wilmablogghund

Alla inlägg under januari 2017

Av Wilma Border collie - 15 januari 2017 17:49

Fortfarande isgator överallt, inte en chans att jag ska kunna åka till alla mina bra skogar för

de vägarna vill inte matte ens tänka på hur de är.

Skulle gå nånstans här hemma och hitta bra isfria ställen (inte alldeles enkelt).

 

Vid Heden mötte jag Rick, tänkte leka med honom.

 

Tänkte inte Rick som försökte hänga i baken på mej. Slyngel jag har inga som helst planer på att göra valpar

längre.

 

Träffade Inez också som försökte slå knut på sej själv.

 

Som vanligt försökte hon följa med mej. Men jag skulle gå åt nåt annat håll så med möda fick hennes matte

tag på henne.


 

Tog vägen genom den här lilla skogsdungen var ett tag sen jag gick här och det gäller ju att variera vägarna

så mycket det bara går.

 

Snälla du kan väl komma och hälsa? Jag är en så ensam hund och vill bara ha lite sällskap.

 

Mitt i bilden på en gren sitter asociala Ekorre och har inte en tanke på att umgås med mej.

 

Har lyckats gå flera meter och nu är det dags igen. Kanske att denna skulle vara på bättre humör?

 

Nä lika asocial den där ute på grenen. Typer! Fast jag tror jag ska döpa stället till Ekorrskogen eftersom det

verkar vara många här.

 

Tröstade mej med att hitta en ny bänk. Bra bänk för jag fick belöning när jag hoppade upp.

 

Kollade igenom skogen men hittade ingenting spännande alls i den- Gick en bit på spårvägen som var lika

övergiven den.

 

Ute på sjön var det människor som åkte skridskor. Tydligen är isen ganska tjock fast det inte kört tunga

fordon där. Matte totalvägrar fortfarande.

 

Skoj! Helt plötsligt hade matte trollat fram en av mina bollar.

 

Det går alldeles utmärkt att träna på att flyga tillsammans med bollen. Hade mycket skoj med den en stund.

 

Fortsatte efter sjön, fanns inget av intresse nånstans. Jo jag placerade mej snyggt på en trädstam men såg

inte att det var is på den så jag halkade ner. Fick godis som tröst.

 

Hallå Ossy??? Nähä ingen Ossy här inte.

 

Lämnade i alla fall en hälsning till Ossy efter vägen. Jodå jag kan minsann lyfta på benet om det är viktiga hälsningar som jag ska lämna.

 

Kände minsann att han hade varit ute och rört på sej. Ja, ja vi träffas väl nån annan dag istället.

 

Är väl inte att tänka på förstås. Nä det var det inte, Ekorre ville självklart inte umgås. Dessutom hamnade

jag i koppel eftersom vägen var skridskobana.

 

Jaha och där dök valparna upp igen. Inget leka för min del på grund av all is. Rick var dessutom på min bak

hela tiden.

 

Väntade medan de gick iväg. Jag hade saker att göra i skogen och det blir bara jobbigt med hane i baken.

 

Passade på att träna på svamphundsjobbet. Markerade Vinterskivlingarna och massor med beröm och godis

som belöning. Bra jobb detta med svampen.

 

Små är dom och alldeles djupfrysta men när det blir mildare kommer de att börja växa igen.

 

Passade på att länsa en tall från blodpudding också. Den kan inte sitta där och bli gammal.

Kollade av resten av skogen men inget av värde nånstans.

Gick hemåt, lyckades i alla fall träffa ett par människor jag känner.

 

Hemma igen. Jag ska börja träna på nåt som heter Nose work. Nu börjar min hjärna fungera igen efter

hormonstormarna.

Började enkelt, jag skulle visa i vilken tesil som min godisbit ligger. Bara det att Kleptoman Leya tänker

tydligen också träna Nose work. Hon la sej i hela tiden och försökte sno den som hade godis. Skoj var det

och jag ska testa detta igen. Men helst utan hjälp av Leya.

ANNONS
Av Wilma Border collie - 14 januari 2017 18:01

Samma eländiga isgator överallt idag. Skulle nånstans på en lite längre runda vilket inte var

alldeles enkelt. Skogarna var inte att tänka på idag för tydligen skulle det vara intensiv jakt på

Vilda grisar överallt.

 


Gick iväg efter de isiga gatorna på jakt efter nånstans att vara och kunna vara på fria tassar ett tag.

