idé att hon försöker byta. Skulle troligen sluta med att hon fastnade eller nåt annat onödigt. Rottis Helga har en snäll husse så han ska fixa det i morgon. Köra utan såna där viktiga saker känns inte som nån bra idé.

Nu hoppas jag att matte gnäller mindre i morgon.