wilmablogghund

Alla inlägg den 27 mars 2017

Av Wilma Border collie - 27 mars 2017 17:27

Skönt med måndag och vanlig Sigriddag igen. Helger kan avskaffas anser jag.

I dag så skulle vi få åka till en skog som vi inte besökt på många månader.

 

Trevligt vi hamnade på den där Sörmlandsledsetappen som matte och Sigge skötte i hundra år eller nåt.

Har inte varit här på evigheter.

 

Fortfarande så envisas snön med att försöka leva på en del skuggiga ställen. Fast den har säkert dött under

dagen så varmt som det varit.

 

Hade massor att kolla, men Sigrid visade fjortistendenser. Här har jag hämtat henne efter en otillåten

avvikelse.

 

Någonstans inne i skogen befinner sej en fjortis vid namn Sigrid. Dessutom stendöv, kom varken på visselsignal

eller nåt annat.

 

Jaha bara att vänta då och matte sa att nu blir det koppel för fjortisen.

 

Jaså du Sigrid du trodde det va? Hon har fått skäll av mej och stirrat på matte med värsta fjortisminen. Typ jag

gör precis det som passar mej och struntar i dina åsikter. Nu tänkte hon fortsätta som om ingenting hänt.

 

Slutade så här. Sigrid blev koppelfånge, fjortisar får inte vara på fria tassar.

 

Lika bra för det var nosen i backen mest hela tiden och försök att dra åt olika håll. Jag ägnade mej åt att

kolla alla intressanta saker som fången missade.

 

Nu ska det testas. Vi har gått en bit på en grusväg och det verar som om Sigrid tillfälligt glömt att hon är

fjortis. Alltså fick hon gå med släpande koppel.


 

Jo Sigrid kan om hon vill. Bara fjortisen håller sej borta är hon smart och duktig. Belönades självklart med

ost.

 

Ja, ja jag kommer sen, just nu är jag upptagen. Hittade årets första riktigt gröna och smarriga gräs så jag

var tvungen att äta mycket och länge.

 

Och alla ser alla Citronfjärilar eller? Alltså skogen kryllade av dom och matte trodde att hon skulle få med

dom på bild. De vägrade vara med på bild.

 

Detta kallas kärlek. Nån som tvivlar på att jag och Sigrid är de allra bästa vänner? Vi älskar varandra.

 

Det är ruggit torrt i alla mina skogar. Mellan mej och Sigrid borde det vara en bäck som vid den här tiden på

året borde vara väldigt bred. Inte en droppe vatten.

 

Sigrid hittade Sigges gamla fyndade hink. Denna grävde han fram för massor med år sedan och sen har sen stått

på samma ställe i alla år.

 

Ute på nästa väg och Sigrid har aldrig nånsin stuckit och lekt fjortis, absolut inte det var nog bara matte som

hade hallucinationer. Hon kom så snällt så på inkallning.

 

Gick förbi det gamla torpet i skogen. För länge, länge sen så föddes mattes farfar här. Under många år så 

var det ett jaktlag som hade torpet och skötte det så fint. Sen blev de uppsagda och nu kommer det nog att

stå och förfalla som så många andra torp skenheligheterna kyrkan äger.

 

Testade en del skogsagility och balansövningar på fallna träd. Belönades med ost varje gång. Så kollade vi

några ställen där det brukar växa såna där Stenmurklor men de var alldeles övergivna. Hade tänkt träna mer

och visa Sigrid.

 

Nu händer det skaer. Här ansluter min korta Sörmlandsledsetapp som gåt till Sagostigen. Jag tänkte att vi 

skulle gå den också.

Precis när matte tog denna bild så såg hon hur det rörde sej på den andra stigen.

 

Klicka upp denna bild så den blir större. Mitt i bilden så syns det ett djur, matte trodde inte att det hade fastnat

på bild men det hade det. Det var detta som matte såg när jag tänkte ta andra vägen.

 

Zooma in bilden på datorn gick inte bra. Bilderna blev alldeles pixliga. På mattes FB sida pågår det diskussioner

om vad det är allt från vilda gissningar mård, katt, räv och lo är uteslutet på grund av storlek, plats osv. 

Det troligaste är att det är en Mårdhund eller Järv. Faktiskt så har Järv synts i dessa trakter under ett par år även

om man tror att de bara finns långt norrut.

 

Bild på Järv stulen på nätet och visst finns det likheter.

 

Här sprang detta märkliga djur som varken jag eller Sigrid såg. Men vilken spännande doft. Vi luktade länge 

och mycket. Har aldrig känt en så spännade doft tidigare. Hade vi fått bestämma hade vi nog varit kvar ännu

eller spårat djuret. Matte svor så det osade över torkan inte en chans att se några spårstämpar. Hörde till och

med att hon hade önskat ett tunt lager med snö.

 

Normalt så borde leden vara alldeles översvämmad här. Nu var det löjligt lite vatten.

 

Inte gick det att använda den lilla nästansjön heller för här hade inte isen behagat dö.

 

Vi hör nåt, vi är inte ensamma i skogen. Denna gång var det faktiskt ett par människor som var ute och 

vandrade. Ytterst sällan som vi möter folk i skogen.

 

Jaha slut på det roliga, dags att gå till bilen igen. Fast vi har varit länge i skogen så det var inte så synd om

oss. Matte gick mest och muttrade om det märkliga djuret.

 

Det är faktiskt min bil och det är på tiden att jag får prova att köra. Skitmatte påstod att jag saknar körkort

och inte alls får köra. Blev alltså förvisad till baksätet.

I morgon väntar en nyordning i tillvaron som berör mej och Sigrid. Kommer säkert att bli hur bra som helst.



ANNONS

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Nu har jag bloggat i 1 år. Tycker ni att jag ska fortsätta?
 Ja fortsätt
 Nej tråkiga byracka du skulle aldrig börjat
 Gör som du vill, jag tänker inte läsa här igen

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Mars 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wilmablogghund med Blogkeen
Följ wilmablogghund med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se