     

Detta ska föreställa kullerstenarna vid spårvägen. Väl glaceratoch snorhalt

 

Åhhh detta underbara rådjursbajs!!!! Hann inte ens få av mej kopplet innan jag var tvungen rulla mej i det.

Matte är glad att det är deras kulor jag rullar och inte nåt kladd för då hade jag hamnat i duschen.

 

Sist jag gick här så var Sigrid med och här drog på eget förbjudet äventyr. Nånting är är det där uppe. Jag

hade stenkoll. Men det fanns ingenting att se 

Kom en Boxerhane men tro inte att jag fick träffa honom inte.

 

Kom ut på vägen. Hamnade i koppel eftersom det var isgata på den lilla vägen. Inte lätt detta eftersom vi

hundar kan skada oss ordentligt om vi fläker oss eller halkar.

 

Så äntligen fria tassar. Kollade om det fanns några intressanta spår men hittade inget.

 

Inte fanns det nåt vatten i bäcken heller. 

 

Matte hade tänkt att vi skulle ha gått den här vägen vilket hade blivit en bra runda. Men vägen var isgata

så den där rundan får bli när vägen har tinat fram igen.

 

Hm, det kanske går att gå här, det har jag aldrig gjort.

 

Jo det gick alldeles utmärkt att gå tvärsöver den stora åkern och inte var det halt heller. Hann med att

leta upp en del godis också.

 

Nästa väg och så var det bara is igen. Skitväder detta.

 

Kom precis på att där bor det faktiskt nån jag känner och det kan finnas godis. Bestämde mej för att hälsa på

var ganska länge sen.

 

Hallå Maggan är du hemma????

 

Bra planering Maggan var hemma och ville både ge mej godis och umgås med mej. Efter att ha umgåtts och

lyssnat på en massa mänskligt tråkprat så skulle jag halka hemåt.

 

Nu ser jag nåt väldigt trevligt. Hade faktiskt haft span en liten stund fast matte påstod att Heden var lika

övergiven som vanligt.

 

Sigrid!!!! Visst syns det hur mycket vi tycker om varandra? Vi borde faktiskt få umgås varje dag.

 

Hon hade Micko med sej också så jag umgicks lite med honom också. Han har åkt till sitt orginalhemma idag

men vi kommer säkert att träffas igen. Tyvärr kunde vi inte leka nåt idag eftersom vi befann oss där det var 

halt och en del trafik.

Gick hem och på eftermiddagsrundan så hade matte den goda smaken att köpa ett nytt märgben till mej.

Egentligen så fick jag det för i dag är det precis ett halvår sen jag flyttade hit alltså var jag värd en present.

Matte skrev en grej på sin Facebook i morse om hur det gick till när jag kom hit och vad som hänt sen.

Det har öst in mängder med helt fantastiska kommentarer .

Här är texten för den som vill läsa

Idag är det exakt sex månader sedan jag tog bilen till Gnesta för att träffa hunden
som jag dagen innan sett på bild i en omplaceringsgrupp. I huvudet snurrade tankarna, veckan innan hade Sigge Svamphund vandrat över regnbågsbron. Livet var nattsvart. Skulle detta vara rätt hund, jag hade haft koll i 1-2 år eftersom jag visste
att avskedets dag skulle komma. Men skulle jag klara att ta in en ny hund i mitt liv? Tänk om jag inte gillade hunden vars bild jag föll för? Tänk om hunden inte skulle gilla mej? Några få vänner visste vad jag skulle göra eftersom jag bett dom att vara referenser ifall ägaren ville ha sådana. Tankarna var många och minst sagt snurriga under resan.
Men framme så möttes jag av en svansviftande underbar Wilma som inte lämnade min sida. Jag åkte inte ensam hem och överenskommelsen var att vi skulle prova under en vecka.
Vet inte vad som skulle ha hänt för att hon inte skulle ha stannat. Jag bestämde mej tämligen omgående för att Wilma skulle bli kvar. Denna underbara hund som hamnat på ett nytt ställe med katter som svor och mängder med nya intryck hela tiden. Men allt tog hon med samma goda humör. Utforska nya skogar, träffa nya människor och hundar, allt hängde hon med på.
I bland tror jag att hon nästan räddade livet på mej för nu fick livet en mening igen.
Mycket har hänt under dessa månader, katterna som ansåg att Wilma var pest är numer bästa vänner med henne. De leker, tvättar varandra och umgås. Hon gör sej vän med alla människor hon träffar. Hundkompisarna har blivit ett gäng som hon glatt leker med. Älskar att lära sej nya saker allt är kul. Svampsäsongen var den uslaste i mannaminne men Wilma har snabbt fattat att nosa på svampar det ger en massa beröm och godis. Hon har lärt sej flera arter redan.
All aktivering uppskattas av henne, men få använda nosen eller lösa kluriga problem uppskattas alldeles extra mycket. 
Sigge var Sigge på sitt alldeles unika sätt och ingenting kan någonsin ersätta honom.
Han är så oändligt sörjd och saknad.
Wilma är Wilma på sitt alldeles unika sätt och ingenting kan någonsin ersätta henne.
Kan bara säja att jag är så glad att jag såg annonsen om henne och följde magkänslan.
Må det bli många, många år tillsammans med denna underbara hund

