I dag så skulle de där Rökpipsvamparna beskådas igen. Matte pratar om att de nog är de

mest uttittade och fotograferade exemplaren som finns.

Framme vid skogen och inte var vi själva. Vi skulle visa Lasse hur man hittar till de där svamparna. Han hade

värsta kamerautrustningen med sej.

Jag kan vägen till de där svamparna så jag anställde mej som guide.

Vissa såna där bra kännetecken för att hitta till dom fotograferades.

Nu så Rökpipsvamparna står kvar och nu ska de fotograferas  från alla håll och några till. Sigrid hade nog

planer på att anställa sej som fotoassistent. Eller så var hon intresserad av svamparna.

Det är lättare att fotografera dom utan assisterande hund. Alltså skulle vi göra nåt annat ett tag.

Matte bestämde att vi skulle gå och kolla så att allt var i sin ordning vid skärmskyddet och så skulle vi nåt mer.

Sigrid är extremt intresserad av vatten. Men matte påstod att hon inte alls skulle bada i bäcken.

Snart mycket snart så kommer Häggen att ha gröna blad. Det går fort nu i naturen.

Viktigaste uppdraget vid skärmskyddet. Stå på bordet och vänta på ost. Vi fick ost.

Sigrid är en mycket bra fyrbentetappledarassistent. Hon har lärt sej hur man kollar att skärmskyddet är i

ordning. Matte kollade gästboken men ännu har inte så många vandrat och inga hälsningar till de två hårt

arbetande hundarna fanns det.

Kolla dasset är också viktigt och det är Sigrids jobb. Hon sköter det alldeles utmärkt och allt var som det skulle.

Fortsatte och lämnade Sörmlandsleden och gick på en annan väg. Nåt skulle kollas enligt matte.

Den här vägen har vi aldrig varit på. Undrar hur mycket nytt det egentligen finns? Nu var vi bara en bit på den

för matte skulle titta om nån som heter Toppmurkla hade fötts. Hade den inte, det var alldeles tomt.

Fast en hel del såna här Stenmurkelvalpar hade det kommit. Nästa gång vi är i de trakterna så ska vi få gå

mycket längre efter den vägen till fler nya ställen.

Den farliga fyrbenta etappledaren städar bort pinnar från Sörmlandsleden. Visst ser jag skräckinjagande ut?

Nu är i alla fall alla felplacerade pinnar borta.

Leka det gör man allra bäst där det är lerigt. Detta är ett av få ställen som faktiskt är det alltså roade vi oss

ordentligt här.

Vi bestämde att vi skulle ta den här vägen. Dessutom visste jag att jag hade nåt viktigt här inne.

Vilda grisens borttappade ben som jag försökte ge bort till Tage Tax. Det låg precis där vi lämnade det.

Flyttade det till ett annat bra ställe.

Som sagt Sigrid är inte som andra hundar. När jag hade lämnat benet så la hon sej på det och rullade och 

rullade ännu mer.

Jag bestämde mej för att flytta på det igen. Fast Sigrid trodde att det var hennes men jag vann och kunde ta

det till annan plats.

Historien upprepar sej ännu mer rulla på Vilda grisbenet. Fast till slut var Sigrid färdig så vi kunde fortsätta.

Jag provade bäcken. Svalt skönt vatten och gott var det som vanligt.

Sigrid badade minsann i sjön hon. Konstigt kallt vatten då fryser hon inte, men om det regnar så håller hon

på och fryser ihjäl. Fast egentligen bevisar det bara att regn är fruktansvärt skadligt för oss hundar.

Skogen är full av märkliga varleser. Som det här stenansiktet. Tror det vakar över skogen.

Den som tittar riktigt, riktig noga mitt i bilden kn faktiskt se en välkamouflerad Lasse som fotar Rökpipsvamp.

Är väl sånt som kallas för att bli ett med naturen.

Vi kom tydligen tillbaka precis lagom, för nu var svamparna färdigfotograferade för i år. Dags att gå till

bilarna igen.

Dålig bild men på väg mot bilarna så hittade Sigrid en bit päls efter nåt djur som vandrat över regnbågsbron.

Matte tror att det har tillhört en Vild gris. Det är verkligen på tiden att de där grisarna börjar hålla reda på

alla sina kroppsdelar.

Jodå Sigrid, bra försök men du lyckades inte. Hon hoppade snällt in i buren och började greja med handduken.

Hon hade hittat en Hälgeklöv och den tänkte hon smuggla med sej hem. Men hon blev blåst matte såg att hon

hade nåt och den där klöven den bor kvar i skogen. Stackars Sigrid som jobbade så mycket för att kunna smuggla

med sej sitt fynd.

Nu håller det på och blir ordning på mattes telefoner. Lasse lyckades pillra dit det där sim kortet i nya mobilen.

Skönt med folk som har bättre fungernade fingrar än matte.

Åkte hem till mej, vi käkade våra Dentastix och sen somnade vi. Matte telefongrejade så nu finns alla viktiga

appar och alla kontakter i rätt telefon.

Gick hem med Sigrid på eftermiddan och nu skulle vi inte till trevliga affärer och hämta trevliga ben.

Får se vad vi hittar på för nåt i morgon.