Himla tur att det var Sigriddag för matte är lika tråkig fortfarande. Vet inte vad hon snyter ut nu för med

den här takten borde hjärnan vara avklarad sen länge. Gnäller gör hon också, människor är ett klent släkte.

Så äntligen lite ordning i tillvaron, vi har blivit skjutsade till Bombmurkelskogen. Men vad som inte syns på

bilden är att det är en matte för mycket med. Av nån outgrudlig anledning skulle Sigridmatte med och lägga'

sej i våra hundgörmål.

Bara att vänta på de långsamma människorna då. Matte är värre än nånsin och ska snyta sej typ varannat steg

eller nåt.

Hoppsan nu vet vi vad matte har snytit ut. Det oändliga tålamodet med oss hundar. Vi råkade avlägsna oss för

långt bort båda två och då slutade det så här. För övrigt var det alldeles för mycket vinter kvar i den här skogen.

Jaha visst det var korkat att dra och glömma att lyssna men bli tvugna att passa en gran känns som ett väl

hårt straff.

Gå ni då, har vi tur så är det skoj saker på gång. Har vi otur så får vi väl hoppas att det kommer nån människa

och hittar oss.

Detta pysslade människorna med. Sigridmatte provar för första gången i sitt liv att rasta en klöv och skvätta

blod omkring sej. Matte gjorde samma sak på ett annat ställe.

Så vi är befriade men koppelfångar för att vi inte skulle dra iväg och kolla vad de egentligen gjorde. Gick en

sväng för matte skulle kolla om de där märkliga bombmurklorna hade vaknat. Hade de inte, det var alldeles

dött överallt.

Hittade bara några små Kotteskivlingar, vi nosade och blev självklart belönade och Sigridmatte fick en

svamplektion.

Sen vände vi tillbaka och nu var det dags för Sigrid att testa sitt livs första viltspår.

Titta på filmen Sigrid ser ut som om hon gått såna här spår i hela sitt liv. Så otroligt duktig att fatta på en gång

vad hon skulle göra. Så säjs det att småhundar inte kräver nåt eller kan lära sej nåt. HA Sigrid är lika smart

som jag.

Sigrid var så stolt så stolt över att ha hittat klöven som hon utsåg till allra bästa belöningen.

I vänstra hörnet av den här bilden syns jag. Ska jag inte göra för jag var satt att passa ett träd. Men lyckades

utan problem ta mej loss och smög fram för att se att Sigrid hade klarat spåret.

Så där nu har jag hittat början på mitt spår så nu ska nosen användas.

Det doftar så det är bara att kopla på nosen och spåra och spåra. Alltså detta är superskoj.

Det är så mysigt att hitta klöven och som belöning få ligga och tugga lite på den. Fler spår till alla hundar.

Bara för att vi hade så himla skoj så fick Sigrid gå mitt spår, vilket hon klarade som en stjärna.

Snälla Sigridmatte jag kan väl få klöven? Eller så kan du göra ett nytt spår till mej så jag får hitta den igen.
   

Jag fick inte klöven men som tröst fick jag gå Sigrids spår vilket jag klarade alldeles utmärkt. Detta är livet

att få jobba med både nos och hjärna.

Varför står du och håller i klöven som faktiskt tillhör oss? Vi hade gärna spårat upp den flera gånger. Fick

bara höra att det räckte för idag och att nästa gång ska de bli lite längre och krångligare. Nästa gång borde

ha varit omgående.

Syns dåligt på bilden men den blodtörstiga Pitbull Sigrid har vaknat. Kanske var det bloddoften som väckte

den.

Vi lekte en stund och jagade varandra runt träd.

ast jag såg till att skaffa mej en rejäl pinne som försvar ifall Pitbulle skulle gå till anfall. Behövde som tur var

aldrig använda den.

Tränade inkallning och självklart kom jag. Väntade ost vid framkomsten.

Sigrid som visst var på sitt allra värsta storviltjagande fjortishumör i helgen skötte det också perfekt. Vi vet ju

att om man lyder så kommer belöningen och så var det bäst att visa lite medkänsla för matte som mest

gnällde.  

Testade lite stubbar också, tänk att alla ger belöning. Stubbar är lönande.

Äsch då detta är vägen tillbaka till bilen håller allt skoj på att ta slut nu?

Förra gången Sigridmatte var med så vägrade jag att ta godis från henne. Trodde att det kanske var förgiftat

men idag insåg jag att det faktiskt var ätbart. Den som rastar en klöv förgiftar nog inte godis.

Alldeles nära bilen nu, typiskt att det roliga alltid tar slut alldeles för fort. Skjutsade hem Sigrid och hennes

matte. Hem och hade tråkigt tillsammans med vraket matte som bara snorar och gnäller.

Jag hoppas hon har återbildet lite hjärna och tålamod tills i morgon.