wilmablogghund

Alla inlägg den 23 mars 2017

Av Wilma Border collie - 23 mars 2017 17:37

Bra detta med ordentlig vår för nu kommer jag ut i alla mina bra skogar. I dag skulle det jobbas i en av dom.

Åkte och hämtade Sigrid som skulle vara min assistent.

 

Hamnade på Sagostigen där vi inte varit på många månader. Träffade Alice som är en av Sigges gamla kompisar.

 

Alice har två Border colliekompisar, väldigt trevliga om ni frågar mej. Frågar ni Sigrid så ansåg hon att de

skulle dra till avlägsna extremt varma trakter.

 

Så där dagens arbete kan börja. Vi är i skogen på min Sörmlandsledsetapp och nu är det massor att kolla.

Ingen tillsyn på hela långa vintern och det kan ha hänt massor. Väldigt bra att ha Sigrid som assistent som kan

avlasta mej lite.

 

Vilda grisarn hade som vanligt levt om i delar av skogen. Fst enligt matte har det sett mycket värre ut en

del år.

 

Eftersom det är ganska varmt så fick Sigrid vara utan täcke, tror inte att det kommer att behövas på många

månader nu. Men hitta Sigrid utan rosa täcke bland visset gräs är inte det enklaste. Hon smälter verkligen

in i naturen,

 

Egentligen mattes jobb, men jag utförde det. Kolla att spängerna mår bra så människorna slipper plaska i

vatten. Begriper inte varför människor är så rädda för att bli blöta om sina tassar. Hade det varit en normal

blöt vår så skulle det ha forsat vatten här nu fanns det bara lite.

 

Nu har vi bråttom för nu väntar ett väldigt viktigt hundjobb.

 

Detta är väldigt viktigt. Kolla att den vackra bäcken är i allra bästa skick. Jag har ärvt jobbet efter Sigge som

alltid slet hårt med den.

 

Jag har aldrig sett så här mycket vatten i den fast matte påstår att det är väldigt lite för att vara vår.

Hur som helst var det väldigt gott vatten och andra vandrande hundar kan både dricka och bada.

 

Va sa du nåt? Hörde jag rätt?

 

Jodå idag hade hon kommit ihåg att ta med osten till oss. Som vi slet med allt viktigt så gick det år mycket.

 

Det gäller att spana av mitt ansvarsområde ordentligt. Men allt ser ut att vara i sin ordning.

 

Sigrid hon fyndade. Vilda grisens borttappade skalle. Men den ligger kvar i fall Vilda grisen passerar och behöver

den igen.

 

Vi är upptagna, väldigt upptagna. Allt måste undersökas noga.

 

Gästboken är enligt matte viktig. Fanns inga hälsningar till två hårt arbetande hundar så den var ointressant.

Hade inte ens vandrat några i år. Kommer nog nu när det blir bra väder.

 

Kollade bäcken på ett annat ställe. Lika bra här och väldigt gott vatten.

 

Sigrid hade nog planer på att bada men matte påstod att det var alldeles för strömt vatten så det skulle hon

låta bli.

 

Detta otroligt viktiga med att kolla alla intressanta dofter. Under en lång vinter så hinner det röra sej massor

med olika djur som lämnar intressanta spår.

 

För allra första gången så fick jag uppleva Sigges favorit spagrop med vatten i. Den har alltid varit uttorkad 

förut. Jag provade den och den är helt klart godkänd. Hoppas den låter bli att torka ut i år.

 

Skogen är alldeles trolsk. Fast vi såg inga troll idag, men vackert är det.

 

Jaha detta var väntat. Ett träd har tröttnat på livet och lagt sej över leden. Men matte har meddelat våran

chef så han ska motionera motorsågen nån dag.

 

Hårt arbete kräver energi. Vi hade sån tur att det blommade ost på ett träd. Finns inte minsta lilla spår av

osten numer.

 

Sigrid är som alla vet en mycket smart hund. Här kollar hon spänger. De blev godkända, fast matte påstår

att de borde ha legat under vatten nu om det varit normalt.

 

Körde lite skogsagility över ett annat rasat träd. Lika bra att passa på för bästa gång vi kommer så kan det

vara borta.

 

På väg tillbaka och vi kom på att vi hade haft tassarna så fulla att vi alldeles hade glömt bort att leka.

Roade oss en stund med det.

 

Tillbaka på Sagostigen och Sigrid är antingen väldigt modig eller trött på livet.

 

Glöm att jag rör mej en endaste millimeter åt Sigrids håll. Jag vill till tryggheten i min bil i stället och jag

vill inte se vad som händer med Sigrid eller hur matte förlorar kroppsdelar.

 

Detta är enligt mej ett monster. Enligt matte är det urgamla genomsnälla Billy som bara käkar hö och gräs och är världens snällaste gamla häst. Sigrid klarade sej med livet i behåll och matte hade märkligt nog armarna kvar fast hon envisades med att klappa honom.

Kan meddela att det var väldigt skönt att komma in i trygga bilen för att åka hem.

Hoppas vi får jobba med nåt annat skoj i morgon.

ANNONS

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Nu har jag bloggat i 1 år. Tycker ni att jag ska fortsätta?
 Ja fortsätt
 Nej tråkiga byracka du skulle aldrig börjat
 Gör som du vill, jag tänker inte läsa här igen

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Mars 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wilmablogghund med Blogkeen
Följ wilmablogghund med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se