Varken stormar eller en massa hagel så i dag skulle jag och Sigrid till annan skog. Matte använde

faktiskt min bil.

Hamnade på min Sörmlandsledsetapp, har då aldrig sett några Toppmilitärer här och inga andra heller för

den delen.

Springa är nödvändigt och helst fort och mycket. Egentligen jagar jag Sigrid som redan hunnit utanför bilden.

Hon är ruskigt snabb den där lilla damen.

Som vanligt hade vi fullt upp med en massa saker att kolla. Tur att vi är två så vi kan fördela arbetet.

Helt plötsligt blev vi koppelfångar. Var en människa och jobbade med den allra sista röjningen som nån

som heter Länsstyrelsen gör i den gamla hagen. Det har blivit så vackert nu. Vi umgicks med människan en

stund och matte fick veta en massa saker.

Gullviorna blommar för fullt trots kyla och hagel. Typiskt mänskligt tråk att hålla på och titta på såna. Vi

hundar vi har en massa viktiga saker att göra.

Som detta, passera skärmskyddet och självklart använda bordet i vänta på ost. Vi fick ost.

Nu skulle vi vidare på vägar där Sigrid aldrig har varit. Spännande för henne med lite nytt och jag har bara

varit där en gång. I de trakterna skulle de där Toppmilitärerna finnas.

En Öronmurkla som ser ut att vara ganska missbelåten över livet hittade matte först.

Detta är de där Toppmilitärernas tillhåll. Tomt, dött, övergivet och alldeles utan minsta lilla spår av dom.

Nu är det så här att det är inte alls militärer som ska stå i givakt där. En gång för några år sen så skickade

matte sms till en kompis om att nu fanns de. Bara det att den stackars Lisa hon fattade ingenting eftersom

mattes mobil vägrade skriva Toppmurkla utan hela tiden ändrade till Toppmilitärer. Blev alltså att nu växer

det Toppmilitärer i skogen, sen dess får de heta Toppmilitärer.

Så här ser Toppmurklor ut, matte tror att den här bilden är sen den gången de fick nytt namn pga mobilens

åsikter. Det är en mycket god matsvamp men som sagt idag vägrade de visa sej och troligen kommer de inte

heller eftersom det är så eländigt torrt.

Fortsatte och visade Sigrid allt jag upptäckte förra gången jag gick här. Finns massor med intressant om man

är hund.

Alltså Sigrid hon är världsmästare på att hitta vatten. Inte var det mycket men med Vattentjuvens våldsamma

stjälande får man vara glad för det lilla.

Alltså de där som tror att småhundar är korkade och obildbara de har inte träffat Sigrid. Matte blev MYCKET

imponerad av henne. Upp i slänten så började hon leta.

Titta! Hon hittade minsann en Stenmurkla alldeles på egen tass. Gissa om hon fick massor med beröm för

den bedriften. Jag har en extremt smart kompis som älskar att lära sej nya saker.

Gissa vad detta är! Det är en närbild på en Stenmurkla som växer i skuggan och i natt var det så kallt att

det var en massa frost. Fast klockan var närmare elva när bilden togs så hade inte frosten släppt i skuggan.

Hörru din eländiga lilla skit nu SKA jag ha tag på dej! Inte en chans hade jag hon är alldeles för snabb.

Lika bra att vara beväpnad. Jag vet precis vad som väntar efter att jag jagat Sigrid. Denna borde hålla

henne på avstånd.

Äsch då, råkade tappa den och genast kom Pitbull Sigrid fram och anföll. Klarade mej med livet i behåll även

denna gång.

Vi bestämde att vi skulle gå den här vägen. Här inne finns mina ben, de där som Vilda grisarna dräller

omkring sej.

Matte var mest intresserad av alla Vätterosor som blommar nu. Märklig växt som är ganska sällsynt.

Jag hittade ett av de där benen. Snuttade på det ett tag och tuggade lite. Vilda grisben är trevliga saker.

Just detta var inte Sigrid intresserad av att rulla på, hon hittade det andra och utförde de vanliga rullningarna.

Och sen sist har det varit andra här och lämnat sina dofter. Mycket intressanta såna så vi utforskade noga.

Svalka tassar och dricka vatten det är viktigt när vi passerar sjöar. Vi hade dessutom varit ute länge och haft

massor att göra. Skönt var det.

Jaha så är det tydligen slut på allt skoj. Enligt matte dags att gå till bilen och åka hem igen.

Hemma så käkade vi och sov ett tag. Gick på en alldeles händelselös eftermiddagsrunda innan Sigrid skulle

till sitt hemma. Finns ingen hund som kan se så eländig ut som Sigrid när hon kommer hem. Hon är fullt

och fast övertygad om att hon kommer att vara ensam och övergiven i veckor om inte månader. Och 

egentligen dröjer det inte så länge innan hennes matte kommer.