Idag blev faktiskt min bil använd när det var dags för skogen. Åkte och hämtade Sigrid som visade 

fjortistendenser redan hemma.

Trevligt i den här skogen har vi inte varit på väldigt många månader. Nu gäller det att kolla vad som hänt

under den tiden.

Här har det gått nån hund och lämnat spår efter sej. Undersökte mycket.

Så där tillräckligt långt bort från stora vägen för att jag skulle kunna vara på fria tassar. Sigrid som uppvisat

ännu fler tecken på den vakna fjortisen fick vara koppelfånge.

Det lilla lilla huset på ängen har inte mått bra under vintern, nu behövs det inte mycket innan det faller

ihop totalt.

Sigrids stora hobby idag, nosa, nosa och nosa ännu mer. Leta spår och tro att hon skulle på äventyr. Ingen

frihet för henne inte.

Jag som sköter mej drog runt och kollade det som jag ansåg vara viktigt.

Ställ Sigrid på en våg och hon väger ungefär 4 kilo. Ha Sigrid som koppelfånge i skogen och hon väger helt

plötsligt 400 kilo och är orubblig. Här anser hon att hon ska på storviltjakt och har blivit extremt tung och

orubblig. Otur för henne att matte är envis och dessutom orkar rubba hund bestånde av extremtungt material.

Det finns en gammal jordkällare och dörren till den hade trillat bort under vintern. Här tyckte Sigrid att hon

skulle in, matte tyckte nåt annat. Matte vann över hunden gjord av bly.

Jordkällaren tillhör den här vackra jaktstugan. Hit ska matte flytta när hon är folkilsken vilket innebär flytt

ofta flera gånger per dag. Vore faktiskt perfekt att bo här mitt ute i skogen.

Fast det var ingen badsäsong i sjön idag. Bara en massa is och den hade inte ens behagat dö intill land.

Men titta det går att hitta vatten! Sånt är en extrem bristvara.

Gott var det också där det kom rinnande. Bäst att passa på att dricka medan det finns nåt.

Det rinner från sjön under trädet och sen fram. Men titta noga på bilden, det går att se en massa ansikten,

nån katt, en hund och en del annat om man tittar noga.

Sigrid hon fortsatte att leva i fjortisbubblan och hade planer på att ge sej ut på isen. Men det kunde hon 

glömma precis som alla andra saker hon planerade.

Snälla Ekorre, du förstår min kompis är en eländig fjortis som dessutom börjar påverkas av löphormoner.

Kan inte du vara snäll och umgås med mej en stund? Eländiga Ekorre bara stack till andra träd.

Finns det möjligen nån annan som vill umgås med mej då? Nä skogen var alldeles övergiven.

Helt plötsligt vara gamla vanliga Sigrid tillbaka och kom på att trädstammar brukar ge ost. Fanns alltså hopp.

Helt plötsligt växte det ost på en del ställen. Normalt brukar Sigrid vara blixtsnabb men nu stod hon och stirrade

fånigt och såg ut som om hon aldrig sett ost förut. Jag hann smälla i mej allt.

Men sen fungerade hennes hjärna så hon fick på ett annat ställe. Vilken dag som helst så börjar hon troligen

löpa och våra hjärnor blir ju lite långsamma då.

På väg tillbaka men ute på den stora ängen så släppte matte Sigrid, eller hon fick ha kopplet släpande.

Försökte få igång lek men det gick så där.

En inkallning fungerade helt felfritt, Sigrid kom direkt och fick belöning.

Detta är däremot bilden av en icke fungerande inkallning. Visst Sigrid vände sprang mot matte men med nosen

i backen och fortsatte förbi henne.

Detta var mycket viktigare än att komma. Hysteriskt grävande efter nåt okänt i jorden.

Jag skulle kolla vad hon egentligen hade för sej. Det var inte alls önskvärt för Sigrid svor åt mej och fortsatte

gräva. Fjortisar är märkliga varelser.

Om jag har grävt, svurit åt Wilma och vägrat lyssna? Kan väl hända men jag är störst, bäst och alldeles

oövervinnerlig så du kan ta av mej kopplet och låta mej utföra alla världförbättrande åtgärder nu!

Meddelande från matte Sigrid hade ingen framgång. Fjortisar på gång in i löp har koppeltvång.

Jag tänkte kolla runt i det lilla lutande huset, men enligt matte hade jag ingenting där inne att göra.

Struntade alltså i det.

Slut på det roliga även jag är fånge för vi är nära stora vägen och min bil. Skjutsade hem Sigrid och matte

kom åt från hennes hemma och berättade att nu ses vi på måndag. Sigrid ska resa bort i morgon, fullkomligt

onödigt i min värld. Men enligt matte så överlever vi tre dagar utan varandra och jag kan säkert ha tassarna

fulla i alla fall.

På eftermiddagsrundan hälsade jag på i Rosa elefantaffären, träffade Dixie och bjöd henne på lite ost.

Hon älskade sån där ost på tub, det är världens bästa hundgodis.

Jag fyller år om precis två veckor, tror jag ska önska mej stora kartonger fulla med osttuber.