I dag är det en mycket speciell dag. Det är nämligen precis ett år sedan jag flyttade hit till förvirrade matte och mina katter. Så mycket som jag har hunnit vara med om detta år, massor med nya saker hela tiden. Jag har skaffat mej en mycket stor bekantskapskrets på både två och fyra ben. Varje dag så händer det nåt som jag gillar. Följande skrev matte på Facebook om mitt första år här

I dag för precis ett år sedan var livet alldeles kolsvart och saknade all mening och innehåll. Veckan innan hade Sigge Svamphunds liv tagit slut och jag satt i min kolsvarta källare. Då kom ljusängeln tassande genom mörkret och visade att det fanns ljus och att livet faktiskt hade en mening fortfarande.
Jag sökte en tröstande hand men fann en tass är ett så passande uttryck. Åkte till Gnesta och möttes av ljusängeln på fyra tassar i form av Wilma. Denna underbara hund som kom springande mot mej med viftande svans och en massa glädje. Dagen innan hade jag sett bild på henne i en omplaceringsgrupp och bara visste att där var min kommande bästa vän och livskamrat.
Nu har ett helt år gått sen dagen hon följde med mej hem för att stanna och livet fick både en mening och ljus igen.
Att Sigge skickade henne i min väg det är vi många som vet. Räcker med att titta på hennes öron, precis som på Sigge står höger öra upp, något jag inte själv tänkte på men som många påpekat.
Hennes uppfödare visste vad han gjorde som i stamtavlan döpte henne till Charming spirit. Hon lever verkligen upp till det och charmar alla hon träffar oavsett om de går på två eller fyra ben.
Ett år går så fort och mycket har vi hunnit uppleva tillsammans och Wilma tar varje dag som ett nytt äventyr. Alltid med på att lära sej nya saker, leka med alla sina hundkompisar hon skaffat sej, tigga godis i Malmköpings butiker, fortsätta utforska nya skogar, umgås med sina katter som hon älskar. Bara hon får vara med, bli aktiverad och få uppgifter så är hon nöjd och glad. Svampsök har hon blivit så duktig på att hon fått efternamnet Svamphund. I går gjorde hon sitt första sök på Stjärnhovstryffel och klarade det med glans. Lika roligt är det att träna trix, lösa problem, spåra i skogen eller vad vi nu hittar på.
Ingen kan någonsin ersätta Sigge lika lite som någon kan ersätta Wilma. Två helt fantastiska hundar så lika men ändå så olika med alldeles egna unika personligheter.
Tack Martina för att det var jag som fick köpa denna fantastiska hund av dej.

I går kom det ju post som matte blev alldeles tårögd av.

Detta är det vackra kortet och så var det med ett långt brev från en anonymt bloggläsare. Personen har läst Sigges blogg, hans bok och nu följs mitt liv och leverne och hjälper i saknaden efter hundar som vandrat över regnbågsbron. Dessutom var det pengar med som jag och Sigrid ska shoppa för nästa gång vi är i Grisöronaffären. Visst är det fantastiskt att Sigges gamla blogg och nu min om mitt och Sigrids liv och leverne kan uppskattas så mycket.

Jag inledde min ett årsdag här med att gå och hämta Sigrid på morgonrundan. Ska inte frångå några rutiner inte.

Sen skulle vi till skogen, blev ingen skjuts idag för det hade vi enligt matte inte tid med.

Gick iväg och såg att det var flaggor hissade överallt. Tänk hela Malmköping firar att det är ett år sedan de fick en ny invånare. Kände mej mycket hedrad, fast matte som alltid ska förstöra glädjen påstod att det var för nån prinsessa som fyller år. Tror jag inte ett ögonblick på.

På väg mot skogen så träffade vi en tax som Sigrid förälskade sej i. Att hon för några månader sedan var livrädd för samma tax det har hon glömt.

Sen vid campingen så träffade vi en som jag. En Border colliehane som pratade holländska. Hans husse var så glad för att träffa en av samma ras här. Trevlig kille var det.

Badade lite vid hundbadet, eller jag badade Sigrid letade obefintliga matrester.

Sen tog vi spårvägen och var tvungna att vara koppelfångar eftersom spårvagnarna var ute och rörde på sej.

Hade sina fördelar att Sigrid var koppelfånge. Matte såg att hon blev väldigt intresserad av nåt som hon ville ha.

Stendöd Snok ska INTE Sigrid släpa runt på.

Gick till Hasselskogen istället, kanske skulle vi hitta nåt skoj där.

Självklart markerade vi de gamla Fjälltickorna igen, fast de är väldigt döende nu.

Provade att leka i det höga gräset. Gick inget bra med jaktlekar eftersom Sigrid hela tiden lyckades försvinna.

Körde lite skogsagility istället. Gäller att hålla musklerna i trim.

Kollade till de små kantarellvalparna, ännu har de inte dött torkdöden men de växer ingenting.

Så var det dags att gå hemåt igen för enligt matte skulle det hända mera idag.

Hemma så kom det fram ett par extra goda tuggben bara för att fira min dag. Egentligen skulle vi ha fått blodpudding också men den lyckades vi ju äta upp i går.

Var bara hemma en stund innan vi skulle iväg igen. Hamnade i bilen och trodde att vi skulle till skogen.

Blev bara skjutsade till campingen och bilen berodde på tidsbrist.

Tänk nu kommer människor åkande ända från Östersund för att träffa oss. Både jag och Sigrid känner oss väldigt hedrade. Jag träffade Malin på svampträffen förra året men det var ju innan Sigrid gjorde entré i mitt liv.

Sigrid hälsade artigt och visade uppskattning för att Malin åkt hela långa vägen för vår skull.

Vi skulle gå en liten sväng. Bara det att Sigrid hon fastnade vid en fläck som doftade så gott att hon blev både döv och blind. Jag fick mer eller mindre hämta henne.

Matte hade upplyst om att svamp det var inte att tänka på i detta ökenlandskap. Hon vet inte vad hon pratar om.

Titta här det fanns faktiskt Ostronmussling. Sigrid hon tar sitt svamphundsjobb på största allvar och övervakade att Malin verkligen plockade alla.

Så är det bra att ha klättertalanger för det växte massor högt upp så Malins son klättrade och Sigrid övervakade. Perfekt att vi tränat så mycket på att klättra på de här stockarna..

Titta vi hittade minsann Ossy också! Väldigt trevligt att kunna presentera honom för vårt långväga besök. Blev inget bus för det var alldeles för varmt för sånt. Det får vi ta igen när det är bättre väder.

Gick tillbaka till campingen för människorna skulle fika. Då började det minsann falla svampvatten. Fast det slutade tyvärr lika fort igen.

Sigrid hon gör alltid de mest märkliga saker. Nu ansåg hon att rulla på mattan vid fiket det var det absolut mysigaste man kunde göra.

Sen sa vi hej då till Malin som vi träffar igen i september.

Matte var tvungen att stanna vid affären och fixa nåt tråk. Då träffade vi Ann Marie också.

Så var klockan så mycket att det var dags att lämna hem Sigrid till hennes hemma.

Fast vi ska umgås i morgon igen.