ANNONS
Av Wilma Border collie - 13 januari 2017 17:46

Redan när jag var ute i morse så var det isglacerat överallt. Hade kommit ner nåt i natt och sen

hade det frusit. Gällde att hålla ordning på tassarna och hålla sej undan för bilar som hade problem.

Skulle hämta Sigrid men hon kom och mötte mej eftersom hennes matte var hemma idag.

 

Finn ett fel på bilden.

 

Kanske lättare på denna bild. Det är en hund för mycket. Han heter Micko och har varit tillfälligt hos Sigrid

och hennes matte. Honom kan jag umgås med eftersom han varken kan eller begriper nåt. Han skulle ut och

röra på sej så han och Sigridmatte följde med oss.

Det var så eländigt halt överallt så det handlade mest om att ta sej nånstans där vi kunde röra oss utan att

riskera att halka.

 

Tråkskogen i brist på bättre. Här var det i alla fall inte halt och vi kunde vara på fria tassar.

 

Har du lust att leka Micko? Jo det hade han, är väldigt få som tackar nej till att leka med mej. Riktigt skoj

var han.

 

Jaha den här lilla tallen gillade inte stormen utan vandrade över trädens regnbågsbro. Matte pratar om att

vi snart måste ut och kolla hur det ser ut på Sörmlandsleden, i alla fall delar av den.

 

Kollade om vi skulle hitta spår efter några vi känner men inte det inte. I alla fall inga färska såna. Lekte

mer.

 

Ovanför skidbacken hade vi väldigt skoj. Stora farliga jag jagade de små "oskýldiga" Sigrid och Micko, Roligt

hade vi.

 

Visade Sigridmatte hur otroligt duktiga vi är på att hoppa upp på bänkar. Självklart blev vi belönade med

godis.

 

Sigridmatte och Micko vände hemåt och jag och Sigrid fortsatte med vårat. Var ju bara några dagar sen vi gick 

här men det kanske hade hänt nåt. Hade det inte. Om det inte varit så gladhalt på alla gator hade det blivit en

annan runda.

 

Korkade idiotiska mänskliga påhitt. Precis alldeles nyss passerade det ett par hanar här och av den 

anledningen så fastnade jag i koppel. Tänkte minsann spåra upp dom emn det misslyckades jag med.

Dessutom så ändrade matte väg när hon såg vilken stig de tog. Hm, jag hade bara tänkt dejta lite.

 

Minsta sagt hal väg så här var vi fångar båda två. Inget leka på blankis inte och riskera fläkningar och

andra otrevliga skador.

 

Fick vara på fria tassar efter en stund. Undrar om vi har så tur eller.....................??????

 

Nähä ingen Ossy idag heller. Hade gärna umgåtts med honom en stund.

 

Fick inte fortsätta på vägen utan det blev en stig genom skogen istället. Mindre halt här.

 

Sigrid hon kan verkligen det där med stenar numer. Hon är liten och har korta ben men är en jäkel på

höjdhopp. Så klart hon fick beröm och godis för detta.

 

Jag valde en mindre sten och Sigrid tänkte tydligen träna på trädklättring samtidigt.

 

Hamnade i en del av skidbacken. Sist var det stora snöhögar här nu är allt utplattat och hårt för att de ska

börja åka skidor här imorgon.

 

Vet inte riktigt vad Sigrid hade span på ner mot sjön. Nåt spännande var det i alla fall- Gick vidare, lekte

en del och kollade andra viktiga hundsaker.

 

Sigrid ser allt bra tuff ut när hon anlägger den här minen. Matte skulle ta en del tråkbilder vid campingen,

redan nu planeras det en massa för svampträffen i september. Människor är tydligen ute i väldigt god tid.

