Hade gärna hämtat Sigrid i dag också men det skulle vi inte alls enligt tråkmatte. Hon påstod

att vi faktiskt skulle göra nåt på våran Sörmlandsledsetapp och att jag kan klara mej på egen tass.

Skulle inte åt det vanliga hållet utan nu skulle det kollas så inte leden blivit förstörd sen de gallrade skogen

i höstas.

"Tur" att det är torrt för den här vägen skulle troligen vara mer eller mindre bottenlös om det varit

normalblött. Rejält sönderkörd av skogsmaskiner.

Den här stolpen med pil måste fixas. Den ska stå upp och inte ligga och drälla i skogen.

Här vid spängerna borde det vara massor med vatten, men det var nästan ingenting och spängerna behöver

visst bytas också. Det är ett slit att vara fyrbent etappledare och hålla ordning på allt.

Vill du nåt? Ska jag komma och titta på nåt jag aldrig sett? Bäst att göra det då.

Detta är årets allra första Stenmurkla. Alldeles nyfödd liten valp, granbarren är normalstora och ger en 

uppfattning om hur liten den är. Det finns en till lika liten.

Så jag har luktat på mina allra första Stenmurklor och belönas med smaskig ost. Lönande jobb det här att

nosa på en massa olika svampar.

Fortsatte och kollade leden. Här hade den blivit bredare en bit men ingen påverkan som tur är. Alltså kan

vandrande hundar gå här utan problem.

Matte funderade på vad jag pysslade med. Jag var faktiskt väldigt upptagen.

Skogen är generös mot den hårt arbetande hunden. Jag hittade minsann ett ben nu igen. Ser det som lön

för allt mitt mycket hårda slit.

På min etapp finns den här mycket hemtrevliga platsen. Ungefär nu kom matte på att om hon hade använt

hjärnan så skulle hon ha tagit med tumstocken och vi skulle ha gått och mätt nåt. Men inte hade hon kommit

ihåg den inte. Blir mätning en annan dag. Vände och gick åt ett annat håll.

Testade den där överljudspipan några gånger. Så klart jag kommer eftersom jag alltid serveras nåt gott då.

Alltså detta är bedrövligt. Här borde det vara så mycket vatten och så geggigt att det inte skulle gå att gå.

Men bara några få vattenpölar. Detta är inte kul måste regna mängder innan vattnet tar alldeles slut.

Kom ut på vägen som jag åkte bil på nån timme tidigare. Hittade inget spännade efter den, men matte

bestämde att vi kunde ta en sväng och kolla hur Rökpipsvamparna mår.

Du matte den där Vattentjuven som Sigge alltid pratade om,den existerar för det har försvunnit mycket

vatten sen jag var här sist.

Nu är det spännande. För en vecka sen såg jag mitt livs första Rökpipsvampar. Ska jag lyckas hitta dom igen

och komma ihåg att det lönade sej att nosa på dom?

Snyggt, mycket snyggt enligt matte som berömde mej massor. Jag står med tassarna på den gamla grenen

som svamparna växer runt. Gissa om hon öste beröm över mej och gav mej extra mycket ost.

Visst satt de kvar alla 15 och hade inte dött av torka ännu. Va då det var väl inget svårt att komma ihåg att

de finns här och ger belöning. Enligt matte ska vi prova igen om ett tag, gör jag samma sak då kommer hon

att räkna det som att jag faktiskt kan markera Rökpipsvamp. Så klart jag kan.

Spanade av skogen efter nåt skoj. Men såg ingenting av värde, alldeles övergivet var det,

Snart, mycket snart är det badsäsong men ännu lever isen men det lär inte dröja innan den dör. Drog runt ett

tag till hittade inget av värde. Letade efter Vilda grisens tappade ben, men det hittade jag aldrig. Kanske

har någon annan hittat det.

Ska gå till bilen och åka hem men jag fastnade vid en hög med gammalt gräs. Luktade otroligt intressant där.

Fast sen var det dags att åka hem igen, jag hade varit mina timmar i skogen.

Resten av dagen har jag mest slappat och matte svär långa ramsor över den fullkomligt onödiga ändringen

av tiden. Lär ta ett par veckor innan hon är människa igen.

I morgon är det i alla fall vanlig Sigriddag igen, hoppas vi kan hitta på nåt skoj då.