När jag gick ut för min morgonrunda så trodde jag att ett under hade skett. Mötte Sigrid, hennes

matte och katten Nisse som satt i fängelse. Tänkte att människorna nog hade ändrat de korkade

påhitten och att jag och Sigrid skulle få umgås. Men inte det inte, Sigrid skulle fortfarande åka till

vetten och få sprutor och nåt pass. Onödigt, jag har ett sånt där pass hon kunde ha lånat mitt.

Alltså skulle jag fördriva dagen på egen tass.

Har hamnat på Sagostigen och jag försöker leka osynlig. För där finns hästmonstret som med förtjusning

käkar hundar särskilt Border collies som heter Wilma.

Äntligen inne i skogen. Här finns inga hundätande monster. Enligt matte så skulle vi kolla att allt var okej på

min korta Sörmlandsledsetapp.

Här har det minsann vandrat nån hund och lämnat spår efter sej. Undersökte noga, tyvärr var inte hunden 

kvar, jag kände mej väldigt ensam.

Fanns spår även på spängerna. Jag måste ha stenkoll på allt som rör sej på mina etapper. Mycket viktigt

uppdrag som fyrbent etappledare.

Våran chef har varit här och gjort nytta. Det här trädet hade trillat sist och hindrade vandrande hundar men nu

är det åtgärdat.  

Det gäller att spana av omgivningarna. Det är nån månad sen jag och Sigrid var här och mycket kan ha hänt.

Har haft sämre utsikter medan jag kollar av omgivningarna.

Detta är viktigt, väldigt viktigt. Bäcken var Sigges absoluta favoritbäck som han skötte mycket noga. Nu har

jag ärvt det ansvarsfulla uppdraget att hålla den i allra bästa skick. Enligt matte är det för lite vatten i den

men jag la mycket tid på att vara i den och plocka bort en del pinnar.

Dessa Vilda grisar som skräpar ner alla mina skogar med sina tappade kroppsdelar. Nu har jag tröttnat på att

skallen ligger på stenen. Tog bort den och la den på ett bättre ställe.

Detta har jag lärt mej att det är väldigt viktigt. Kolla gästboken, hade vandrat en del både människor och 

hundar sen sist. 

Struntade i leden ett tag och gick en annan väg.

Här doftade det alldeles otroligt gott så jag var tvungen att rulla mej länge och mycket. Riktigt gnugga in

det i pälsen. Matte med sin urusla nos begrep som vanligt ingenting och inte kände hon doften heller.

Så här såg det inte ut sist jag passerade. En dunk och en märklig pryl i ett träd. Enligt matte så är det nån

anordning för en Vilda grisrestaurang.

Nån hade glömt sin stol på hygget också. Vilda grisar och människor dräller saker överallt.

Nu skiner solen, men alldeles nyss fick både jag och matte söka skydd vid jaktstugan för det vräkte ner regn.

Jag hade gärna fortsatt längre bort för att gå till en trevlig sjö men det ska vi göra nån annan dag enligt matte.

Ägnade mej åt en del skogsagility och balansövningar på fallna träd. Bra för jag belönades med ost.

Tränade lite också för det hade fötts Stenmurklor i den här skogen.

Jaha så kom det en massa hagel som omväxling mot regn och sol.

Nån som funderar på vad jag gör? Här hade Sigge ett spa för pälsinpackningar men jag kom på ett det var

väldigt gott vatten här.

Det är väl ingen idé men hoppet vägrar lämna mej. Nädå Ekorre var lika asocial som alla andra.

Undrar om hon tänker bli klar idag eller om jag ska tvingas övernatta i skogen. Har legat här och väntat

i många evigheter.

Fullkomligt onödigt mänskligt påhitt. Hålla på och ta en massa onödiga bilder på sån här lav. Enligt matte

är den så vacker.

Fortsatte på resten av etappen, det är rundslinga bakom Sagostigen så den här delen hade jag inte kollat.

Sist låg det ett träd i vägen här, men det är också borta nu efter chefens insats.

Spanade av mer, gillar dessa gamla fallna träd. Det är perfekt att stå på dom och få bra överblick. Den som

tittar noga på bilden ser att nu har nästa väder inträffat.

Titta på min vackra päls, det var full snöstorm ett tag.På ett par timmar så hann nästan alla årstider visa sej.

Nä som hund går man absolut inte på spängerna. De är till för känsliga människor, mycket bättre att använda

vattnet bredvid dom.

Glöm att jag tänker gå genom hagen tillbaka. Jag vet att hästmonstret kan vara där, jag tar skogsvägen så

kan du gå genom hagen ensam. Slutade med att matte följde med mej.

Där borta finns min bil, men jag vet inte om jag vill gå dit. Tänk om monster Billy är i närheten? Enligt

matte var jag extremt larvig och uppförde mej precis som Sigge. Ja han måste ha varit en mycket klok

hund som också visste att hästar käkar hundar.

Släpp in mej i bilen! Inte en häst inom synhåll men jag vill in i tryggheten. Blev insläppt och åkte hem.

Efter att ha varit hemma en stund så såg det ut så här, kom massor med hagel. Skönt att slippa vara ute i det.

På eftermiddagsrundan lyckades jag hälsa på en stund i nya Prylaffären. Skönt med sällskap ett tag.

I morgon ska det visst vara vanlig normal Sigriddag igen. Hoppas jag verkligen.