  

Inte fick Sigrid spåra rådjur idag heller. Undrar vad hon skulle göra om hon träffade ett?

 

Nån hade kört på Heden så det gick att gå i hjulspåren. Alltså dags att gå hem med Sigrid och nu tar den enda tills måndag innan vi ses igen, Många dagar dit.

 

Eftermiddagsrunda och jag är i butiken som Sigge döpte till Rosa elefantaffären. Bra ställe för här är det

godisservering och Ingela är väldigt bra på att gosa med mej.

 

Jag tycker att det verkar som om Prylaffären också är öppen. Kan du öppna dörren åt mej?

 

Det var öppet och jag fick mina mycket välbehövliga Frolic. Precis vad jag behövde.

Av Wilma Border collie - 12 januari 2017 17:47

....har det inte stormat eller nåt annat otrevligt. Däremot halt som bara den.

Gick och hämtade Sigrid så vi skulle kinna roa oss ett tag.

 

Hej Rick dej var det ett tag sen vi träffade och nu ska vi inte ha närkontakt enligt matte.

 

Han försökte vara i min bak eftersom han släpptes lös och samtidigt dök Inez upp.

 

Som vanligt så smet Inez och tänkte hänga på oss. Men det hade hon ingenting för. Sigrid sa fula ord till henne.

Översatt till människospråk att hon skulle gå till sin matte och lära sej inkallning.

 

Jag och Sigrid fortsatte vår planlösa vandring. Vi skulle hitta nånstans där det inte var så förbaskat halt så

vi skulle kunna vara på fria tassar utan att riksera att halka och göra oss illa.

 

Va? Här var vi igår. Matte som är så extremt noga med att det aldrig blir samma vägar flera dagar i rad.

Vi behöver stimulans och nya intryck så vägarna varieras alltid.

 

Vi lekte en del eftersom det inte var halt och vi kunde springa hur fort som helst utan halkrisk.

 

Just ja här är de där trevliga borden. Undrar om vi ska?

 

Så klart vi skulle. Nu borde det bli blodpudding eftersom vi varit duktiga. Fick blodpudding av den väldigt

lättroade matte.

 

Så ordning i tillvaron för det blev andra vägar. 

 

Nu gick det bra att gå på spårvägen igen. Sist jag skulle gå här var det alldeles för djup snö men nu var det

inga problem att ta sej fram.

 

Om vi är tjatiga? Nä absolut inte däremot vet vi att det brukar löna sej att vara på berget här.

 

Kollade av ett fält. Fanns inget spännande och matte ansåg att Sigrid inte alls skulle käka upp alla pluttar

som Rådjur hade lämnat.

 

Kollade runt inne i skogen, inget av intresse nånstans.  Lekte en del för att fördriva tiden.

 

Matte tittade på några små svampar på ett träd. Ingen aning om vad det är, men söta var de.

 

Kolla Sigrid, hade hon kunnat så hade hon klättrat upp för trädstammen för att kolla svamparna. Hon

försökte faktiskt men klättra i träd det klarar hon inte (ialla fall inte än).

 

Alltså vi är världens bästa spanare, allt har vi koll på och så här får vi en fantastiskt överblick .

 

Lönar sej alltid att spana för helt plötsligt så var vi tvugna att städa bort en massa godisbitar. Såna ska inte

ligga och skräpa.

 

Kom ut på den där Dunkvägen som mest var skridskobana. Vi blev tillsagda att ta det försiktigt-

 

Sen blev det ännu värre ren glansis så vi hamnade i koppel. Var så halt att matte hade probelm trots de

där extraklorna på kängorna.

 

Vi tänkte att vi skulle kolla Sörmlandsleden. Jag hörde hur matte pratade om en massa träd som säkert föll

rakt över den under gårdagen. Skulle inte alls kolla den idag det blir nån annan dag enligt tråkmatte.

 

Spårvägen och här brukar jag vara på fria tassar. Men risk/chans att möta hanar och det ska jag absolut göra

inte alls enligt skitmatte.

 

Blää isgata och dessutom försöker det komma underkylt regn. Blev så halt att vi använde snödrivan at gå i.

 

Men titta vad vi träffade en liten alldeles underbar valp. Han tyckte att jag var lite läskig och ville inte hälsa.

 

Nästan så han tyckte att Sigrid också var lite läbbig. Han är ganska nyinflyttad här och vi kommer säkert att

träffa honom fler gånger.

