I dag var det en alldeles vanlig Sigriddag igen.

Nu ska vi gå och göra nånting, alltså ha skoj tillsammans ett par timmar. Ungefär här kom matte på att

hon lyckats ta Sigrids koppel istället för spårlinan. Det är så med dementa människor som glömmer det mesta.

Föll massor med snö också- Visst all nederbörd är väldigt nödvändig, fast det vore bättre med regn.

Nånting luktade tydligen väldigt, väldigt gott här för Sigrid rullade sej länge och mycket. Okänt vad som hade

den dragningen på Sigrid och en himla tur att det inte var lämningar efter nån hund. Finns tyvärr ett drös med

slarviga hundägare som inte orkar använda påse.

Matte har precis provat om asfalten var hård, jo den var hård och isen var väl dold under snön. Hjälpte inte

ens med broddar. Medan hon var sysselsatt med att kravla sej upp igen så fick vi syn på Inez.

Så dök Rick också upp. De skulle gå mot sjön och eftersom Sigrid verkade vilja leka med dom så sa matte att

vi kunde börja där.

Blev lite lek men ganska snabbt så ansåg Inez och Rick att jaga Sigrid var en bra lek. Tyckte inte Sigrid och 

inte jag heller.

Bara så ni vet så ska ni ge sjutton i att jaga min Sigrid!

De lyssnade inte på vad jag sa. Sigrid var i alla fall super på att komma på mattes inkallningar, fast helst ville

hon nog komma undan.

Tog ett snack med dom igen och nu använde jag lite hårdare ord.

De skulle gå åt det hållet som jag och Sigrid var igår, alltså dags att säja hej då. Jag och Sigrid går aldrig på

samma ställe flera dagar i rad. Alltid nya rundor. Vi fick i alla fall godis.

Som vanligt Inez hade inte en tanke på att gå till sin matte. Hon försökte hänga på oss men misslyckades.

Tog med mej Sigrid upp i skogen för nu skulle vi gå nån annanstans okänt var.

Sigrid testade en ny stubbe. Jo det blev en bit kalkon för besök på den.

Vadå spårlina? Duktiga, duktiga Sigrid kom omgående varje gång matte kallade. Så finns det puckon till

människor som påstår att småhundar är obildbara. Är de inte alls. Sigrid är lika smart som jag och lär sej

snabbt alla nya saker.

Lekte en stund vid skidbacken.Hade mycket skoj.

Sigrids senaste karriär leka bergsbestigare på en snöhög. Alldeles bredvid den så har Rådjuren en stig. Jo

visst satte Sigrid nosen i backen och funderade på att bli Storviltjägare igen. Men hon avbröt dirket när matte

ropade på henne. Massor med beröm fick hon för att hon lyssnade och kom.

Tänk att vi alltid måste slita för att få nåt. Hade råkat missa att ha matte under uppsikt några sekunder

och det räckte. Ett väldigt slit med att leta upp de där kalkonbitarna bland de gamla trädstammarna.

Sigrid är extremt nogrann och kollade länge att vi inte hade missat minsta lilla smula.

Kollade om vi skulle se till Ossy men det gjorde vi inte. Stigen jag funderade på skulle vi inte ta eftersom

den är väldigt hal.

Snälla Ekorre du kan väl komma och umgås en lite stund i alla fall? Typen totalvägrade. Undrar när jag 

lyckas träffa en social Ekorre?

Har ser ni den obildbara Sigrid och smarta Border collien jag. Matte testade och sa leta svamp. Det vet vi

båda två vad det betyder och Sigrid var snabbats fram till trädet där Vinterskivlingarna brukar växa. 

Naturligtvis fick vi mängder med beröm och kalkon för väl utfört uppdrag.

Fanns bara den här lilla, lilla valpen de andra hade torkat bort. Men vi utförde uppdraget utan problem.

Snart slut på allt skoj och vi har hamnat i koppel för längre bort gick det en okänd hund. Dessutom började 

vi närma oss gator och vägar.

Där borta kommer det faktiskt några vi känner. Träffade Freja och Teddy igen en snabbis. Mycket trevligt.

Detta är Sigrids dörr och på den finns det såna här leriga tassavtryck. De sitter mycket högre upp än vad

Sigrid når. Beviset för att jag har väldigt bråttom att hämta Sigrid så det händer att jag försöker öppna dörren.

Kanske skulle torka tassarna innan jag gör det.

I morgon ska vi visst åka till Eskilstuna påstår matte. Kanske att det kan bli nån köttbulle då.