  Nästan hemma hos Sigrid så träffade vi Scilla och Saga. Jag har träffat dom nån gång för ganska länge sen

och Sigrid höll sej på avstånd för hon ville inte träffa dom.

Lämnade hem Sigrid och gick hem till mej.

Hann vara hemma en stund innan matte bestämde sej för att rymma.

  

Hon gick och rastade Rottis Helga eftersom hennes människor var på rymmen. Men Helga hon har så bråttom

så bråttom hem när matte är ute med henne.

 

Helga VET att när hon passar sitt tråkhus så får hon alltid nåt gott av matte när det kommer in igen. Här

väntar hon på godiset.

Jag ägande mej åt att gömma diverse skor under mattes frånvaro. Hon bör genom detta inse att hennes plats

är hemma hos mej och inte korkade rymningar till andra hundar.


Av Wilma Border collie - 11 januari 2017 17:38

Har väl knappast undgått nån att stora fläkten är påslagen med full kraft idag.

Det blåste rejält redan när jag och Sigrid skulle ut på förmiddagen.

 

Ser du nåt skoj Sigrid? Nä ingen av oss såg nåt, lika öde som vanligt på Heden.

 

Men åhhhhhh där borta!!! Titta så fint jag viker svansen åt sidan. Har nämligen span på Rocky och honom

skulle jag kunna tänka mej att träffa nu. Skitmatte och skitkoppel! Kom inte i närheten av honom inte.

 

Verkar spännande där inne i skogen. Bara det att idag var skogen totalförbjuden. Ingen med förståndet i

behåll går i skog när det blåser så här mycket. Behövs inte mycket för att träd ska falla även om blåsten inte

känns så mycket så tar den tag i trädtopparna och det räcker för att träd ska falla.

 

Nu så är vi på fria tassar. Eftersom vinden var rätt så blåste det lite med betoning på lite mindre vid sjön.

Huvudsaken var att inte Sigrid blåste bort.

 

Hm, varför petade du mej i baken? Hade du varit en snygg hane så visst men en papperskorg?

 

Vi röjde loss ordentligt en stund. Tur att vi kan roa oss med varandra när skogen är förbjuden och jag inte

får träffa hanar.

 

Bryggkoll är viktiga hundsaker men det fanns inget spännande på dom idag.

 

Bänkar, stenar, stockar ger ju godis. Nu testade vi nåt nytt hoppa upp på borden vid sjön. Jodå det blev godis

Mycket bra bord det här.

 

Sigrid och tränade för bordsdans för hon sprang fram och tillbaka på dom.

 

Lika bra att testa bänkarna vid grillen också. Den fullkomligt oförstående matte SKRATTADE åt oss och påstod

att vissa hundar gör vad som helst för att få godis. Så klart vi gör, vi vet att detta lönar sej.

 

Pinnar kan faktiskt vara väldigt skoj. Jag hade mycket roligt med denna en stund.

 

Fast sen snodde Sigrid den. Bark är tydligen gott i alla fall enligt henne.

 

Vinden ökar och det syns faktiskt i min päls hur det blåser.

 

Fortsatte en bit efter sjön. Blåsten kändes lite mindre här där åsen skyddar.

 

Testade att leka på isen, gick jättebra tills matte hade åsikter vilket var omgående. Eftersom det inte finns

hjulspår efter stora tunga fordon är isen förbjudet område. Korkat vi hade skoj.

 

Ja, ja vi fick inte vara på isen. Men eftersom vi står på fallna trädet och ser söta ut borde vi väl få godis

eller? Vi fick varsin blodpuddingbit.

 

Hade faktiskt varit trevligt att gå upp i skogen här. Men förbjudet, dessutom hördes det ett rejält brak så

någonstans föll ett träd. Ibland är det bra att ha en matte som förstår hur farlig skogen kan vara i hård blåst.

 

Undrar om jag behöver en båt? Fast denna är fastfrusen och jag har nog ingen användning för den.

 

Undrar varför hon gnällde om vårt isbesök. Det är faktiskt hjulspår alldeles i strandkanten.

 

Blåsten har blivit värre och enligt matte så är det dags att gå hemåt.

 

Över Heden var det jobbigt vi hade motvind och den var inte att leka med.

 

Men snälla kisse kan du inte komma och hälsa på oss? Vi gillar katter och tänkte bara umgås och kanske att

jag hade tvättat lite. Asocial katt som smet iväg.

Lämnade hem Sigrid och gick hem till mina sociala katter.

 

Blä! Eftermiddagsrunda och inte nog med att blåsten är ännu värre det snöar också.

 

Det stormar och snön kommer på tvären. Strax efter att denna bild togs så snodde vinden elen för andra

gången. Den kom tillbaka ganska snart, men det händer att lyset blinkar till-

Ute låter det rejält av och till och det trillar träd överallt.

Jag har mest slappat utom när matte försvinner till tvättstugan då möblerar jag med hennes kängor. Alltså

jag tar en och går och gömmer nånstans. Om jag gömmer dom borde hon bli kvar hos mej.


Av Wilma Border collie - 10 januari 2017 17:30

Hade utan problem kunnat upprepa gårdagens alla skoj saker idag också, men den turen hade vi inte.

Matte använde inte bilen när Sigrid skulle hämtas, ursäkten var att det finns inga bra ställen att åka till

just nu. Vi kunde nöja oss med runda nånstans hemma.

 

Är man liten och behöver ha span över Heden så klättrar man upp i en snödriva.

 

Jag hjälpte Sigrid att spana men det var lika övergivet som vanligt.

Matte hade haft nån idé om en runda men så började det blåsa massor och den där rundan är til viss del över

öppna fält så det ställdes in.

 

Snön sjunker snabbt nu. Sigrid funkar bra som snödjupsmätare, för ett par dagar sen så hade hon troligen

försvunnit helt här. Perfekt om detta fortsätter så kommer vi snart fram på alla bra ställen igen.

 

Inte hade det rört sej nåt spännande heller. Inga spår efter några vi känner och inga okända heller.

 

Sigrid har snabbt lärt sej att hoppa upp på saker lönar sej. Jodå hon fick både beröm och godis.

 

Jag då? Såg minsann att Sigrid fick och nu står jag här och vill också ha, Jag fick självklart.

 

Kollade av skidbacken. Fanns inget spännade alls där

 

Ja vi är på bänken och vi förväntar oss godis. Hoppa upp på såna här är lönande har vi bestämt.

 

Kollade av mer i Tråkskogen som verkligen var tråkskog idag. Alldeles övergiven. Enligt matte så finns det

väldigt bra ställen i den här skogen när det är svampsäsong men den är avlägsen.

  

Va? Vi tjatiga? Förstår inte vad du pratar om. Detta är faktiskt vår nya hobby att hoppa upp på alla bänkar.

Det lönar sej så nu vill vi ha godis.

 

Tänkte att vi skulle hitta Vinterskivlingar. Fanns inga eller det gör det säkert men de är begravda under snön.

 

Jodå Sigrid vi ska visst leka men matte har lärt mej att man inte ska rusa runt på is. Med otur kan det sluta

med besök hos vetten och en massa onödigt.

 

Var mycket bättre inne i skogen för här kunde vi leka utan att halka.

 

Jo men du förstår att stenen rymmer inte både mej och Sigrid. Kan inte jag få bara för att Sigrid var duktig?

Funkade inte, Sigrid fick men jag var tvungen att stå på stenen när hon hade lämnat den. Tänk att man 

alltid ska behöva slita för de ynka godisbitarna.

 

Efter att ha gått runt i skogen och haft så där lagon halvtrist bestämde vi oss för att leta efter Ossy.

Såg inte till honom där han bor. Inga spår på vägen heller.

 

Här är Ossys andra hemma. Nä ingen Ossy här heller så vi blev blåst på skoj umgänge med honom.

 

Lekte lite Hunden på täppan i en snödriva. Både jag och Sigrid vann. Vi är lika duktiga på att knuffa ner

varandra.

 

Fortfarande finns det jättelika snödrivor vid skidbacken. Fast många är spårlöst försvunna enligt matte är

de utplattade för alla som ska åka skidor där.

 

Nu ska jag fånga dej bara så du vet. Det är inte enkelt att fånga den reptilsnabba Sigrid.

 

Ha! Jag lyckades! Sen busade vi en stund till innan matte kom på den dåliga idén att det var dags för oss att

gå hem igen.

 

Inte nog med att Sigrid är övertygad om att hon är en Border collie nu lider hon av storhetsvansinne och tror

att hon är jakthund också. Rådjusspår var extremt spännande och hade hon inte suttit fast hade hon säkert

fortsatt att spåra.

Gick hem med Sigrid och jag gick till tråkhemma och pysslade med mina katter.

Hade tur på eftermiddagsrundan, Pryl 7an hade återuppstått och jag serverades en alldeles utsökt prinskorv.

Kunde ha blivit bild på det om dementa matte kommit ihåg att ta de bilderna ur kameran.

Av Wilma Border collie - 9 januari 2017 17:34

I dag har det minsann inte varit nån tråkdag. Det är måndag alltså Sigriddag och dessutom var vi 

lovade att få göra nåt alldeles extra skoj.

Matte använde min bil, vi hämtade Sigrid och så åkte vi. Vägen mot Eskilstuna och stanna vid nån skog var

inte att tänka på för de bra ställena var fulla med snö.

 

Ska detta vara skoj? Vi är i centrala Eskilstuna här har vi varit förut utan att det varit nåt speciellt.

 

Kollade en bro som vi inte gått över tidiagre, men där fanns då inget skoj.

 

Kollade ån som var full med is så vi skulle inte bada. Inte träffade vi några trevliga hundar eller människor

heller. Bara en kort sväng sen hamnade vi i bilen igen.

 

Ute ur bilen igen och nu ska det där roliga hända.

 

Det blir skoj, väldigt skoj. För här har människovalpen Oliver kommit och mött oss. 

 

Eftersom vi är mycket artiga hundar så hälsade vi ordentligt på människovalparnas mamma Cissi.

 

Nu ska vi ut och ha skoj. Jag koppeltränade Oliver och Sigrid tog hand om Adams träning.

 

De går minsann perfekt i koppel båda två, jag vet att Sigge la mycket jobb på att träna dom. Hörde att vi

skulle gå till ett trevligt ställe.

 

Framme vid Djurgår´n. Hur går det Adam klarar du att koppla loss Sigrid eller ska jag hjälpa dej?

 

Så där buset kan börja. Jag, Sigrid och människovalparna det kan inte bli annat än perfekt.

 

Hade en massa skoj lekar med snöbollar balnd annat. I dag är det så varmt att det blev perfekta snöbollar.

Mycket skoj blev det.

 

Adam och Sigrid hittade nån egen lek och jagade varandra. Både Oliver och Adam var väldigt imponerade

över att Sigrid är så duktig på att hoppa i djupa snön.

 

Adam han byggde en snögubbe på ingen tid alls, bra med sån där kramsnö.

 

Bra med människovalpar som kryper runt i snön. Blev massor med skoj lek tillsammans med dom. Plus att

jag och Sigrid visade hur vi två leker tillsammans.

 

Wow! Oliver har minsann blodpudding till oss. Gissa om han blev populär.

 

Helt plötsligt så regnade det blodpudding från både Oliver och Adams händer. Det är jobbigt att leta efter

sån i snön men vi hittade all.

 

Så ville de bli fotograferade med Sigrid. Här är det Oliver och Sigrid 

 

Och Adam och Sigrid. De har inte träffat henne förut men blev jättebra kompisar med henne.

 

Oliver ansåg att jag också skulle vara med. Åsch, hade inte riktigt tid hade så mycket annat att göra.

 

Vi fortsatte med allt lekande, vi hade så skoj, så skoj. Människovalpar är perfekta att leka med. Aldrig att

jag ser matte krypa runt i snön och busa med oss inte. Den känsliga människan står upp.

 

Sigrid ville bli kliad på magen och det ställde de så klart upp på. Bra människovalpar som alltid förstår vad

vi hundar vill för nånting.

 

Den här bilden är så fin. Sigrid hade varit stilla och började frysa, men Oliver satte sej med henne och värmde

henne en stund. Det syns hur mycket det tycker om varandra.

 

Fortsatte med en massa skoj. Gäller att passa på att leka mycket när vi har chansen.

 

Adam är urstark. Han fyller snart 8 år men orkar bära storebror Oliver som snart fyller 10 år.

 

Människovalpar är generösa. Återigen har de kastat en massa blodpudding omkring sej. Finns inte minsta lilla

smula kvar. Jag och Sigrid är experter på att hitta allt.

 

Hörru Oliver vad gör du med Sigrid egentligen? Både Oliver och Adam åkte kana i en backe och Sigrid fick

sitta i famnen på dom och åka med. Jag är tydligen för stor för såna aktiviteter, synd för det såg skoj ut.

 

Vilka är ni då? Kom ett par Västgötaspetsar som ville umgås. Hanar men eftersom de inte kan nåt så fick de

leka med mej en stund.

 

Sigrid var lite misstänksam mot dom och ville inte vara med och leka hon bara kollade av dom lite försiktigt.

 

Äsch då allt skoj håller på och tar slut. Men vi bytte så jag koppeltränade Adam och Sigrid tog Oliver. De är

duktiga på att gå i slakt koppel så Sigge gjorde ett bra jobb med dom.

 

Slut på det roliga, människovalparna ska gå hem till sej. Fast de knackade på hos en granne för de ville

visa mej och Sigrid.

Sa hej då och hörde att vi kommer att träffas snart igen. Ser både jag och Sigrid fram emot en massa mer

trevligt bus. Vi somnade gott båda två i bilen hem.

 

Måste bara visa denna också. Det är jag och Leya igår kväll, det syns hur mycket vi älskar varandra. Om det

varit ljud till bilden hade ni hört hur Leya spinner. Tänk de där korkade människorna som var övertygade om

att jag och katterna inte skulle acceptera varandra. Alla hundar behöver ha minst varsin katt att ta hand om.

Kattskötsel är ett viktigt hundjobb.

Av Wilma Border collie - 8 januari 2017 17:44

Äsch, har då inte mycket att berätta om dagen. En sån där typisk tråkdag har det varit.

 

Historien upprepar sej, jag är den enda i hela Malmköping som är ute. Det är alldeles dött och övergivet

överallt.

 

Bestämde mej för att kolla vid sjön. Lika övergivet där och snön är så djup att hade Sigrid varit med så

hade hon säkert drunknat i den.

 

Kollade bryggorna men dee var fulla med snö och inte fanns det nåt av intresse heller.

 

Jag är ute på isen och kan ni tänka er matte som bara går på den när det kört tunga fordon befinner sej

också på den. Hon gick typ en hel meter ut.

 

Anledningen till isbesöket, ta tråkbilder på rimfrosten. Fullkomligt onödigt enligt mej.

 

För övrigt var allt alldeles fullt med sån där frost och världen svart vit. Gå på längre på isen det får jag

nog göra om och när Ossyhusse plogar bana på den.

 

Skulle ha gått här men det var alldeles för djup snö så jag slapp passera läskiga bron.

 

Tog Vilda grisvägen istället för där var det plogat och lättare att gå.

 

Jo jag tänkte att jag kanske skulle kunna gå in i skogen här. Inte en av mina bättre idéer.

 

Jag hade tänkte att jag skulle gå nån bra runda via min Sörmlandsledsetapp. Men snön är alldeles för djup.

Korkat jag vill komma fram i alla skogar men enligt matte måste snön sjunka ihop ganska mycket innan det

fungerar.

 

Fortsatte på Vilda grisvägen, hittade absolut ingenting av intresse. Fanns inga spår av hundar och inte av

andra djur heller.

 

Här ska det finnas en bra stig som jag faktiskt inte har gått. Men den är bara att glömma just nu.

 

Höjdpunkten, det fanns blodpudding i en snödriva, var inte alldeles lätt att nå alla bitar men eftersom jag

är en smart hund så löste jag det självklart.

 

Testade skogen på ett par andra ställen men det var bara besvärligt. Vände ochj skulle gå hemåt igen.

 

Är på en del av spårvägen som var så upptrampad att det gick bra att gå där. Matte har kallat och självklart kommer jag.

 

Provade att gå på ängen men det gick inget bra. Skulle bara kolla om det fanns nåt intressant men det gjorde 

det inte.

 

Struntade i spårvägen och gick en annan väg hemåt. Precis lika tråkigt dött och övergivet där.

 

Den där rimfrosten den anföll tydligen allt till och med jag fick den vid öronen.

 

Hemma så fördrev jag en del tid med detta. Blodpudding och en klicker. När jag gör som matte säjer så

hörs ett klick och i samma sekund får jag godis. Insåg snabbt att det där klickljudet var trevligt. Tränade

lite mer med tortyrinstrumentet klotången också. Nu står jag ut med att matte klipper i luften precis 

bredvid mina klor.

 

Freja hon försöker minsann sno mitt jobb. Det är jag som är kattskötare i detta hus och sköter all tvätt av

mina katter. Begriper inte varför hon skulle tvätta Leya. Jag tvättade om Leya lite senare.

I morgon då ska jag och Sigrid roa oss ordentligt.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Nu har jag bloggat i 1 år. Tycker ni att jag ska fortsätta?
 Ja fortsätt
 Nej tråkiga byracka du skulle aldrig börjat
 Gör som du vill, jag tänker inte läsa här igen

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Januari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wilmablogghund med Blogkeen
Följ wilmablogghund med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se